En fin liten sak. Gjutningen är klockren och panellinjerna tunna och fina.
Även glasdelarna är högsta kvalitet. Så klara att de känns onödigt att doppa dem i Johnsons. Dessutom extra skyddade, först i påsen, sedan i extra plast. Det har jag aldrig sett tidigare.
Ett minus är däremot inloppstapparna som innebär en del extra slipande och karvande (se fenan).
Dekalarket är väl tilltaget med tre alternativ, Frecce Tricolori, en amerikansk(!) och en tysk - med hajkäft! Lutade ett tag åt den, men Frecce-färgkaskaden är svår att motstå. Så det fick bli den. Nåja. Det är långt till C4 2015...
Dessutom skickar Meng med detta tjusiga Frecce Tricolori-märke som ytterligare skapar suget att bygga just den.
Bygget är inte riktigt lika smärtfritt som jag trodde. Passformen runt nosen är rent av dålig och kräver en del slipande. Även på en del annat håll går det åt en del slipande. Däremot kräver den inte så mycket spackel. På andra håll är det däremot inga som helst problem, vingarna t ex sitter som en smäck!
Cockpiten är fin, men stolen lite väl basic. Så den fick lite extra detaljer. Det enda taskigt placerade utskjutningsmärket sitter mitt på stolen och är svårt att få bort. Så jag klädde in sitsen med aluminiumfolie och fick förhoppningsvis lite textilkänsla på köpet. Bältena är gammal hederlig Tamiyatejp. Eftersom huven ska vara stängd, fick det duga. Fast stolen är rätt synlig, så det lönar sig att lägga lite krit på den.
Tja, sedan var det bara att måla. En jädrans massa maskerande som inte underlättades av att tejpen tog med sig en del av primern, med efterföljande spackelochslipsession som resultat. Men förutom det var det kul att måla i så här som omväxling mot allt gråbrungrönt.
Ovansidan var desto mer lättmålad. Här kommer det inte att ske någon vädring alls, snart blir det rejält blankt alltihop.
