Fokker D.XXI, Finska Flygvapnet, vintern 1942-1943
Postat: 20 maj 2023, 14:53
Byggtrådarna är de roligaste trådarna. Så då får väl jag komma med mitt första bidrag. För flera år sedan hittade jag en modell på Wentzels hobby. Wentzels hobby var en fantastisk butik på Regeringsgatan i Stockholm. (Ni som minns, ni minns.) Modellen var billig, så jag chansade. Men det började inte bra. Till att börja med hade PM Model hittat uppgifter om att Fokker D.XXI styrdes med tankekraft av en pilot som satt på en klump som litet påminde om en stol, i en i övrigt kal cockpit. Nu hade jag ju hittat uppgifter om så faktiskt inte alls var fallet och eftersom huven, även om den var gjord i onödigt tjock plast, gav bra insyn i cockpiten så kände jag att jag var tvungen att leta upp något att stoppa in i cockpiten.
(Nu kan det låta som att jag sågar PM Models men jag tycker faktiskt att PM Models gör bra nybörjarmodeller. Perfekta för att upptäcka om modellbygge är något för ens son eller dotter. De har en del udda plan också, som jag inte har sett någon annanstans.)
Detta något var ett ark med fotoets som visade sig kosta mer än själva byggsatsen. Men det beställdes och stoppades in. Nu såg cockpiten helt OK ut, nästa steg var att försöka sätta ihop planhalvorna. Gärna med cockpiten innanför planhalvorna. Men följde man PM Models instruktioner så hamnade cockpiten bakochfram och för långt upp, och passformen mellan planhalvorna, speciellt om man ville ha cockpiten i, var förskräcklig. Efter en del våld och några missöden så gick det i alla fall och jag började jobba på östfrontsmarkeringarna. Och fick måla ca 2386 lager innan den gula färgen täckte allt som skulle täckas. Nu hade jag en demolerad cockpit och ett tjockt färglager som hade fått lika skarpa som höga kanter, och när jag insåg att siktet och stagen under stjärtfenan var fel så pallade jag bara inte längre så modellen hamnade i soptunnan. Ungefär samtidigt så började jag, av någon outgrundlig anledning, googla bilder på Fokker D.XXI i finsk tjänst och när jag hittade en Fokker i vinterkamouflage med en målad bild av en sovjetisk soldat med en bajonett i rumpan på sidan så kände jag att jag nog var tvungen att göra ett nytt försök, ändå. Det var Special Hobby som hade gjort dekalarket, jag googlade på deras modell, den fick mycket bättre recensioner än PM Models variant och så beställdes den. Och nu börjar vi snacka!
Än så länge har jag inte kommit längre än att jag har börjat förbereda östfrontmarkeringarna (något som jag svor på att aldrig göra igen) och leta efter rätt grön nyans. Någon, jag minns inte vem men tack, tipsade om att ett sätt att slippa måla 2386 lager gult var att grundlägga med vitt. Och vad som känns som den perfekta gröna nyansen, i alla fall om man jämför med bilderna i Finnish Air Force 1939-1945, är 50 % Gunship green och 50 % Light Green Chrm (Vallejo Air).
Nästa steg är cockpiten. Jag räddade litet ets från Fokker D.XXI:n som hamnade i soporna, som kommer hamna i den här modellen. Om inte de beställda färgerna har kommit vid det laget så blir det paus.
Och var snälla! Jag har ingen airbrush utan är hänvisad till penselmålning. Jag gör så gott jag kan. Och det här med spackel är något nytt för mig, som jag fortfarande håller på att lära mig. (Jag spacklade aldrig när jag byggde förra omgången, för mer än 20 år sedan.) Jag använder för övrigt Tamiyas spackel, det verkar som att många tycker att Tamiyas spackel är värdelöst, men i och med att jag inte har något att jämföra med så håller jag mig till det.
(Nu kan det låta som att jag sågar PM Models men jag tycker faktiskt att PM Models gör bra nybörjarmodeller. Perfekta för att upptäcka om modellbygge är något för ens son eller dotter. De har en del udda plan också, som jag inte har sett någon annanstans.)
Detta något var ett ark med fotoets som visade sig kosta mer än själva byggsatsen. Men det beställdes och stoppades in. Nu såg cockpiten helt OK ut, nästa steg var att försöka sätta ihop planhalvorna. Gärna med cockpiten innanför planhalvorna. Men följde man PM Models instruktioner så hamnade cockpiten bakochfram och för långt upp, och passformen mellan planhalvorna, speciellt om man ville ha cockpiten i, var förskräcklig. Efter en del våld och några missöden så gick det i alla fall och jag började jobba på östfrontsmarkeringarna. Och fick måla ca 2386 lager innan den gula färgen täckte allt som skulle täckas. Nu hade jag en demolerad cockpit och ett tjockt färglager som hade fått lika skarpa som höga kanter, och när jag insåg att siktet och stagen under stjärtfenan var fel så pallade jag bara inte längre så modellen hamnade i soptunnan. Ungefär samtidigt så började jag, av någon outgrundlig anledning, googla bilder på Fokker D.XXI i finsk tjänst och när jag hittade en Fokker i vinterkamouflage med en målad bild av en sovjetisk soldat med en bajonett i rumpan på sidan så kände jag att jag nog var tvungen att göra ett nytt försök, ändå. Det var Special Hobby som hade gjort dekalarket, jag googlade på deras modell, den fick mycket bättre recensioner än PM Models variant och så beställdes den. Och nu börjar vi snacka!
Än så länge har jag inte kommit längre än att jag har börjat förbereda östfrontmarkeringarna (något som jag svor på att aldrig göra igen) och leta efter rätt grön nyans. Någon, jag minns inte vem men tack, tipsade om att ett sätt att slippa måla 2386 lager gult var att grundlägga med vitt. Och vad som känns som den perfekta gröna nyansen, i alla fall om man jämför med bilderna i Finnish Air Force 1939-1945, är 50 % Gunship green och 50 % Light Green Chrm (Vallejo Air).
Nästa steg är cockpiten. Jag räddade litet ets från Fokker D.XXI:n som hamnade i soporna, som kommer hamna i den här modellen. Om inte de beställda färgerna har kommit vid det laget så blir det paus.
Och var snälla! Jag har ingen airbrush utan är hänvisad till penselmålning. Jag gör så gott jag kan. Och det här med spackel är något nytt för mig, som jag fortfarande håller på att lära mig. (Jag spacklade aldrig när jag byggde förra omgången, för mer än 20 år sedan.) Jag använder för övrigt Tamiyas spackel, det verkar som att många tycker att Tamiyas spackel är värdelöst, men i och med att jag inte har något att jämföra med så håller jag mig till det.