Franssons bokslut 2022
Postat: 16 jan 2023, 14:15
Lite sent, men här kommer i alla fall ett bokslut. Färre byggda än vanligt, jobbet, husrenovering, studentfirande och kort semester innebar långa perioder där det inte blev särskilt mycket byggt. Totalt tio stycken, minsta på många år, men i gengäld är jag rätt nöjd med de flesta. Konsekvent i skala, alla är i 1/48, och en blandning av välbekanta förebilder och annat som är lite mer utanför den vanliga komfortzonen. Det mesta är visat här på forumet, dock inte allt inser jag när jag letar länkar.
Året började med att jag avslutade den ena modellen i Kinetics dubbelboxning av Fouga Magister. Dräkten blev finsk tack vare dekaler från Kuivalainen. Den andra byggdes parallellt, men det bygget avstannade just innan målning och avslutades faktiskt häromdagen. 2023 års första bygge blir alltså även det en Fouga Magister. Men här är den finska:
Nummer två blev en lite udda fågel, Revells (Hasegawas) Phantom FGR.2. Amerikanskt är inte min hemmaplan, de brittiska kläderna kändes mer hemtama för min del. Så lite halvutanför komfortzonen, alltså. Aires cockpit petades in i det som nog kan sägas vara årets mest omfattande bygge.
Strax innan Open lyckades jag få ihop Airfix nya läckerbit; Vampire FB.50. Märkningen blev såklart F 9, tack vare Moose Republics fina dekaler.
Sommarens två byggen var betydligt mer välbekanta: MiG-21 är en av mina absoluta favoriter, och Eduards har jag byggt tidigare. Trumpeters F-13 var ny för mig, men än mer nytt var att jag denna gång hämtade förebilderna från Mellanöstern och lät båda bli egyptiska.
Jag har ett långtidsprojekt att bygga F 9:s alla flygplanstyper. Italeris J 11 var en spännande resa vad gällde både målning och de dubbla vingarna. Lyckligtvis var det inte så mycket riggning, men här höll jag till åtminstone i utkanten av komfortzonen. Tredje divisionen fick stå för förebilden.
Och denna lämnades helt när det var dags för Airfix Tiger Moth, med riggning och allt. Puh! Förebilden kom från F 9 även den, en udda fågel med första divisionens emblem, förmodligen den enda Tigern i Flygvapnet med en sådan.
F 9-kvartetten avslutades med en maskin från andra divisionen. J 22 låg visserligen tydligt inom mina bekanta områden, men att bygga en modell helt i resin var helt nytt för mig (åtminstone om man bortser från en pytteliten Lilldraken för några år sedan). Men Planet Models modell var finfin och ett perfekt objekt för en resinnovis som jag.
Innan J 22:an hade jag emellertid stuckit igenom med årets mest efterlängtade bygge: Jag fick möjlighet att bygga en av de först levererade SK 60 från Pilot Replicas. En underbar liten modell som alla borde bygga minst en av!
Sist ut för året var Kinetics Super Étendard som blev klar i mellandagarna.
Som sagt, tio stycken blev det. Fler hade det kunnat bli om jag inte lagt en hel massa tid på två rejäla byggen som förhoppningsvis blir klara under 2023: Trumpeters radarnosförsedda Tu-16K-10 som backdaterats till en vanlig Tu-16 med glasnos, en maskin som även den blir egyptisk så småningom och som är ända framme vid primerstadiet. 1/72 är skalan på den, vilket visar att jag inte släppt den skalan helt. Den andra tidstjuven var ett försök att våga mig på 1/32 - vilket kanske inte helt genomtänkt skedde med Italeris allt annat än lättbyggda Mirage IIIC (fast min blir en IIIR). Det mesta var gjort, men ytterligare en slipsession återstod när jag tappade sugen.
Ytterligare en maskin som nästan blev klar är Hobbycrafts HKP 4C som jag hållit på med lite nu och då i åratal nu, men som nu i alla fall är målad. Dock är det en del annat som står i vägen för den just nu, men kanske blir den klar under året i alla fall. Gott nytt byggår till er alla!
Året började med att jag avslutade den ena modellen i Kinetics dubbelboxning av Fouga Magister. Dräkten blev finsk tack vare dekaler från Kuivalainen. Den andra byggdes parallellt, men det bygget avstannade just innan målning och avslutades faktiskt häromdagen. 2023 års första bygge blir alltså även det en Fouga Magister. Men här är den finska:
Nummer två blev en lite udda fågel, Revells (Hasegawas) Phantom FGR.2. Amerikanskt är inte min hemmaplan, de brittiska kläderna kändes mer hemtama för min del. Så lite halvutanför komfortzonen, alltså. Aires cockpit petades in i det som nog kan sägas vara årets mest omfattande bygge.
Strax innan Open lyckades jag få ihop Airfix nya läckerbit; Vampire FB.50. Märkningen blev såklart F 9, tack vare Moose Republics fina dekaler.
Sommarens två byggen var betydligt mer välbekanta: MiG-21 är en av mina absoluta favoriter, och Eduards har jag byggt tidigare. Trumpeters F-13 var ny för mig, men än mer nytt var att jag denna gång hämtade förebilderna från Mellanöstern och lät båda bli egyptiska.
Jag har ett långtidsprojekt att bygga F 9:s alla flygplanstyper. Italeris J 11 var en spännande resa vad gällde både målning och de dubbla vingarna. Lyckligtvis var det inte så mycket riggning, men här höll jag till åtminstone i utkanten av komfortzonen. Tredje divisionen fick stå för förebilden.
Och denna lämnades helt när det var dags för Airfix Tiger Moth, med riggning och allt. Puh! Förebilden kom från F 9 även den, en udda fågel med första divisionens emblem, förmodligen den enda Tigern i Flygvapnet med en sådan.
F 9-kvartetten avslutades med en maskin från andra divisionen. J 22 låg visserligen tydligt inom mina bekanta områden, men att bygga en modell helt i resin var helt nytt för mig (åtminstone om man bortser från en pytteliten Lilldraken för några år sedan). Men Planet Models modell var finfin och ett perfekt objekt för en resinnovis som jag.
Innan J 22:an hade jag emellertid stuckit igenom med årets mest efterlängtade bygge: Jag fick möjlighet att bygga en av de först levererade SK 60 från Pilot Replicas. En underbar liten modell som alla borde bygga minst en av!
Sist ut för året var Kinetics Super Étendard som blev klar i mellandagarna.
Som sagt, tio stycken blev det. Fler hade det kunnat bli om jag inte lagt en hel massa tid på två rejäla byggen som förhoppningsvis blir klara under 2023: Trumpeters radarnosförsedda Tu-16K-10 som backdaterats till en vanlig Tu-16 med glasnos, en maskin som även den blir egyptisk så småningom och som är ända framme vid primerstadiet. 1/72 är skalan på den, vilket visar att jag inte släppt den skalan helt. Den andra tidstjuven var ett försök att våga mig på 1/32 - vilket kanske inte helt genomtänkt skedde med Italeris allt annat än lättbyggda Mirage IIIC (fast min blir en IIIR). Det mesta var gjort, men ytterligare en slipsession återstod när jag tappade sugen.
Ytterligare en maskin som nästan blev klar är Hobbycrafts HKP 4C som jag hållit på med lite nu och då i åratal nu, men som nu i alla fall är målad. Dock är det en del annat som står i vägen för den just nu, men kanske blir den klar under året i alla fall. Gott nytt byggår till er alla!
