Boink!
Där for den iväg, hjärtat i halsgropen och svordomen du tänker är så stor och så grov att din arvsrätt borde dras in för alltid. Försiktigt kikar du mellan fötterna, ser ingen del. Försiktigt vrider du på dig och tittar än här, än där, för att se om delen kanske ändå inte landade på en planka och inte mellan någon av alla j-vla springor. Ser inget. Försiktigt lyckas du ta dig ur stolen och ta ett steg vid sidan om sannolikt nedslagsområde med studs- och rullmån för den lilla, lilla, lilla pyttedelen. Du går ned på knä...
Du kikar lite längs med tiljorna, så att du kan få bättre överblick. Dina tankar har nu passerat vad som är möjligt ens för någon som arbetar på Censurverket att inte lyfta på åtminstone ett ögonbryn. Du tittar av en SLUMP snett bakåt och....
DÄR LIGGER DET LILLA FANSKAPET!
Hur sannolikt var det att den skulle återfinnas?????
Samtidigt som ditt hjärta gör volter vågar du knappt ens andas. Du konverterar i dina tankar till alla religiösa samfund som ännu inte kontemplerats som tänkbara vårdare av din arma själ, det lilla som kan tänkas vara värt att vårda efter de osande tirader som utslungats efter ditt fumlande.
Sakta, mycket sakta, rör sig dina händer mot den lilla pluppen för att ditt av medelålders bristfälliga skärpedjup och skakiga händer inte ska råka knuffa till den Återfunna delen och att den ännu en gång ska slippa dig ur händerna. Så, nu är den i din kupade handflata. Sakta bringas den lilla saken in i tryggheten. Med darrande ben tassar du andäktigt åter ut till byggplatsen, plockar ihop sakerna och går in. Dit du egentligen borde sitta med ditt pyssel.
Rackaren, ca 4 mm stor.
Så, när har DU tänkt att "jag borde verkligen sluta bygga nu, men..."?
nääääääääääh! Ju mer bungy-jump med delar och annat desto bättre! 