IPMS Stockholm

Modell av Fyr i 1:87

Fyrar hör till de mest ikoniska ting människan skapat och sätter fortfarande fantasin i rörelse som starka symboler för hemkomst, trygghet, väktare, äventyr och det okända….De först beskrivna är från 500 BC i Medelhavet och i Norden vet vi att det fanns fyrbåk under medeltiden. Den första svenska fyren byggdes 1669 på Landsort och i Norge 1655 vid Lindesnes. Kusterna runt Östersjön men framför allt runt Atlanten och Nordsjön har hårt väder och dessa byggnader var de mest avancerade för att kunna motstå hav och väder. Speciellt utefter Hurtigruten finns det fantastiska tekniska lösningar både när det gäller byggnaderna och belysningen. De mest avancerade finns dock utanför Irlands W kust där den inkommande Atlanten med oerhörd kraft slår mot den klippiga kusten. Föv finns det just nu en utmärkt serie på UR och Youtube om dessa: https://urplay.se/program/223533-irland ... yrvaktarna eller https://www.youtube.com/watch?v=A9Ae5Ldq6Kw.

Efter ett industribygge i skala 1:87 finns det många smådelar kvar och jag bestämde mej för en fyr i samma skala även om det är lite smått för ett sådant objekt. De Norska fyrarna är inte lika “tama” som de Svenska så det fick bli en som står oskyddad utanför Atlantkusten. Alla fyrarna är idag automatiserade men in på 60-talet var de fortfarande bemannade. Fyrvaktarna har i folkmedvetandet varit ansedda som udda och i filmer utpekats som skrämmande och ibland som psykopater lurande på oskyldigt sjöfolk med yxa och kniv redo - vilket naturligtvis är ren fiktion, -eller ? I verkligheten var de högt ansedda yrkesmän och hade oftast familjer utom på de mest utsatta platserna. Som andra industriella byggnadsminnen är fyrar i riskzonen för klåfingriga politiker, en lösning har varit att göra dem privata som “sommarhus” eller publika som “vandrarhem”.

De norska atlantfyrarna var över 200 stycken och de flesta stod på inlandskusten men det finns också en del mycket väderutsatta på små isolerade öar och skär. Utanför Tröndelag skärgård fanns det ursprungligen 34 fyrar men idag bara 21 och vid Gjeslingane en byggd 1877 och omändrad 1938, automatiserad så sent som 1987 och då obemannad. Dessa fyrar hade en viktig funktion under WW1 och WW2 som utposter för att varna mot främmande marina rörelser. Många av dem blev också utsatta för flyganfall men var mycket “svårbombade” eller “svårskjutna” mål pga de hårda naturliga omgivningarna med kraftig turbulens, dimma, skyfall och monstervågor. Den valda fyren jag bygger uppfördes 1888 och stog kvar till 60-talet utanför Gjeslingane ögrupp.

Basen är byggd och skuren i lindträ, primad med Firma Eskaders Wood Filler lack och målad med Revell lackfärger som dämpats ner med matt tavel fernissa. Som “mossa” eller “gräs” använde jag Woodland scenics material (MJ Hobbyexperten, Västberga) till modelljärnvägar och limmade med utspädd vitlim och lite ytspänningsnedsättande diskmedel. Till fasader användes 4 mm Plasticard och Evergreen som är lätta att bygga med och limma men som tyvärr kan vara av ojämn kvalite även inom samma batch vilket visade sig vid testmålning både med lackfärger eller akrylfärger. Även de flesta primers hade svårt att fästa permanent och den bästa jag fann var bilprimer, inte Vallejo eller Tamiya. När man bygger fasader som är putsade eller har betong kan man dessutom sandpappra ytorna som ska vara grova och inte helt släta. Det är också mycket viktigt att verkligen få plasten kliniskt ren från släppmedel. Det har också visat sig att en del av plasten även kan utsöndra kemikalier som påverkar färgen (troligen beroende på ojämn plastblandning). Resindelar (3:e part) kan också påverka och är bannlysta i mina byggen – även om de inte är “garage hemmagjutna” utan från välkända företag som Eduard, Reskit, White Ensigns mfl . Det är många modellbyggare som inte känner till resinets hälsovådliga egenskaper. Att slipa eller borra i resindelar är farligt även i små mängder; gasen och dammet går rätt in i huden - det hjälper inte med bara ett andningsskydd, det ansamlas i kroppen och försvinner inte (kraftigt cancerogent/allergi framkallande). Dessutom bryts resin ner kemiskt och blir fort sprött eller flagnar och är mycket ljuskänsligt. Färdigbehandlad resin är inte hälsovådlig. Men idag med bra 3D plaster finns egentligen ingen anledning att använda resingjutplast. Övrigt material i modellen är lindträ, flygplansplywood, syrafri konstnärskartong, mässing och vitmetall fritt från bly (bly korroderar, sk tennpest) men med antimon, lintråd (inte bomull eller silkestråd som inte tål UV ljus och åldras snabbt). Lim är också kemi som påverkar, vanligt vitlim utan tillsatser, plastlim och expoxy. Cyanoakrylat/superlim använder jag inte då det är synnerligen aggresivt och frätande mot vitmetall och mässing och bryter ner vissa plaster både i vått och torrt tillstånd. El tillbehören kommer från Kjell & Company.

Bottendelen/dioramat för fyren. Kanaler för elkabel tas upp när ytterväggarna är på plats. Dioramat är tänkt att stå framme med 12 V trafo. I princip använder jag bara al, ask, alm,gran, körsbär, rönn, lind, asp, poppel etc, inte björk eller furu som gärna slår sig när man minst anar det, eller mahogny/teak – ek, som slöar ner verktyg (kiselämnen) och avger gaser, formalin och garvsyra som är skadliga för vitmetall och mässing, speciellt om modellen står i en monter med plexi eller “lufttätt” glas. Det finns ju bets…..Dioramat är kraftigt beskuret då modellen annars tar för stor plats även om ön/skäret är litet .

Fundamentet/grunden byggdes av delar från Hellerbyggsatserna och väggarna till fyren består av 4 mm plasticard. Det är egentligen inte skalenligt, de borde vara 15 mm i tornet och 6 mm i husdelen. Men då fönstren är små kommer det inte att synas. De riktiga stenarna var huggna individuellt som puzzelbitar och inpassades i varandra och täckta av puts eller cement. Att simulera det bra visade sig inte räcka med att sandpappra ytan utan jag fick blanda i den finaste sand i färgen som Woodland Scenics tillverkar. Ganska kladdigt och byggnaden måste rensas upp, bilden visar den i “rått” obearbetat tillstånd med ojämn färglager som är nästan 1 mm tjockt.

Den andra bilden visar fönster och luckor. Fyren har järnluckor för de flesta fönster mot risken att glasen blir skadade av havsvågor och vindtryck. Det är enorma krafter som pressar mot en fyr. Järn var karnske inte det bästa valet då de måste underhållas hela tiden mot rost i den fuktiga miljön. Fönsterbågarna är mycket kraftiga och målade med järnoxid och har faktiskt något så modernt som 3-glas vilket inte förekom i början på 1900-talets byggnader. De är fasta så för att få in friskluft måste någon av dörrarna vara öppna.

Bild visande hur stenblocken kunde vara utformade. Man byggde aldrig med rent kubiskt system; ofta finns det också tappar inhuggna vilket inte syns på denna bild.

Byggnadens fasader är “putsade” så att det simulerade betongskiktet är 0.5 mm tjockt. Ytan är sandpappersträv och skalenlig. Dörrar, fönster och luckor monterade och fyren inpassad på grunden. Den blir fullt inredd. Sidohuset och de nedre våningarna i tornet var bostad. I den övre delen fanns kontor och gnist – senare radiostation. På platsen bodde en familj med några hundar men inga barn. Ön är mycket isolerad men det finns en liten vik på läsidan med slipspår och vinch där fyrvaktarna hade en snipa med tändkulemotor. På grund av stora svårigheter att landsätta ved och kol blev fyren redan från början försedd med eget kraftaggregat för elektricitet och en verkstad för reparationer i en liten byggnad vid viken (inte med på modellen). Under WW2 försökte tyskarna förstöra fyren men omgivningen var för riskabel för en jagare eller ubåt och man fick aldrig in några träffar. SS misstänkte att man spanade åt London men inga tyska soldater kom ens i närheten av ögruppen.

De inre väggarna är byggda av 3 mm plasticard. Golven var av armerad cement med trä för att öka stabiliteten och de här fyrarna är mycket mer kraftiga än en välbyggd försvarsbunker. Från början fanns en brunn på ön men den blev tidvis påverkad av inträngande saltvatten så man uppförde en regnsamlande delvis nedsprängd vattencistern. Man skulle kunna tro att personalen på en så här isolerad plats var ganska sysslolös men man hade inte mycket fritid. Reparationer och underhåll krävde mycket, speciellt glaslinserna som måste putsas varje dag, loggböckerna, väderobservationer mm. Fyrarna krävde en viss sorts händiga människor som var vana att vara helt självständiga och hade egna fritidsintressen som exempelvis fiske, naturstudier, måleri och att bygga modeller (!!!).

Ett till något annorlunda och intressant modell bygge. Du har gjort ett gediget arbete med byggnaden , och även basplattan ser fin ut. Tror inte jag sett någon som byggt en fyr tidigare? I alla fall inte på detta forum . Intressant historik också, om hur det var konstruerade. Både jag och min fru har fd. Fyrvaktare och lotsar i släkten. Ett utdött släkte numera Fyrar kan ju vara både vackra och mäktiga. Log en aning då jag såg att du skrivit att fyren kan ge känslan av trygghet. Minns från min tid i handelsflottan, ett flertal gånger då vi passerat ett mycket stormigt Biscaya, och så såg man fyren på Cap Finistere, då visste man att nu är det värsta över. Men det finns ju många vackra fyrar som sagt, världen över. Från Panama kanalen och upp efter Usas västkust finns många vackra fyrar att se, ända upp till British Columbia.
Ser fram emot slutresultatet.
Vänligen Lennart

Tack för det Lennart 12 !
I slutet på 90-talet hyrde jag en stuga vid Lindesnes för att fotografera miljöer för ett framtida Pc spel. Då var platsen relativt isolerad men idag en turistattraktion. En av dagarna bröt det ut en hiskelig elektrisk storm och dag blev natt med blåsvarta lysande moln. Fyren blev ett magiskt fräsande öga med fenomen som ST Elmo:s eld runt om och sprakande statisk energi. Händelsen var verkligt extraordinär och idag använder jag det i en storyline som jag skriver för ett blivande spel. Därifrån härstammar mitt intresse för fyrar….. Här bilder från händelsen ; “Gimped” bilder från Lindesnes…..

Bilder från byggande av inredning, knepigt i den här skalan. Tornets “radiorom” och “storstuen”. Fyrens lanternin blir den verkliga utmaningen…...

Häftiga bilder på fyren och imponerande detaljer av inredningen, mycket välgjort.//Lennart

Det olika typerna av lins glasen i fyrar är riktigt intressant också. För meningen är ju att det skall synas långt. Vilken typ av lins blir det i din modell ?
//Lennart

Fyrar är karismatiska byggnader, en dag ska jag bygga en egen, troligtvis en Gotländsk. En kollega tatuerade in Närsholmens fyr på underarmen och jämfört med det är ett scratchbygge mer lagom. Vi bodde en höstvecka i Stora Karlsös fyr vilket var maffigt. Slutligen mer modellrelaterat, det finns en del pappmodeller, klippark, bla från bildrum

http://www.bildrum.se/