En bra byggdag förbereds redan dagen innan. Denna gång med att tillaga Edward Bloms julrevben, lika goda året om. Eftersom jag inte hade tillgång till julmust fick jag ta en av mina årgångs-coca.

Därefter placerades revben med tillbehör i grytan …

… efter två timmar hade de antagit den, för Edward Blom så attraktiva, jämnbruna nyansen. Klart!
(Bloms julrevben blir godast om de får stå en dag innan de ska ätas.)

Så var det dags att börja själva bygg- och födelsedagen. Vi startade lite lätt med en italiensk inspirerad frukost med ost, kött och focaccia som vi dippade i olivolja.

Mitt projekt för dagen var Plastic Soldiers Churchillvagnar i skala 1/72 och 1/100.

Mange A öppnade starkt med hårdför referenslitteratur.

Magnus B satsade på resin och en Jagdpanzer IV från Dragon.

Efter en stunds funderande så insåg vi att vi behövde något stärkande. Och något sött efter de salta ostarna. Då passar en lite pistagepinne med tillbehör perfekt.

Tillbaka till byggbordet. Drivna, resultatinriktade byggare som vi är så spillde vi ingen tid. Fingrarna gick som lärkvingar. Knivar och avbitare skar och tuggade sig igen de tjockaste gjutstammar. Limångorna låg tunga som Lützendimma över byggbordet.
Viggen utvecklades i samma höga tempo som verklighetens F-35.

Själv kastade jag mig över churchillvagnarna med samma frenesi som en pluton jagdpantrar i Normandie. Efter ett tag hade jag kommit så här långt. Det var rena rama Goodwood-tempot över det.

Efter en sådan urladdning måste man fylla på batterierna igen. Dags för rest-and-refit.


Någonstans under R&R började en slags bygg-entropi infinna sig. Inte så att vi lämnade byggandet i sig, modellbyggandet fanns kvar i samma omfattning som tidigare dock i annan form. I samma takt som det rent fysiska bygget avtog så ökade det teoretiska byggandet. Limångorna avtog, lärkvingarnas fladder ersattes av metafysiska diskussioner om kommande modellsläpp, storslagna dioramaidéer och spekulationer över hur mycket man superdetaljering man bör ägna sig åt. Vi närmade oss västfrontens lertunga offensivdöd.
Men man får inte ge tappt!
”A day may come when the glue fails, when we forsake chipping, and break of all tiny details, but it is not this day. An hour of judges and shattered plastic when the Age of Modelling comes crashing down, but it is not this day! This day we build!
Med ett ursinnigt vrål tömde vi våra bägare och kastade oss över modellerna igen.
Mange A vansinnes byggde Viggen. Han kom så här långt. En i sanning makalös bedrift.

Själv störtdök jag ber över Churchillvagnarna. Två vagnar stod snart färdiga på bordet, en i 1/72 och en i 1/100.


Men Magnus B överträffade alla resultat:

Utmattade, hungriga och törstiga insåg vi att vi överträffat oss själva. Stolta och nöjda dukade vi undan modellerna och belönade oss med en välförtjänt middag som inleddes med en getostmacka:

Följdes upp med Edward Bloms revbenspjäll och potatis- och palsternacksmos.

Och avslutades med alldeles förträffliga toscapäron tillagade av min fru.

Tolv timmars byggdag var till ända.