IPMS Stockholm

Har byggt så mycket skumma skalor på sistone att man nästan kan tro att jag glömt mina rötter. Men icke så. Det är bara det att jag är dålig på att lägga ut byggbilder på dem. Här är två britter från tidigare i år, både i gentlemen's scale. Först ut är Airfix Canberra B(I)8:

Det här är en tidig "nystarts-Airfix", vilket märks. Hyfsat passform och okej former, men lite grov i detaljerna, med risiga dekaler (mer om dem strax) och djupa paneldiken. Men ett tämligen okomplicerat bygge som inte tog särskilt lång tid.



Bygget var mitt bidrag till det djurtema som C4 Opens temaklass hade i år. Någon utmärkelse blev det inte, därtill var konkurrensen alltför hård.

Och det djurlika var förstås den magnifika hajkäften. Få maskiner är mer lämpade för just hajkäftar än Canberror med dropphuv. Mer hajlikt än så här blir det knappast.



Testade Xtracrylics den här gången. Riktigt trevliga färger, synd bara att de är så svåra att få tag på. Annars hade jag nog använt dem oftare.





Allt gick bra fram till upploppet. Då började strulet. Först dekalerna. Jag gjorde misstaget att använda de i lådan, de såg fina ut men var värdelösa. Silvringen var enorm och till råga på allt var det vita på rundlarna alltför klent, så färgen lyste igenom. Silvringen berodde antagligen på att de inte fäste ordentligt, enda chansen att få dit dem på ett bra sätt var att få dem på rätt plats direkt. Om man så flyttade på dem en millimeter, silvrade de direkt.



Rundelproblematiken löstes genom att jag hade en uppsättning till från ett tidigare bygge. Så genom att dubblera dem, löstes det problemet. Silvringen kom jag aldrig riktigt till rätta med, även om det blev bättre efter diverse målande, vädrande och gnuggande. Dessutom visade det sig att jag hade underskattat hur mycket vikt som behövdes i nosen (det är inte överdrivet mycket plats där), så den tippade över. Till sist tvingades jag trycka in hagel i nosschaktet. Visst, det finns ett stöd som man kan ställa i aktern (Canberrorna hade tailsitterproblem även i verkligheten), men det blev så fult. Så av två onda alternativ var detta det bästa.

Paneldikena kom jag däremot hyfsat till rätta med. Det visade sig att kanterna var något rundade, dvs de var bredast längst upp. Så genom att slipa ner hela kroppen, fick jag också ner bredden på panellinjerna. Även om de fortfarande är lite breda, är det betydligt bättre än tidigare.



Så över till nästa britt: Italeris Spitfire F.VII. Ett rent avkopplingsbygge från i somras, helt utan andra ambitioner än att koppla av lite efter några rejäla detaljeringsorgier.



F.VII var en höghöjdsversion, därav de spetsiga vingarna. Tyckte även att det var lite kul med det något annorlunda målningsschemat i Medium Sea Grey och PRU Blue.



Varken detaljering eller passform var väl särskilt bra, i synnerhet inte alla de delar som behövdes för att få ihop nosen (Italeri har gjort en hel hög versioner av sin Spitfire). Men å andra sidan är det inte så mycket att bråka om på en så här liten modell. I gengäld passade den viktigaste delen på en Spitfire, nämligen vingens bakkants infästning mot kroppen.



Dekalerna var hyfsade så när som på en lite trist detalj: De var för stora! Man kan tycka att Italeri kunde bemödat sig med att testa dem på en byggd modell, men det verkar inte så.



Men som sagt, ett småtrevligt mellanbygge som jag nästan glömt bort själv. Inget som jag tagit med på utställningar, men kanske får den följa med på en temaklass eller SIG någon gång.



That's it! Och mer 1/72 blir det dessutom. Strax på ett forum nära er.

Gissar det här är att slå in en öppen dörr: det här var prylar i min smak !

Canberran har jag haft liggande men faktiskt avyttrat och ersatt med en i skala 1/144. Med samma dekaler naturligtvis! Apropå dekaler så har jag aftermarket i 1/72 till din maskin, du hade fått dem om du frågat. No 3 squadron är fina, jag har gjort en Sabre från dem en gång. Jag förutsatte att Sabren var föregångaren till Canberra B(I).8 hos No 3 men så var det inte: de hann en sväng vardera med både Hunter (ett år) och Javelin (två år) emellan... Herregud!

Italeris Spitar har jag hållit mig ifrån men som vanligt har du ju visat att det går att göra något vettigt av en sådan också, den ser ju inte alls dum ut! Synd på dekalerna, skitirriterande. Favorit i repris: Apropå dekaler så har jag aftermarket i 1/72 till din maskin, du hade fått dem om du frågat.

Sitter bänkad för mera 1/72...

Hälsningar

Magnus

Haha! Jag ska alltid fråga dig i fortsättningen! Vad gäller dekalproblematiken på Canberran uppstod den i helt fel läge, at a point of hyfsat no return. De var nämligen lömska rackare. När jag väl fått dit dem såg de skapliga ut, men det stora problemet uppstod när jag lackade en andra gång. Då dök silvereffekten upp, dessutom blev det något konstigt knas som gjorde att dekalfilmens kanter plötsligt blev synliga, som en slags ofrivillig utlinjering. Och då var det så dags att ångra sig... I synnerhet som C4 då stod för dörren rejält. Men jag borde tänkt efter före, blev som sagt lite lurad av att de såg fina ut på arket.

Tänkte väl nästan att det här var något för dig, det kändes väldigt Fridsellskt.

Det var faktiskt något liknande som drev min 262 i skroten. Jag känner med dig och bugar inför att Canberran inte rönte samma öde! (Lät inte det där en aning pompöst förresten?).

Hälsningar

Magnus

Fast modellbygge är ju pampigt, så då krävs understundom pompösa formuleringar.

Själv har jag (åtminstone fortfarande) svårt att kasta modeller. Någonstans finns alltid känslan att man ska avsluta det man gjort (det där lät väl pompöst om något!) - även om det kanske inte alltid blir så bra som man tänkt sig. Men när något sådant här händer blir det ofta så att jag raskar undan det hela på slutet. Även om det innebär en del slarvande. Och så var det med Canberran - även om det i det här fallet var rätt brådis ändå.

Nu är detta inte riktigt så ambitiöst som det låter. För även om många faktiskt blir avslutade, hamnar andra i högen av påbörjade och blir liggandes där. Så även om de klassas som icke avslutade byggen kan de i praktiken vara kastade i soptunnan.

Sköna flygetyg! För min del så kan en modell bli liggandes rätt länge och när man sedan tar tag i eländet så undrar man varför man fastnade i någon liten dumhet som man inte kom förbi. Canberror kan man inte se för många av även om det har så sköna former att det nästan blir tråkigt.

Vackert som vanligt Björn ! Hur många olika Canberra har du byggt ? Lennart

De ser bra ut båda två, i synnerhet Canberran.

Tack, alla!

Stellan: Så sant! För min del är en sådan fånig detalj ofta huven. Antingen att det stannar av just när den ska på, alternativt att jag inte orkar maskera den. Så där har jag lärt mig att antingen köpa målningsmasker eller - oftast - se till att ta mig i kragen. Kommer jag bara in i målningsfasen, stannar de sällan av.

Lennart: Tre hittills; de övriga två är Airfix PR.9 i 1/72 och bjässen, Tp 52 i 1/48. Men jag har även Airfix PR.9 i 1/48 liggandes. Och väntar ivrigt på att någon ska göra en B.2 i 1/72! Positivt är att B.2:an i 1/48 ges ut igen av Airfix nästa år, så det kan nog bli så att det kommer att inhandlas en sådan också. Antingen blir den brittisk, eller så tar jag tag i den där Tp 52:an med Lansennosen som jag så länge velat bygga.

Ja, det är en fantastisk produktion du gjort. Jag hade nämligen för mig att du även byggt den där snygga Syd afrikanska från sextio talet .
Den metallblanka med några day glow fält på kroppen. Den borde ju vara ett Franssonskt" objekt om inte annat. Men jag minns fel då. Härlig samling hur som helst//Lennart