Mellandagsutmaning: Airfix Lightning F.2A 1/72 - Klar

Detta är vårt fotografiska forum där besökare kan dela bilder på deras pågående modellprojekt (pågående eller färdiga), för att kunna få feedback och konstruktiva kommentarer. För att lägga upp en bild, klicka på fliken Bilagor under inläggets testruta. Klicka på Lägg till filer för att ladda upp dina bilder, upp till tre bilder per inlägg. 800 × 600 pixlar är lagom storlek.
Sten Ekedahl
Inlägg: 476
Blev medlem: 26 jan 2012, 02:20
Ort: Järfälla

Re: Mellandagsutmaning: Airfix Lightning F.2A 1/72 - Klar

Inlägg av Sten Ekedahl »

Beträffande den korta räckvidden så sägs det att när britterna skulle skicka upp beredskapsjakten i form av Lightning mot ryska bombare över Nordatlanten, så startade de alltid först en Victor tanker innan Lightningroten startade.
Sten Ekedahl
Rule Britannia!
Pellson
Inlägg: 8
Blev medlem: 20 sep 2012, 15:47

Re: Mellandagsutmaning: Airfix Lightning F.2A 1/72 - Kl

Inlägg av Pellson »

Mycket gnäll på en fascinerande och i flera fall banbrytande konstruktion här i tråden.

- konstruktören, den även för Canberrabombaren kände W E W "Teddy" Petter staplade motorerna på varann eftersom det faktiskt minimerar luftmotståndet i överljudsfart, jämfört med att lägga dem bredvid varandra. Det störa problemet med lösningen i aktiv tjänst var inte att man fixk demontera nån motor för rutinunderhåll, utan att man byggde in en brandfara iom att ett bränsleläckage i det övre motorutrymmet tämligen omedelbart resulterade i n brand i det undre.. Dock är det sant att man för att utföra rutinunderhåll på den undre motorn fixk demontera buktanken, doxk inte hela motorn.

- buktanken blev som sagt större med åren och med ökande vikt och bränsleförbrukning. Dock dök den upp redan på förseriemaskinerna (F.1) eftersom man redan där upptäckte att räckvidden var väl snålt tilltagen. I det skedet var det dock bara en liten bula med en enkel fena i lodlinjen, ganska långt bak på buken.
Senare blev den som sagt större, och på F.6 när man ville ha tillbaka kanonerna samtidigt som elektroniken för de nya Red Top-robotarna ätit upp platsen i nosen togs en buktank fram där man monterade två 30mm ADEN-kanoner i främre delen av tanken. Notera dock att man kunde välja vilken tank man ville flyga med beroende på uppdrag.
Vidare togs också en tank fram där en del avsattes för kamerautrustning, och vips hade man en Hin Håligt snabb spanare. Kreativt, och Saudiarabien köpte faktiskt några dylika utrustningar till sina mer allroundspecade F.53'or.

- vingbalkar: fanns på den ovan nämnda F.53 och satt utanför ställen. Kunde bära 1 1000lb bomb eller två SNEB raketkapslar. Eftersom man kunde byta ut robotrailsen inkl elektronik i en klump (vilket också tillsammans med ren aerodynamik var anledningen till att robotarna hamnade där de gjorde) till en raketpack och dessutom kunde montea dubbla JL1000-tankar med raketkapslar ovanför vingarna så hade en F.53 en rätt imponerande markattackkapacitet, något saudierna lät bl.a Yemeniterna få veta.

- Robotplacering: som tidigare nämnts hamnade robotarna där de gjorde pga aerodynamiska överväganden. Den ideala placeringen hade varit på vingspetsarna men som den som kan sin flyghistoria minns fanns en övertro på att ett mängdanfall med ostyrda raketer skulle vara effektivt mot fientliga bombare varför man nöjde sig med den näst bästa placeringen av robotar ur aerodynamiskt perspektiv för att enkelt kunna byta mellan robotar (som när planet konstruerades fortfarande inte var rimligt tillförlitliga) och raketer.
En intressant detalj vidare är att den ursprungliga roboten, Firestreak, faktiskt "hjälpte till" aerodynamiskt och alltså bidrog något med både lyftkraft men framförallt turbulenskontroll. När den förbättrade RedTop kom upptäckte man att den inte alls gav samma fördelar utan istället induderade en viss instabilitet i horisontalplanet. Lösningen blev den breddade, större fenan ni ser på F.2A, F.3 och F.6.

- prestanda vs konkurrenter: Lightningen blev, mkt tack vare sin dubbla motoreffekt, med marginal snabbast tull höjd av sina konkurrenter. Mht att designmålet var att bekämpa anflygande fientligt bombflyg på höjd så får man faktiskt säga att måluppfyllnaden därmed var mycket god. Vidare visade det sig att skevroderarrangemanget vat mycket effektivt vilket gav planet imponerande rollprestanda.
Till saken hör att man vindtunneltestade flera olika vingalternativ, bland annat en "full" deltavinge, men dels minskade denna rollhastigheten dramatiskt och dels skuggade turbulens från fulldeltan elevonerna/höjdrodren varför man medvetet valde den s.k "notched delta" som vi ser på planet idag. Detta gav maskinen för sin tid rätt skapliga manöverprestamda, och med den överlägsna motorstyrkan i ryggen kunde en skicklig pilot kurva bort nästan vilket motstånd som helst, inte minst den efterföljande Phantomen som definitivt inte var ett speciellt agilt flygplan. På 1990-talet fick man tillfälle att testa Lightning mot MiG 21 som ju sågs som rätt agil för sin generation, ett möte som tämligen ensidigt visade på Ligtningens överlägsenhet, mycket dock pga att Lightningpiloten hade så mkt mer kraft att slänga in jämfört med MiG'en som annars hade en lägre vingbelastning och borde varit vigare.
Man flög ju även rutinmässigt mot de Bitburg-baserade F-15A och klarade sig förvånansvärt bra i dogfightsituationer även om man givetvis fick mer däng än man gav, men det finns gott om vittnesmål från amerikanska piloter om att se upp med de gröna F.2A från Gutersloh.

Lightning jämfört med västliga systrar - nå, bränsle/räckvidd var ju ett problem som i princip delades lika med såväl F-104 som Mirage III och vår egen J35. Lightning var dessutom näst snabbast (bara F-104) var snabbare), hade bättre start/landningsprestanda än både F-104 och Miragen och var dessutom enklast/tryggast att flyga mht rena flygegenskaper. Den kände testpiloten R P "Bee" Beaumont dömde faktiskt ut F-104 som rent farlig mht sina självinducerade slingrande flygegenskaper i det trans-och supersoniska hastighetsområdet. Miragen var liksom alla deltor utmanande att flyga på gränsen även om den var påtagligt bättre än F-104'an och vittnesmålen om hur "lätt" det var att flyga Draken är legio om man lyssnar på ganla FV-piloter. Däremot var förarmiljön i Lightning ergonomiskt ansträngande med dubbelt så många motorinstrument att hålla ordning på samtidigt som man skulle radarleda in sig själv mot målet, och det var inte ovanligt med piloter som inte klarade arbetsmiljön utan skolade om till t.ex. attacken med Hunters och senare Buccaneers och Jaguarer.

Britternas stolthet över Lightning kommer alltså inte enbart från att det blev det enda/sista helt brittiska supersoniska flygplanet i aktiv tjänst utan faktiskt också för att det för sin tid var påtagligt lyckat. Att maskinen sedan var en given flygdagsfavorit med sin "sheer and raw power" gör väl inte saken sämre.

Så. Kan vi gnälla på något som är kass på riktigt nästa gång? ;)
Andre B.
Inlägg: 3280
Blev medlem: 28 feb 2012, 19:31
Namn: Andre
Ort: Någonstans på västkusten...

Re: Mellandagsutmaning: Airfix Lightning F.2A 1/72 - Klar

Inlägg av Andre B. »

Supermarine Swift? En annan fin ny modell från Airfix men kanske inte så lyckad konstruktion i verkligheten? ;)

http://modelingmadness.com/scott/korean ... a04003.htm
Bättre allt för många obyggda och påbörjade modeller i garderoben och i lådor än en enda modell för lite... 8-)

Lite av vad som finns i vitrinet...
S 26 "6" (Airfix), J 26 "Gul H" (Hasegawa), J 26 "Vit Bertil" (Heller).
Pellson
Inlägg: 8
Blev medlem: 20 sep 2012, 15:47

Re: Mellandagsutmaning: Airfix Lightning F.2A 1/72 - Klar

Inlägg av Pellson »

För all del. Swift var ju ett totalfiasko i sin avsedda roll som jaktplan (dock gjorde enstaka exemplar oerhörd nytta som provflygplan för jaktrobotar) men i versionen FR.5 blev den mycket lyckad som taktiskt spaningsflygplan, av somliga t.o.m sedd som överlägsen sin efterträdare, Hunter FR.9/PR.10. Så det beror på.. ;)

Är det verkligen ingen som har några Sea Dart-robotar över (se köp&sälj)? Jag har ett KGV-slagskepp i desperat behov av whiffing... :roll:
Skriv svar