Detta är vårt fotografiska forum där besökare kan dela bilder på deras pågående modellprojekt (pågående eller färdiga), för att kunna få feedback och konstruktiva kommentarer. För att lägga upp en bild, klicka på fliken Bilagor under inläggets testruta. Klicka på Lägg till filer för att ladda upp dina bilder, upp till tre bilder per inlägg. 800 × 600 pixlar är lagom storlek.
Martins läckra bild i kombination med att Canberranosen jag beställt vägrar dyka upp, gjorde att Vertolpausen blev ganska kort. Dags för det stora mandomsprovet: Cockpiten. Allt gick efter omständigheterna väl, som det brukar heta. Perfekt blev det inte, men fullt acceptabelt med tanke på förutsättningarna.
Desto värre gick det med ett till synes enkelt moment: Att limma dit sidodörren. Hela dörren är gjuten i klarplast och passformen föga oväntat lite sådär. Men med lite klämma gick allt bra. Trodde jag. Tills jag upptäckte att den spröda plasten plötsligt sprack på flera ställen. Vad göra? Efter att ha övervägt scratchande, beslöt jag mig för att försöka rädda vad som räddas kunde. Att slipa och spackla kändes utsiktslöst med tanke på plastkvaliteten. Lyckligtvis hade det parti som består av själva rutan klarat sig hyggligt, så lösningen blev att limma dit en bit PC på dörrens utsida. Här syns den krackelerade dörren på insidan:
Allt gick rätt hyfsat och efter diverse småplockande är det faktiskt dags att börja måla!
De visade rätt mycket av "bananen" i filmen X-15 som går på TV4 film för stunden. Var helt klart ett annat "helikopterljud" än vad man var van vid. Landningstekniken var även den annorlunda, mer typ flygplan eller autogiro. Klart en sevärd film!
Bättre allt för många obyggda och påbörjade modeller i garderoben och i lådor än en enda modell för lite...
Lite av vad som finns i vitrinet...
S 26 "6" (Airfix), J 26 "Gul H" (Hasegawa), J 26 "Vit Bertil" (Heller).
Bygger inte bara MiG-23 just nu. Lördagens andra aktiviteter blev avbokade, vilket innebar att jag tog mig i kragen och tryckte in den här gamla surdegen i sprutboxen.
Det blå ser lite ljust ut, men det kommer att rätta till sig med lite lack. Det är Tamiyas färg som visade sig vara mattare än sand i Sahara. Nästa steg är lite bättringsmålning med pensel, bland annat gallren på ryggen. Men nu är det den här som gäller tills jag är i mål!
Håller med om att Tamiyas färger är apmatta..Nästan så torra att dom självantänder Det kravs en del lack för att jämna ut ytan så den blir slät igen..
Hur som så ser helikopetern ut att må bra av att bli målad.
Tamiya-färg: en ordentlig dos blanklack i färgen gör livet lättare! Gäller för övrigt många färgersorter, jag brukar klara mig med detta trick och slipper oftast blanklacka innan dekalerna!
Kärran försedd med lite dekaler parkerad på livbojen för den här typen av byggen. Marintext, emblem och siffror kommer från Belcher Bits. Småtexterna ur arkivet.
Återstod när den här bilden togs gjorde kronmärkena. Belcher Bits kronmärken var föga oväntat fel i färgerna (är det någon utländsk tillverkar som någonsin fått ordning på detta?), det blå var i princip helt ljusblått. Något stämde inte med kronmärkenas storlek, Enligt Flying Colors skulle det sitta ett 1320-stort märke på sidan, men när jag testade det var det alldeles för stort. 960 var å andra sidan för litet. Lösningen blev att använda 1800-stora märken från 1/72-arket som passade riktigt bra. Vem som har gjort fel här, vågar jag inte mig på att ens gissa. Men jag är inte helt säker på att den här modellen är helt rätt i formerna. Mot Karlströms ritning stämmer den inte helt och hållet, så någon av dem har gjort fel. Och baserat på tidigare erfarenheter känns båda parterna lika misstänkta. Nåja. Den ser i alla fall ut som en Hkp 1. Bara en wash, lite mer lack, en lätt vädring och montering av flytkroppar och hjul kvar nu.
Med risk för att inte ha mer att tillägga när den är helt klar så bränner jag av med ett " ååååh så fin" redan nu. Tror det där kommer bli kalas när kronmärkena är på och tejpen väck
Det kravs en del lack för att jämna ut ytan så den blir slät igen..