Det här med fyra hjul är ju lite läskigt för en flygbyggare. Bäst att träna lite på något som är lite mer hemtant. Och vad kan då vara bättre än att äntligen ta tag i den där Lillcittran som väntat på att bli byggd alltför länge.
Lite udda delar mot vad jag är van vid. Säkrast att nöja sig med att bygga rakt ur lådan.
Bilbyggare verkar bruka låta motorhuven ligga löst så att man kan titta på allt som döljer sig där inne. Dessvärre (eller lyckligtvis...) verkar huven på den här inte riktigt vilja ligga kvar om man inte limmar fast den. Så det mesta av det här blir dolt, men kul ändå med något annorlunda.
Sedan var det dags att ge sig på innanmätet.
Karossen var något som skrämde. Hur i all världen får man en snygg billack? Att måla väderbitna och slitna stridsflygplan är en barnlek jämfört med detta. Där ska ju allt se slitet ut. På bilar är det ju omvänt. Ja, man kan förstås göra en sliten bil, men det kändes definitivt som överkurs den här gången. Räddningen blev en Tamiyakanna med "Park Green" och ett par lager och slipsessioner senare var jag oväntat nöjd. Taket återstår att måla, då det är en klassisk fransk tältmodell, så det blir svart.
Fler utmaningar följer. Men kul är det! Och snart kanske jag vågar mig på den där läskigt militära amfibiemanicken. Stay tuned...
