Först ut är Tamiyas Spitfire Mk. 1A. En modell som är så enkel att bygga att det nästan känns som lite fusk. Kvalitetsmässigt helt klart än av de allra bästa modeller jag någonsin byggt. Så förhoppningsvis har jag gjort den åtminstone lite rättvisa:
Det blev inte så mycket vädring den här gången. Förebilden är visserligen välkänd från ett foto som målats av på boxarten, men dess karriär blev dessvärre tämligen kort innan det sköts ner.
Alla som känner att de tappat lite av sin modelling mojo ordineras denna omgående. Mer tacksam modell får man leta efter!
Lika lätt var inte resan med Airfix Spitfire VB. Lite grovare i detaljerna (men mycket bättre än "nya Airfix" förstlingar i 1/48) och något sämre passform.
Däremot är förebilden desto roligare. Den här var baserad på Malta, där några Spitfires målades om i en udda färgsättning där det gröna ersattes av en lokalt ihopmixad gråblå nyans:
Som sagt, lite kämpigare resa här. Men ändå inte så mycket att bråka om. Hade jag inte byggt den direkt efter Tamiyan, hade recensionen nog blivit ännu bättre.
För ovanlighetens skull fixade jag till en basplatta också. Lite Maltainspirerad, även om Ta'Qalibasen (där jag faktiskt varit, de har ett utmärkt litet flygmuseum där) inte alls var grus och öken, blev det ändå lite sydlig känsla.
Då har jag nog lagt ut alla årets byggen på detta eminenta forum. En sammanfattning i form av årsbokslut kommer. Plus kanske några av de tre britter som just nu ligger på byggbordet.
!