IPMS Stockholm

Skulle vara skoj att få höra era minnen från lumpen och vart ni gjorde den och vilka befattningar ni hade, det skulle även vara skoj om ni berättade om ni gjort FN tjänst och vart i så fall. Jag själv gjorde lumpen på I21 i Sollefteå som skyttesoldat och grg-laddare samt gruppsjukvårdare och muckade 1997 tror jag det var med betygen 10-7-7. Jag sökte FN tjänst i Makedonien men blev inte antagen. Ett minne var när vi övade försvarsstrid med simulatorer på våra vapen och uniformer, och när jag och grg-skytten låg på ett tak vid en skogsväg och fick höra pbv 401 vagnarna närma sig och kände adrenalinet pumpade som om det vore en skarp strid. Vi sköt på ett skott på pbv:n och den stannade och började urlasta en grupp soldater och vi smög oss ner från taket och sprang som Forest Gump långt in i skogen, och som jag skrev så kändes det som om det var ett riktigt krig och stor i mun var man inte när man hörde vrålen från pbv vagnarna. Men jag tyckte mycket om lumpen och vill inte ha den ogjord.
/Henrik Persson

Kvartermästare, grk-kompani, I2 Karlstad, 85-86 med kvm-skola på I13 i
Falun på hösten och våren. Bott i tält när det var 30 grader kallt, det
gällde att sleva i sig morgonvällingen fort som f-n när det svalnat såpass
att man inte brände sig i munnen, åt man för sakta så frös den fast längs
kanterna på matkärlet. Det går inte att koka spaghetti i tryck-kokare,
det blir som dåligt kontaktlim, soldaterna på grk-plutonen blev
"upprörda" förstås men vi hade kokat lite extra i en vanlig gryta åt oss
på trossen så att vi kunde visa att spaghettin varit OK när vi skickade
ut den När vi låg en vecka vid Borensberg (veckan som slutade
med Lucia på fredagen) så var det minus 30 och vi värmde förstås mjölken
innan vi skickade ut den. Efter 3 dagars gnäll om att det inte var gott med
ljummen mjölk så sa vår löjtnant att vi kunde skicka ut kall mjölk (d.v.s.
med iskristaller i) till frukost och till fikarasten på förmiddagen, sen fick
vi se hur vi skulle göra med lunchen. Vid 11-tiden kom vpl-plutonchef
(samma logement som jag) travandes och sa att det nog skulle gå bra att
skicka ut varm mjölk, det var redan 5-6 man på hans pjäspluton som
blivit dåliga i magen av den iskalla mjölken.
I början av sommaren, innan G-vpl ryckt in så hade vi plutonsafton (grillade
korv och drack varsin lättöl på en ö dit vi paddlat med kanot) och någon
föreslog en scoutlek, nån sorts indiansk övning för att uppnå djupare insikt
om sig själv. Det gick ut på att tillbe tre gudar (högljutt ropandes) medan
man gungade fram och tillbaka med överkroppen och klappade händerna
mot knäna, när man uppnått insikt skulle man tystna och låta de andra
fortsätta tills de också nått insikt. Gudarna heter Ohwa, Tafoo & Liam.
De som drog igång det hela slutade först (förstås) och såg pillemariska ut,
jag slutade som 2-3:e man efter anstiftarna. Sen tystnade den ene efter
den andre, kaptenen var väl nånstans 3-4:e från slutet och sen var det bara
löjtnanten kvar som satt och slog sig på knäna och ropade "Oh whaTa fooL I am"
med kraftig kaserngårdsröst så att det ekade över sjön. Då gav kaptenen oss
en blick som sa "skratta inte, säg inget!" och sen sa han till löjtnanten "Du kan
sluta nu <namn>, jag ska berätta för dig sen ..."
Det hände mycket annat tokroligt också, MC-ordonannsen drog tvärs över
kaserngården på bakhjulet med ordonanns MC'en (Huskvarna 250 cross ??),
han var mer vild än tam. Ena bilföraren på eldledningsplutonen körde tgb
som om det var en MC, han styrde sitt framhjul och bakhjul men den andra
halvan av bilen fick gå som den ville, am-gruppens TGB30 fick dra upp dem
ur diket varje dag ända tills eldledaren sa till komp-C att endera kör han
(eldledaren) bilen eller också går de i fortsättningen. Kan du köra bil ? sa
komp-C. Jag håller på och ta civilt körkort sa eldledaren. Bra, då skriver jag
ut ett militärt körkort åt dig ....
Ihållande regn, portabelt dass av vaxad wellpapp och lös i magen är ingen
bra kombination. Det portabla dasset är som en 3/4-dels flyttkartong ställd
på gaveln med ett urstansat lock och en plastsäck inuti. Regnvattnet suger in
i wellpappen runt hålet och den blir mjuuuuk. En av trossgruppens G-vpl hade
JÄTTE-bråttom tidigt en morgon, dimper ner på sittringen och fortsätter rakt
ner i den "färgade" vattenpölen inuti. Sitter sen fast i kartongen med knäna vid
hakan och ropar på hjälp ... blääähhk

En av bilförarna på trossen kallades för Calimero:

och var en jävel på att köra bil. Han körde rally med VW-pickupen (T2 ?) på
vintervägarna på Villingsbergs övningsfält, 80-90 knyck på krokiga skogsvägar
med bredsladd genom kurvorna. I en kurva möter de en Volvo 245, Calimero rätar
upp pickisen, glider förbi Volvon och tar retursladden bakom Volvon, gasar
vidare som om hin håle var efter honom, nerför en backe med en lång kurva i
botten på dalen, där kommer lastbilen med snöplogen, passageraren (den andre
kvm) blundar och förbereder sig på döden, Calimero gasar på och drar ut pickisen
i snön på dikesslänten i innerkurvan, glider förbi plogbilen, makar sig upp på
vägen igen och säger glatt: Nu kan du titta igen ! Sen ville min kollega aldrig
åka med honom igen, undrar varför .....

/ Robin

Kryptobiträde.
Utbildning på S1 i Ehköping. Lite militär grundutbildning, skjuta k-pist, kräla osv och därutöver utbildning i militär fjärrskrift och kryptering.
Sedan tjänstgöring på staberna i Stockholm.
Var med om några mindre ubåtsincidenter.
Gillade inte lumpen.
Delar av den grundutbildningen gick ut på att lära sig lyda.
Bär inte kamoflagegröna eller uniformsliknande kläder sedan dess.

Uffe

Gjorde lumpen i flottan på HMS Landsort -86/87. Blev några ubåtsjakter...

// Andre

Flygplanvapenmekaniker (klargöring) på AJ37, F7 Såtenäs.

Med vänlig hälsning / Håkan F

Jag gjorde lumpen som spaningsgruppchef på P 18 i Visby. Året var 88-89 och vi åkte terrängbil 903 Valpen. Pansarskytte soldaterna åkte i den numera klassiska KP bilen och jag har vid ett tillfälle fått åka med och det var en annorlunda upplevelse.

Jag trivdes väldigt bra i det militära och jag sökte vidare för en ev. officersutbildning men blev inte antagen p.g.a. platsbrist. Jag sökte ett par FN tjänster och kom tillslut med på andra Bosnien bataljonen BA 02 på 10 kompaniet/ 4:e pluton som hade SISU XA-180 som fordon och jag tjänstgjorde som skyttesoldat.

Ett par minnen från FN tjänsten

Detta var sommaren -94 och det blev en 6 månaders period som för evigt finns kvar i huvudet. Jag har varit under beskjutning 20-25 gånger med allt från ksp till artilleri. Två minnen har lämnat lite större av tryck än övriga och det ena utspelar sig under pingsthelgen 94. 10 kompaniet hade ett OP som hette Tango 02 i Sapna området. Vi kom under beskjutning av serbiska förband under ca. 5 timmar. Jag vet inte hur många nerslag vi hade runt huset men ett hundratal "Firing close" hade vi under denna dag. Vi satt på golvet inne i OP:t och kikade periodvis över kanten för att försöka hålla lite koll på vad som hände utanför. Vi begärde och fick understöd av det Danska strv kompaniet med Leopard 1A5DK. På vägen upp mot vårt OP blir danskarna rejält beskjutna. Danskarna besvarar elden och om man "googlar" på Operation Böllebank så kan man hitta hela historien. Jag var där...........

Det andra utspelar sig i augusti och vi sitter nu på ett annat OP som jag inte riktig minns namnet på. Vi hade observation mot berget Vis eller sockertoppen som det kallades, där det fanns en större serbisk postering med bl.a en serbisk T 55 strv. OPt var beläget i ett typiskt Bosniskt tvåvånings hus och vi hade op på övervåningen och förläggning på undervåningen. Allt hade varit lugnt på natten och jag gick på mitt pass kl. 04-06. Gryningen kom och solen kom upp som en röd apelsin och jag satt med en kaffe och ett kexchoklad och mådde gott.
Plötsligt utan förvarning brakar det till utav Varm plats rakt över taket så att dammet yr och en smäll värre än jag tidigare upplevt. Två sekunder senare när jag insett att jag fortfarande är hel vrålar jag "skydd i vagnen" till mina sovande kompisar på under våningen. Jag plockar upp Ak 5:an och börjar röra mig bakåt ut ur "vinden" där jag sitter medans jag högt räknar sekunder. Erfarenheten hade lärt oss att en granat sällan kommer ensam och att omladdningstiden/omrikning var ca. 15 sekunder på en T 55. När jag kommer till 12 så är jag ute på trappan och då hoppar jag rakt ut och landar 2 våning ner bredvid vagnen. Just när jag landar kommer det en granat till. Denna går något lägre men lite mer åt höger, 4-5 meter och därmed missar den huset. Hade den gått i samma riktning som den första hade den slagit in i huset som jag 12 sekunder tidigare satt i. Det skulle inte ha varit så bra för hälsan . Granat två detonerade i en husgrund 40 meter bakom "vårt" hus. Det var T 55:an som öppnat eld.

Det var två dagar i freden tjänst. Jag har insett efter 18 år att jag nog inte mått så bra efter detta (PTSD heter det) och genom att veteranlagen tillkommit också fått hjälp via en psykolog. Jag är idag engagerad i Svenska Veteranförbundet Fredsbaskrarna för att försöka hjälpa kollegor som är i samma situation.

Nicklas Karlén/BA 02/10 mechcoy

Skoj att höra era lumparminnen och vad ni låg inne som och vart. Niklas din berättelse är intressant och skrämmande, förstår ni hade det tufft i Bosnien och att det satt sina minnen. Tack för att du delade med dig av din berättelse, den berör mig. Ska kolla Operation Böllebank. Och Robin, det var mycket rally
/Henrik Persson

GS 1 / 1:a Komp P 5 Boden skytt / förare Strv 103
Lennart

A7 Visby, stf pjäsgruppchef på 10,5 cm haubits 4140. Regnigaste hösten Gotland haft på 25 år. När vi låg som vaktstyrka över julen fick alla värnpliktiga ledigt kl 3 för att se Kalle Anka (tips till Putin, så han vet när han kan anfalla). Vid övning på Tofta skjutfält kom en gammal gumma cyklande. Löjtnanten försökte tala om att skjutövning pågick men gumman svarade på en Gotländska som ingen begrep och så cyklade hon vidare.

/Mikael

Flygplanvapenmekaniker (klargöring) på AJ37, F6 Karlsborg 1988-89.
Jobbar sedan dess som flygtekniker på Transport och specialflygenheten F7 Såtenäs.