IPMS Stockholm

Vi börjar i den långa änden av historien: När jag flyttade till Stockholm 1991 så låg det en Ta 152C från Dragon i skala 1/72 på hyllan hos Wentzels. Jag var nog där i alla fall fem gånger och klämde på den och när jag till slut tagit köpbeslutet (sannolikt kopplat till CSN...) så var modellen naturligtvis såld...

Nu hoppar vi femton år framåt i tiden och Rickard håller på och rensar ut det sista av sitt 1/72-förråd. I ett plötsligt anfall av generositet så donerar han sin Ta 152 till mig så nu hade jag helt plötsligt den där nostalgimodellen i förrådet! På Open samma år så hittar jag dessutom en långvingad H-variant, påsförpackad med komplett, för en tjuga. Deal!

En snabb googling (antagligen triggad av en undermedveten undran varför jag aldrig sett en sådan här byggd någon gång) trålar upp några olika recensioner. Konsensus bland dem verkar vara att det är ett knepigt bygge… Jaja, den som lever får se!

Jag har byggbloggat på andra håll förr så det här får följa samma mönster. Först lite bilder på bitarna…


Box art. Kanske lite i våldsammaste laget för min smak (jag har trots allt två små barn som brukar besöka mig i modellbyggarverkstaden ibland…).


Plasten! Det här är den kortvingade C-versionen, det är betydligt fler delar i H-modellen. Bland annat innehåller den en komplett motor.


Manuler...


Ett ark dekaler som jag kände var ett absolut måste. Minst…


Referenser. Monogram Close-Up är tunna häften som inte ser så mycket ut för världen men de innehåller vältryckta fina foton.


Den här var nog inte riktigt nödvändig men den var för smaklig för att låta bli. Den kostade ca 30 gånger mer än jag gett för byggsatserna dessutom…

Och så kunde jag naturligtvis inte hålla fingrarna i styr, jag bara var tvungen att börja limma lite i förrgår kväll…


En Jumo-motor. Bestående av MÅNGA delar…


…och en MK-108 monterad i kroppsspantet.

Vad gäller den beryktade passformen så är den väl halv-OK. Det stora problemet är snarast instruktionerna eftersom de uppritade bitarna i dessa endast undantagsvis ser ut som plastbitarna. Det är alltså oerhört svårt att avgöra på vilket håll bitarna ska limmas ihop.

Till slut så kommer vi till musikvalet vilket är viktigt i ett sådant här fall, man måste finna den rätta Luftwaffe-stämningen. Eftersom jag varken gillar ompabompa eller marschmusik så landade det till slut på Bert Kaempfert. Lite tysk storbandsschlager från 60-talet funkar, prova själva!

Hälsningar

Magnus

Ser man på, du har ju börjat plocka med den nu! Tror inte att det blir några problem med den där för dig.Schlager?! Självklart brassar jag nu Frankie Boy och Come fly with me, det borde du också göra.

Inte för att jag begriper mig på ditt val av musik men det kan kvitta! (jag är nog mer inne på Stellans spår där)
Det ska bli roligt att följa byggena, jag gillar de där flygplanen och jag hoppas de inte bråkar med dig allt för mycket. Har du funderat över märkningen på Ta-152C? Jag gillar HobbyBoss tilltag med grön 13 i sin 1/48-modell, kan det vara ngt? Eller blir det CI+XM?

Ha det gott!
/Rickard

Det får nog bli CI+XM. Det finns mycket bilder på den och det är väl så att förekomsten av seriemaskiner nog var rätt begränsad...

Trevlig helg!

Magnus

Musikvalet är viktigt. Du gör helt rätt där, Magnus.

Grymt projekt! Själv tycker jag TA:n har lite Cavalier-stuk! Den är grotesk, inte ful, men brutal bara
Det här bygget ska följas.

Hej!

Kul att se några Ta 152.

Själv byggde jag Ta 152 H-0, 1/48 från RV-resin för några år sedan. Den blev märkt CI+XM
Jag har nu införskaffat samma individ från Pacific Coast Models, men i 1/32.

Som sagt...det skall bli kul att följa dina byggen.

Köper både ditt och Stellans musikval. ska bli intressant att följa denna.

/ Pekka

Henrik & Henrik: Ja, det är en häftig maskin. Den ser verkligen extrem ut på ett sätt som få andra lyckas med. Och Henrik B: Med tanke på hur du bygger är jag glad att du håller dig till de större skalorna !

Joakim och Pekka: Tack för supporten vad gäller musiken. Det är tufft att stå där i snålblåsten med tysk 60-tals schlager och bli hånad, då är det skönt att känna att man har lite vänner i alla fall...

Till affärerna:


Två cockpitar och en motor klar! Cockpitarna funkar att sätta ihop (det finns väl helt enkelt inte så många ställen som bitarna kan krocka på) medan man ganska snart får tokspel på motorn. Det passar inte. Det gör bara inte det. Och nu snackar vi inte gammal vanlig dålig 70-talspassform utan här pratar vi äkta kollissioner. Sämst var bärarmarna, de krockar med diverse prylar som sitter på motorn. Som man visserligen kan frisera med hjälp av fil men i alla fall. Och för att den ena ska kunna passera kompressorn så måste man fila ur den rätt rejält.

Jag har även limmat ihop kroppen på C-maskinen. Kropparna är delade i fram-och bakhalva ungefär vid brandskottet och det finns inga riktiga limytor att jobba med. Dessutom så blir det feta glipor.

Så, det var söndagens klagan. Jag bygger de här för att jag behöver höja mitt blodtryck, alternativt för att jag njuter av att vara irriterad...

Hälsningar

Magnus

Det är "ok", en del av oss andra njuter också när du är irriterad!
Tror det kommer bli skitbra för övrigt, men en undran, behövs verkligen motorn, vad kommer att synas utav den?

Jens