IPMS Stockholm

Håller ju egentligen på med Tarangus Tunnan. Men min totala oförmåga att hålla mig till ett bygge i taget slog naturligtvis till igen. I jakten på referensbilder googlade jag fram en del bilder på AZ Models Tunnan. De få byggen man kan hitta, vill säga (modellen lär inte vara någon kioskvältare). Många har nog i likhet med mig köpt modellen, lyft på locket, suckat och stoppat undan den långt in i stashen.

Det har ju varit en hel del diskussioner om nosen och även jag har sneglat på Maestros resinnos. Men samtidigt har de byggen jag sett med den heller inte känts helt hundraprocentiga. Trots duktiga byggare har formerna fortfarande varit rätt konstiga. Och att lägga tvåhundrafemtio bagis på något som i bästa fall är ett lätt fall framåt är inget som har lockat.

Så när AZ annonserade att de planerar att ge ut en förbättrad tjugonia, hamnade den gamla ljusår från byggbordet. Att sälja kändes meningslöst. Ge bort? Vem vill ha den?

Men så fick jag syn på den här bilden. Och snart började märkliga tankar slå rot i skallen.



Är det verkligen nosen det är fel på? Är det inte huven som är problemet?

Det fanns bara ett sätt att ta reda på detta. (Och jag kan höra er skrika "nej, nej! Gör det inte!") Att bygga skiten.

Fast med extremt låga ambitioner, då. Det här är liksom inget att lägga tid på. Men kanske skulle det gå att få något som åtminstone påminde om en Tunna. Så några timmar kunde man i alla fall offra.

Sagt och gjort. Lådan letades fram och sittandes i solen på uteplatsen började jag karva. Och slipa. Och karva. Att det skulle bli någon form av ordentligt bygge fanns inte på kartan, så därför togs inga kort i början. Men stora delar av nederkanten på huvens främre del slipades ner, nästan ända ner till där den markerade rutan börjar. Samtidigt karvades huvens öppning ner på kroppssidan så att "hacket" försvann. Hopplöst att förklara och svårt när man inte tog några bilder. Men den här bilden från nätet - fylld av linjer - kanske kan förklara något. Den gula och orange linjen markerar det som jag tog bort (strunta i de andra linjerna). Dessutom smalnades nosen av ungefär en millimeter, för att huven skulle passa i den breddade öppningen.



Jag karvade mest på måfå tills det såg någotsånär ut. Allt tejpades ihop och såg ut så här:



Faktiskt något bättre i verkligheten, kamerans vidvinkel luras lite (vilket man ser i huvudställsschakten). Dagen efter skaffade jag ordentliga ritningar. Det fick bli Karlströms. Och ja, jag vet att de kan ha sina brister. Men här handlade det inte om exakthet. Och till min stora förvåning såg det ut så här:



Om inte spot on, så i alla fall oändligt mycket bättre än väntat. Det största problemet var nosringen. Men eftersom den var för stor, kändes det tillräckligt enkelt åtgärdat för att det skulle vara värt att fortsätta.



Plötsligt insåg jag att det här höll på att bli ett riktigt bygge. Många svordomar senare satt den genomusla cockpiten på plats. Visst, mina modifieringar hade naturligtvis inverkan på passformen, men nej. Det här var inte bra ändå. Det är svårt att tro att den här modellen är gjord på 2010-talet.





Resten av bygget gick hyggligt smärtfritt. Med ett visst mått av våld kom vingarna på plats, men i övrigt var det inga större problem, om man jämför med motsvarande kortseriemodeller. Men förstås ljusår från Hasegawa och grabbarna. Så spacklet kom mest till användning i nos- och huvpartiet.



Den främre delen av huven har alltför stora sidofönster. Så hela nedre delen av huvramen slipades ner och rutorna maskades om till ett mer korrekt utseende. En förändring som betydde mer än jag trodde. Med hjälp av spackel förvandlades nedre delen av huven till flygkropp.



Åsså en massa slipning:



Formerna kändes faktiskt rätt OK. Så det var med viss spänning jag drog igång med grundmålningen. Och här är vi nu:



Att säga att det är perfekt är långt från sanningen. Men med hyfsat små medel gick det faktiskt att skapa något som åtminstone påminner hyfsat om en Tunna. I alla fall om man jämför med AZ:s första utgåva...



Och i mina ögon känns min silverfisk även mer lik originalet än Maestros konvertering:



Hursomhelst är min metod definitivt billigare. Nu ska det direkt sägas att det finns en hel del som inte stämmer. I vissa vinklar känns partiet framför frontrutan fortfarande lite väl markerat. Framkroppen är dessutom något för smal. Men det får duga i väntan på AZ:s nästa försök. Nu ska jag bara försöka avsluta den här också...

Hur går det då med Tarangustunnan? Nja, det här bygget har ju stoppat upp det en del. Men nu är de i alla fall i fas med varandra. Så några samordningsvinster kanske det går att få till mot slutet av bygget av dem båda.

Jag som är helt okunnig om Tunnor och tycker alla ser precis likadana ut ska inte yttra mig om dess form du lyckats slipa fram.. däremot ger jag dig sjutusen kudos och femtio internet för ett väl genomfört arbete. Det var en trevlig läsning, och bilderna är bra. Hoppas slutspurten blir lika bra.

Lycka till!

Snyggt, riktigt bra jobbat.

Jag är imponerad över att du ens vågade ta fram den där grismodellen. Men du har helt klart bevisat att det faktiskt går att förvandla denna groda till nåt som i alla fall påminner om en prins.

Jag kanske inte ska kasta dom jag har liggande riktigt än.
Ska bli spännande å se vad du gör med nosstället, för det tycker jag ser väldigt oproportionerligt ut också.

/Johan

Johan Elvin skrev:Snyggt, riktigt bra jobbat.

Jag är imponerad över att du ens vågade ta fram den där grismodellen. Men du har helt klart bevisat att det faktiskt går att förvandla denna groda till nåt som i alla fall påminner om en prins.

Jag kanske inte ska kasta dom jag har liggande riktigt än.
Ska bli spännande å se vad du gör med nosstället, för det tycker jag ser väldigt oproportionerligt ut också.

/Johan

Ja, "att sminka en gris" är ett uttryck som känns på sin plats i det här sammanhanget. Har också funderat på nosstället, men ett större hjul blir det i alla fall. AZ:s noshjul är ju inte mycket större än Tarangus 1/72-hjul.

Har även jag dålig koll på Tunnan men din AZ ser mindre och mindre galen ut.
Bra jobbat, Björn!

Snyggt! Jag har varit inne lite på samma spår (men inte kommit längre än att fota huven och området däromkring) , att huven helt enkelt är för hög, kanske även för bred? Tycker att dom längsgående sargkanterna borde vara rakare. Eller rättare sagt mer paralella, inte lätt att med ord beskriva en form. Eller att hitta en bild tagen rakt uppifrån ..... En sak som kunde förbättra nosen ytterligare är kanske att lägga in ett rör i luftintaget för att minska diametern och på så vis få lite trubbigare kant på nosringen.

Björn, va glad jag blir när jag ser ditt bygge.

Jag tror jag förstår känslan av att inte veta vad du ska göra av modellen och där ur väcks idén att ta en rövare och bara köra på. Jag har känt lika dant men jag började med att leta fram ritningarna (också Karlströms ritningar) och sitta och jämföra (ingenting byggt än alltså). Nosring o huv var det jag tycker stämde sämst och du visar tydligt att det går att göra något av modellen om man ”bara” karvar o slipar på rätt ställen.

Jag tror du inspirerat fler än mig att verkligen våga ta tag i sin AZ-Tunnan.

Tack för ett bra inlägg o fina bilder!
/Rickard

Tack för alla positiva kommentarer!

Peter: Det bästa är nog egentligen att göra ungefär det som jag gjort, men med Maestros nos. Den är helt klart bättre, även om de också gjort samma misstag som AZ med det överdimensionerade partiet framför huven. Men nosringen blir mycket riktigt i vassaste laget när man karvar ner den även om fotovinkeln och ljuset förstärker det intrycket, i verkligheten är den inte riktigt lika iögonfallande som på bilden (vilket även syns på bilden med båda Tunnorna).

Och som jag ser det är det som du skriver, huven är både för bred och för hög. Det som är mest iögonfallande är (som jag även nämner ovan) sidorutorna på framrutan. När jag maskerade dem, så att den korrigerade formen framträdde, lyfte hela bygget. Den bakre delen är betydligt bättre. Min plan var först att ta en genväg genom att låta huven var öppen (vilket skulle dölja en del av de formmässiga grodorna), men den bristande inredningen innebar lite väl mycket merarbete för det.

Rickard: Kul! Det var precis det jag ville, att se efter om det gick att göra något överhuvudtaget och gärna också inspirera andra. Perfekt blir det inte, men förhoppningsvis tillräckligt bra för att jag ska bli hyfsat nöjd. Och just nu finns det ju inte så många andra alternativ om man vill ha en Tunna i 1/48. Så det fanns liksom inget att förlora på att börja karva. Så fram med kniven, bara!

Jag måste erkänna att även jag blev inspirerad att fortsätta med mitt AZ-monster. Jag hade kommit ganska långt med att fila, såga och spackla runt nos och huv. Någonstans på vägen tröttnade jag. Som det ofta blir.
Jag håller på med den här hobbyn för att det är kul, inte för att plåga mig själv...

Med förnyad energi plockade jag fram modellen och började såga lite till. Men...

Under en paus i byggandet gick jag för att hämta lite kaffe. Då hände det som inte får hända. Min dotter, tre år gammal hade lyckats få tag på mitt etylacetat och hällt innehållet över bygget!
Vanligtvis hade det nog varit en katastrof men i det här fallet känns det som det kvittar!
Det hela går att rädda. Ytdetaljeringen som jag inte hade tänkt fixa från början blir nu ytterligare ett projekt bland många.
Det ska bli roligt att se om och hur det här blir färdigt.

Andreas

Jag förstår inte kritiken av AZ Tunnan. Obyggbar är ett av omdömen men t.o.m. jag som inte bygger i 1/48 har ju fått ihop en. Fast när jag tänker närmare på saken får jag hålla med om att den inte riktigt ser ut som en Tunnan. Är det verkligen bara nosen?



För att vara lite allvarlig så gillar jag att se såna här projekt växa fram. Den liknar en tunna mycket mer än tidigare.