IPMS Stockholm

Efter min franska frossa (som toppades med en semestervecka på Korsika) var byggbordet för en gångs skull ovanligt tomt. Den lilla Draken tar ju inte mycket plats och risken för ordning och reda i hobbyrummet var därmed överhängande. Bäst att dra igång ett par nya byggen. För att få en lämplig motvikt till det franska, blir det brittiskt för hela slanten. Först Tamiyas Meteor:



Och strax därefter Italeris Wessex:



Meteoren håller sedvanlig Tamiyaklass i det mesta, och bland annat har man skickat med dubbla motorer. Ytterligare ett plus är att man faktiskt skickar med en nosvikt, en rejäl pjäs som absolut behövs för att hålla denna baktunga skapelse på rätt köl. På minuskontot finns en ovanligt odetaljerad cockpit med Tamiyamått mätt. Nu är detta i och för sig inget jätteproblem eftersom det inte är mycket som syns i det lilla kolsvarta hålet där fram.



Bältena är från dekalarket. Jag testade om det gick att fästa dekaler på Tamiyatejp och kan konstatera att det gjorde det inte. Med en skalpell och lite tur lyckades jag lyfta dem från tejpen och limma fast dem innan jag fäste det hela på stolen. Funkade oväntat bra, även om jag nog testar en annan metod nästa gång...

Instrumentpanelen är hyfsat okej den också, tack vare en snygg dekal.



Eftersom motorerna inte heller de är hyperdetaljerade, hade jag nog hellre sett att de lagt krutet på cockpiten men å andra sidan är detta ett utmärkt objekt för hyperdetaljeraren. För min del är detta ett lite mer opretentiöst sommarbygge, så det får bli både stängd huv och stängda motorgondoler.



Åsså var det Wessexen. En helt annan typ av bygge. Italeri skickar med en halvhyfsad, men lite grovt tillyxad, cockpit och inredning som lämpar sig bra för att låta dörrarna stå på glänt. Extra plus för det lilla fotoetsarket som följer med, bland annat med bälten och instrumentpanel. Även här finns förstås gott om utrymme för den som vill hyperdetaljera. Vilket jag avstår från även denna gång.



På idiotikontot finns att Italeri visserligen tänkt till rejält på inredningen med fina väggar och tak, men helt missat att undersidan på cockpiten är taket på kabinen. Här finns mycket att göra för den som vill att modellen ska kunna beskådas snett underifrån. Jag skippade detta och ägnar istället tankekraften åt att fundera på om det ska bli en grå/grön RAF-kärra eller en Rudolf med röda mulen-maskin från Royal Navy.

Detta blir mycket intressant att följa Björn. Jag har själv byggt Tamiyas Gloster och den är verkligen bra även om cockpit är spartansk som tusan.

Ja, jag såg din snygga F.1:a, riktigt bra inspiration! Och visst är det knepigt att Tamiya inte gjort mer i cockpit? Den här har ju inte så många år på nacken och känns betydligt simplare än andra nya släpp från dem. Nåja, som sagt är det inte mycket som syns ändå.

Jag är också lite förvånad över passformen som inte heller den håller Tamiya-klass. Den är fortfarande mycket bättre än hos många andra tillverkare så det är inget större problem. Men jag hade förväntat mig bättre med tanke på de underverk de brukar kunna åstadkomma. Tamiya är ju en av få tillverkare där modellerna faktiskt ser ut att vara konstruerade av modellbyggare - så även här. Så trots de små gliporna är den fortfarande en fröjd att bygga.

Jag är med och kollar med glädje, trevliga förebilder båda två!

Hälsningar

Magnus

Ja, det är bara att hålla med Magnus, det är två snygga förebilder du har gett dig på, Björn. Och det låter ju klokt att bota fransk frossa med "stiff upper lip"!

/M

Man tackar! Det brittiska byggbombardemanget går vidare. Dock mest vad gäller Wessexen. Det mesta går ihop rätt hyggligt med undantag av nosen. Den består av sju delar eftersom Italeri gjort flera olika versioner och blir ett ordentligt 3D-pussel som inte går ihop särskilt bra. Jag följde instruktionen och monterade nosen som en separat del, men jag undrar om det inte hade varit bättre att montera sidodelarna på kroppshalvorna och sedan komplettera med resten. Nåja, lite cyano, spackel och lätt våld ordnade saken. Ett extra plus är det plastnät Italeri skickar med till "grillen". Duktigt underbett på den här gossen!



Som synes behöver även rutan spacklas en del. En annan lite märklig detalj är att Italeri låtit sporrhjulet vara en del av kroppshalvorna istället för en separat del. Antagligen blir det en snygg infästning, men lite svårslipat där under. Vilket inte är så lyckat eftersom det blir en rejäl glipa där. Men även här följde jag instruktionen (lydig kille) istället för att skära loss stället. Men detta är nog i stort sett det enda som vållar lite huvudbry,i övrigt passar det mesta helt okej. Ett antal små galler följer med som fotoets, vilket förstås är positivt.



Meteoren då? Nja, den har stannat upp en aning, men jag har i alla fall grundmålat den.



Lite långsamt går det alltså. Detta trots att jag lagt på en rem...

Okej. Det grå är på plats. Dags att måla grönt. Först en dust med maskeringstejpen, alltid lika jättejätteroligt. Tur att man har en ordentlig instruktion.



Lååångt senare är det äntligen klart:



Få se nu... Vilken färg var det på stjärtrotorn? Var inte den grön också. Bäst att kolla referensbilder:



Men... Vänta nu... Det är något som inte stämmer här. Rotorn är ju grön på bilden, men grå på instruktionen... Eller...?

Så gick resonemanget. Och just här upptäcker jag att den mörka färgen på instruktionen INTE är grönt som man kanske skulle kunna tro. Nädå, mörkt betyder grått, det ljusa är det gröna. Dessutom visade en koll med referenser att instruktionen stämde lite halvtaskigt. Bara att slita bort all maskering och börja från början.



En annan fin detalj är Italeris tolkning av siffran 9. Enjoy:



För att ytterligare förhöja upplevelsen är dekalarket till stora delar i typ 1/40 istället för 1/48. Men slut på gnället nu. Allt är målat och dekalerat, återkommer med bilder. Kanske blir den ändå klar till AIM. Det lär inte Meteoren bli, den får vänta till C4.

Hyggliga byggen! Kul att läsa om den halvkeffa Italeri-byggsatsen och vedermödorna kring den.

Hur tillverkarna tänker när de gör beskrivningarna kan till och från vara väldigt svårt att förstå... Ska man vara väldigt petig så är även Union Jack flaggan fel utformad, de vita diagonala fälten ska vara olika breda på sidorna, vilket de inte är på dekalarket, detta gör att det uppstår en glipa mellan det vita diagonala strecket i den undre högra "rutan" och det vita korset, vilket inte4 finns i den riktiga flaggan. Detta är dock om man ska vara väldigt petig.


I övrigt ett mycket intressant bygge!

Gabriel

Intressant Björn! Det hela ser riktigt festligt ut. Jag är ganska övertygad att modellen blir en dräpare i heliklassen på Artgot.