Har aldrig byggt slagfartyg i 1:350 förut, så varför inte starta med värstingen i familjen? Värmde dock upp med den tyska jagaren Z-43 från Trumpeter. Någon gång måste man våga hoppa i den djupa sidan av bassängen också, och jag har alltid velat bygga Yamato, legenden. Besten som aldrig riktigt fick bevisa sin kapacitet, och det skall vi nog vara glada över. Kriget i Stilla Havet var blodigt så det räckte.
Hursomhelst; en kort in-box review: mycket prylar! Ohyggligt mycket prylar. Snyggt paketerat osv på Tamiya-manér. Det följer tom med ett glassigt litet häfte på 30 sidor med historik och annat om originalet. Den här versionen av Yamato är den sentida där delar av det sekundära artilleriet är ersatt av en veritabel skog av luftvärn, mer radar osv. Kommer inte ihåg det totala antalet eldrör på rak arm, men det är ...många. Det följer med lite ets också. Får se om jag kompletterar upp med mer.
Så här långt har jag bara börjat torrpassa skrovet. Det är en jäkla massa delar för att vara ett skrov; det går att bygga både full hull och waterline, och än värre; skrovet är delat på längden strax före A-tornet, däcket är i flera delar (också pga en rätt komplex flyg/båthangar i aktern). Det positiva är att man inte behöver snickra en massa förstärkningar, Tamiya tillhandahåller spant och det som hade varit "bottenplatta" om man bygger waterline blir ett mellandäck i skrovet för oss som bygger full hull. Dessutom skruvar man ihop alla dessa interna delar. Att det blir en del spackel är ofrånkomligt, men ändå förvånansvärt lite -vad jag kan se av lite provtejpande- med tanke på storleken och den komplexa uppbyggnaden.
