Saat Sa 229
Postat: 06 feb 2013, 20:37
Mer bränsle till dels Tunnan SIG:en, lite mer fakta till alla spekulationer om vad som faktiskt utspelade sig på Area 29 och en smärre korrigering av flygets historia. Låt mig presentera Saat Sa 229:
Under slutet av 1920-talet började bröderna Wolfgang och Ernst Saat att intressera sig för flygning och aerodynamik. Segel- och glidflyg var på modet i ett efterkrigstyskland som höll på att hämta sig inom teknikutvecklingen. Till att börja med handlade det om traditionella konstruktioner men man gick snart över till mer oortodoxa lösningar. I början av 1932 ritade man så sin första flygande vinge och man utvecklade vingprofiler och roderlösningar i modellform såväl som under försök i vindtunnel. Man insåg redan från tidigt stadium att reaktionsdrift var en möjlighet att uppnå både högre hastighet och mindre målarea framifrån.
1936 var man i full färd med att rita det man trodde skulle revolutionera framtidens stridsflyg. En linstyrd modell som drevs av en mycket lite raketmotor med fast bränsle tjänade som ett första steg i att utveckla bröderna Saats projekt P.229. Försöken välsignades av RLM (Reichluftfartministerium) och man fick tillstånd att utveckla flygplanstypen. En första fullskaleprototyp utan motor bogserades upp till 3000 meters höjd av en Junkers 86 där den släpptes för att segla ned för egna vingar. Den första provflygningen varade i 7 minuter och 34 sekunder. Brister åtgärdades och man genomförde sedan ett antal nya försök utan motordrift. En motor blev så tillgänglig trots hård konkurrens och man byggde in denna i en ny flygkropp. Vingarna var som tidigare till största delen av trä men kroppen byggdes nu helt i aluminium.
Den 3 oktober 1938 skedde det första startförsöket. Den stora vingen gav ordentligt med lyftkraft, precis som beräknat, och bröderna Saats pilvingade skapelse steg för ett ögonblick till väders. Bara några sekunder efter att hjulen lämnat marken stannade motorn och maskinen gick i backen. Piloten överlevde som genom ett under men avled senare på sjukhuset under påföljande natt. Pressen och konkurrenterna var inte nådiga i sin kritik och den futuristiska skapelsen fick öknamnet "saatkartoffeln", dvs. sättpotatisen, då den gjort ett duktigt hål i marken vid olyckan. Anledningen till kraschen var akut bränslestopp.
Trots olyckan ville Wolfgang och Ernst inte ge upp, alltför mycket stod på spel. Motorn lyckades man reparera och man byggde nu en ny prototyp. Bränsletillförseln modifierades för att undvika en repris av den tidigare händelsen.
Nu hade kriget inletts och tiderna blev allt oroligare. Bröderna Saat som hade "tveksamt blod" fick allt svårae i kontakterna med myndigheterna och man beslutade sig för att fly landet. Wolfgang packade en kappsäck med ritningar och det viktigaste underlaget för sitt flygplan och satte sig på tåget mot Danmark och Sverige. Ernst fick hjälp av medarbetarna att förbereda prototypen och startade sedan under allmänt jubel och satte så av norrut mot Sverige och friheten. Resten är som det heter historia.
Som underlag till bygget användes ritningar från Krigsarkivet.
Tack till Olle för vingarna och 1:e Tunnankommisarien för flygkroppen!
Under slutet av 1920-talet började bröderna Wolfgang och Ernst Saat att intressera sig för flygning och aerodynamik. Segel- och glidflyg var på modet i ett efterkrigstyskland som höll på att hämta sig inom teknikutvecklingen. Till att börja med handlade det om traditionella konstruktioner men man gick snart över till mer oortodoxa lösningar. I början av 1932 ritade man så sin första flygande vinge och man utvecklade vingprofiler och roderlösningar i modellform såväl som under försök i vindtunnel. Man insåg redan från tidigt stadium att reaktionsdrift var en möjlighet att uppnå både högre hastighet och mindre målarea framifrån.
1936 var man i full färd med att rita det man trodde skulle revolutionera framtidens stridsflyg. En linstyrd modell som drevs av en mycket lite raketmotor med fast bränsle tjänade som ett första steg i att utveckla bröderna Saats projekt P.229. Försöken välsignades av RLM (Reichluftfartministerium) och man fick tillstånd att utveckla flygplanstypen. En första fullskaleprototyp utan motor bogserades upp till 3000 meters höjd av en Junkers 86 där den släpptes för att segla ned för egna vingar. Den första provflygningen varade i 7 minuter och 34 sekunder. Brister åtgärdades och man genomförde sedan ett antal nya försök utan motordrift. En motor blev så tillgänglig trots hård konkurrens och man byggde in denna i en ny flygkropp. Vingarna var som tidigare till största delen av trä men kroppen byggdes nu helt i aluminium.
Den 3 oktober 1938 skedde det första startförsöket. Den stora vingen gav ordentligt med lyftkraft, precis som beräknat, och bröderna Saats pilvingade skapelse steg för ett ögonblick till väders. Bara några sekunder efter att hjulen lämnat marken stannade motorn och maskinen gick i backen. Piloten överlevde som genom ett under men avled senare på sjukhuset under påföljande natt. Pressen och konkurrenterna var inte nådiga i sin kritik och den futuristiska skapelsen fick öknamnet "saatkartoffeln", dvs. sättpotatisen, då den gjort ett duktigt hål i marken vid olyckan. Anledningen till kraschen var akut bränslestopp.
Trots olyckan ville Wolfgang och Ernst inte ge upp, alltför mycket stod på spel. Motorn lyckades man reparera och man byggde nu en ny prototyp. Bränsletillförseln modifierades för att undvika en repris av den tidigare händelsen.
Nu hade kriget inletts och tiderna blev allt oroligare. Bröderna Saat som hade "tveksamt blod" fick allt svårae i kontakterna med myndigheterna och man beslutade sig för att fly landet. Wolfgang packade en kappsäck med ritningar och det viktigaste underlaget för sitt flygplan och satte sig på tåget mot Danmark och Sverige. Ernst fick hjälp av medarbetarna att förbereda prototypen och startade sedan under allmänt jubel och satte så av norrut mot Sverige och friheten. Resten är som det heter historia.
Som underlag till bygget användes ritningar från Krigsarkivet.
Tack till Olle för vingarna och 1:e Tunnankommisarien för flygkroppen!
