Sida 1 av 1

Siste kämpen dör.

Postat: 17 jan 2014, 10:47
av Janne Nilsson
Hiroo Onoda, siste japanen att kapitulera 1974 avlider vid 91 års ålder.
http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-25772192

Det fanns visserligen en som gav upp/sig till känna, i december 1974, men han hade blivit bonde och förde knappast gerillakrig.

Jag läste Onodas berättelse i början på 80-talet. Klart imponerande.

Janne Nilsson

Re: Siste kämpen dör.

Postat: 17 jan 2014, 18:17
av Joakim Hultman
Tack för länken! Har läst om herr Onoda tidigare. Väldigt fascinerande.

Re: Siste kämpen dör.

Postat: 18 jan 2014, 07:31
av SvenYoung
Jag måste nog läsa om honom, låter som en fsntastisk berättalse. All ära till mannen, vilken loyalitet.

Re: Siste kämpen dör.

Postat: 19 jan 2014, 21:50
av Öken-Erik
Såg en dokumentär om honom för några år sedan.
Måste säga att jag inte kände så mycket positivt för honom efter detta. Han mördade som sagt ett trettiotal civila bönder på ön, han bedrev ett "krig" mot civila på ön där han bla brändederas skördar. Efter hans återkomst till Japan tyckte han att man hade lämnat "traditionella japanska värden" så mycket att hann flyttade till Brasilien. Fascinerande öde, visst men inget ärofyllt i min värld.

Öken-Erik

CU@C4

Re: Siste kämpen dör.

Postat: 20 jan 2014, 08:11
av Janne Nilsson
Ja, envishet och uthållighet kan vara såväl en gåva som en förbannelse beroende på hur det används.

Janne Nilsson

Re: Siste kämpen dör.

Postat: 20 jan 2014, 09:30
av Öken-Erik
Ungefär så tänkte jag Janne. I detta fallet hade världen varit bättre om "gåvan" INTE hade använts sas.

Öken-Erik

CU@C4

Re: Siste kämpen dör.

Postat: 20 jan 2014, 09:56
av Janne Nilsson
Jag tror att det var de förväntningar den japanska krigarkulturen hade på de enskilda soldaterna som gjorde det. Attityden att bara viljan fanns så skulle det gå. Samt förnekelse och skammen över att ha förlorat.

Det var inte ovanligt att man hittade agressiva motståndsnästen de närmsta åren efter kriget. I det här fallet så flydde man ut i djungeln.

Men med tanke på hur många man dödat så kanske myndigheterna borde ha lagt ner mer resurser på att hitta dem. Fast tekniken på 60-70-talet för detta var väl i det närmaste obefintlig?

Om jag minns rätt så dödades de flesta av de som dog strax efter krigsslutet när man skickade trupper efter dem. Indonesiska trupper som inte var stridserfarna. Men jag kan minnas fel?

Janne Nilsson