IPMS Stockholm

I torsdags var det byggmöte, allt tuffade på, man fick ytterligare något gjort och umgänget var trevligt. Under kvällen satte dock tydligen influensan in...


Jag hade sett fram emot en härlig fredaglördagsöndag av byggande och målande. Bara låta skalpell och färgspruta sjunga sina sånger. Men nej då, i he-te heller. Efter tvådagarsfebern kom muskelvärken som fortfarande sitter i. Känns som träningsvärk men mycket kraftigare och jag orkar inte ens knyta skosnörena för en nypa luft ute på gården. Att måla eller bygga är inte att tänka på för man behöver oanat med kraft för att göra väldigt små saker (har jag upptäckt) och kontroll över motoriken är bara att glömma. Och allt det här då, det skulle ju målas och byggas på? Så mycket att göra, hemma från jobbet, och det fungerar bara inte.

Det finns flera som delar dina tankar om detta, tex Livets Ord.

Janne Nilsson

Åh nej, inte det också

Den här tråden kunde inte ha varit bättre tajmad Stellan.

Sedan ca 4 veckor tillbaka har vårt hem varit en ändå läng sträng av sjukdom.

Först fick dottern vattkoppor (bra i och för sig att få det tidigt). Bara några dagar senare fick jag ryggskott, visste inte om man skulle ligga, stå, sitta eller bara gråta.

Dröjde inte många dagar så hade min fru också fått vattkoppor (ja, trots att hon svär att hon har haft som barn). Hon hade varit frisk ca två dagar så ringer dagis och ber oss att hämta lillan, nu hade hon fått maginfluensan (detta var i fredags). Det var bara att åka från jobbet och hämta henne. Å så fick jag också maginfluensa igår (söndag) och sitter all hemma - igen.

Resultatet: vi har inte tillbringat en enda hel vecka på våra jobb på dessa fyra veckor, och inte har man fått nå't byggt heller.! Vare sig om man var hemma med sjukt barn, eller sjuk själv, så har byggandet inte fungerat alls pga orkeslöheten.

Dolt budskap (eller inte så dolt): man är aldrig så sjuk som man blir när ens barn går på dagis. Jag trodde inte på detta innan, but now I am a believer!

Har inte egna barn, Sven, men brorsdottern smittade ned mig rejält i våras så jag vet hur det fungerar med dagisbarn.

När du meddelade din närvaro på kommande byggmöte på Armémuseum så kom jag att tänka på de små fordonen i 48 som jag byggde i köket på vandrarhemmet i Strängnäs i maj. Tillyn, UC:n och GMC:n är fortfarande omålade som synes... Vad var det du byggde på då?

Stellan skrev:Har inte egna barn, Sven, men brorsdottern smittade ned mig rejält i våras så jag vet hur det fungerar med dagisbarn.

När du meddelade din närvaro på kommande byggmöte på Armémuseum så kom jag att tänka på de små fordonen i 48 som jag byggde i köket på vandrarhemmet i Strängnäs i maj. Tillyn, UC:n och GMC:n är fortfarande omålade som synes... Vad var det du byggde på då?

Tyckte jag kände igen ett par av fordonen

Jag har för mig att Sven satt å byggde på en tysk artilleripjäs som skall bli svensk!?!?

SvenYoung skrev:Den här tråden kunde inte ha varit bättre tajmad Stellan.
<bortklippt>


Dolt budskap (eller inte så dolt): man är aldrig så sjuk som man blir när ens barn går på dagis. Jag trodde inte på detta innan, but now I am a believer!

Jag lärde mig 'the hard way' som det heter: En fredag em för ett antal år sedan fick jag hämta 3-årig dotter från dagis, feber och slak som en disktrasa, vinterkräksjukan stänkte muntert på väggar och golv på fredag-kväll, natten mot lördag. På lördagen satte hustrun igång och spydde till höger & vänster alltmedan jag låg på knä och torkade och skurade. Natten mot söndagen var det min tur, tomt rakt igenom, det gällde att hålla munnen stängd så det inte blev korsdrag, det var bara att bita ihop, låta bli fast föda (levde på extrasötad ljummen jordgubbsaft). På måndagen var de andra såpass att jag kunde åka till universitetet med papper till hustruns elever (inte ta i hand och hälsa för allt i världen), jobbade heldag och sen sköta om familjen. På tisdag ville hustrun ha entrecôte + pommes frites, dottern också förstås, jag tog varm saft (suck). Dottern kräktes i tallriken så frittarna sprätte över bordet men hustrun drog bara undan sin tallrik från riskzonen och mumsade vidare (hungrig som en varg heter det visst). Efteråt kom vi överens om vad äkta kärlek är: Torka spyor medan man själv mår pyton

Tjo / Robin

MiniStuff skrev:

Stellan skrev:Har inte egna barn, Sven, men brorsdottern smittade ned mig rejält i våras så jag vet hur det fungerar med dagisbarn.

När du meddelade din närvaro på kommande byggmöte på Armémuseum så kom jag att tänka på de små fordonen i 48 som jag byggde i köket på vandrarhemmet i Strängnäs i maj. Tillyn, UC:n och GMC:n är fortfarande omålade som synes... Vad var det du byggde på då?

Tyckte jag kände igen ett par av fordonen

Jag har för mig att Sven satt å byggde på en tysk artilleripjäs som skall bli svensk!?!?

Jag känner igen dina 1/48 modeller i bilden, Stellan, ser att du har kommit lika långt med dem som jag har kommit med den jag satt och byggde. Kanske dags att plocka fram dem till bygghelgen den 8-9 dec, eller någon av de andra mycket trevliga grejorna du har på gång i bilden

Markus, vilket otroligt minne du har. Japp, det stämmer, en tysk 105:a som skall bli svensk en dag. Ligger kvar i lådan sedan vårt underbart trevliga byggmöte på vandrarhemmet
Hur går det med huset nu då? Snart dags att posta lite bilder!

Robin Nilsson skrev:
Jag lärde mig 'the hard way' som det heter: En fredag em för ett antal år sedan fick jag hämta 3-årig dotter från dagis, feber och slak som en disktrasa, vinterkräksjukan stänkte muntert på väggar och golv på fredag-kväll, natten mot lördag. På lördagen satte hustrun igång och spydde till höger & vänster alltmedan jag låg på knä och torkade och skurade. Natten mot söndagen var det min tur, tomt rakt igenom, det gällde att hålla munnen stängd så det inte blev korsdrag, det var bara att bita ihop, låta bli fast föda (levde på extrasötad ljummen jordgubbsaft). På måndagen var de andra såpass att jag kunde åka till universitetet med papper till hustruns elever (inte ta i hand och hälsa för allt i världen), jobbade heldag och sen sköta om familjen. På tisdag ville hustrun ha entrecôte + pommes frites, dottern också förstås, jag tog varm saft (suck). Dottern kräktes i tallriken så frittarna sprätte över bordet men hustrun drog bara undan sin tallrik från riskzonen och mumsade vidare (hungrig som en varg heter det visst). Efteråt kom vi överens om vad äkta kärlek är: Torka spyor medan man själv mår pyton

Tjo / Robin

Huva, i jämförelse med detta så verkar det som om jag bara har lite ont i magen. Det där lät inte kul, Robin!

"Det som inte dödar, härdar" var det visst nån trams-putte som kläckte ur sig nån gång för länge sedan. Man kan ha roligare aktiviteter än vinterkräksjukan men det går ju faktiskt över rätt så fort. Det gäller bara att vara snabb med att ta undan mattor och annat svårtvättat och lägga gummidukar i och runt sängen. Galghumor underlättar också ....