IPMS Stockholm

Det ser ju för härligt ut
Diggar skavet runt hjulbrunnarna och hur grundfärgen kommit fram!

Det känns som om vi borde ha en speciell klass för modeller upp-och-ner: ingen mer än de som kollar bilderna här får någonsin se detta vilket är mycket tråkigt! Du är flitig, jag är själv en utstuderad och mycket lat undersidesfuskare...

Hälsningar

Magnus

Fem poängs avdrag för modeller som inte presenteras på en spegel ??

magnusf skrev:Det känns som om vi borde ha en speciell klass för modeller upp-och-ner: ingen mer än de som kollar bilderna här får någonsin se detta vilket är mycket tråkigt! Du är flitig, jag är själv en utstuderad och mycket lat undersidesfuskare...

Hälsningar

Magnus

Vad tror du att jag lägger ut alla dessa bilder för?

Hjulbrunnar och ställ är en svag punkt hos mig. Som varande en lat byggare i grunden är jag ofta frestad att fuska. Men någonstans blir det svårt, jag kan fuska en hel del på annat, tro mig. Men att låta brunnarna vara orörda och låta bli att pilla dit åtminstone en liiiten bromsvajer på ställen är nästan omöjligt (provade t o m på MiG-21:orna i 1/144, men lade ner det). Det känns lite som att ha smoking och lackskor men inga strumpor. Lovar att ta efter dig lite mer i framtiden.

Efter en lätt wash är dekalerna på plats. 52:an finns i och för sig med i lådan, men den är lite för tunn. Så jag kör med RBD:s dekaler på alla nuffror och plockade kronmärken från Flying Colors. Resten är främst från lådan, kompletterat med en del småtexter ur dekalarkivet.



Vingarnas kronmärken, främst på ovansidan, har fått en lätt dust av ljusgrått för att kännas lite solblekta, De i nosen fick vara som de var, de var ju av betydligt senare datum än övriga.



Lite mer lack och vädring på denna, så ska den snart vara klar.

Vilken fin look du fått till Björn! Det är bra balans mellan allt också: detaljer, målning, vädring. Luftintagen blev top notch!

Dagens fråga: de gula strecken under yttervingarna (sex stycken på varje sida), vad är det för något?

Hälsningar

Magnus

Man tackar!

Strecken sitter vid infästningarna för balkar, de är dessutom numrerade från 1-3. Om man tittar noga sitter det ett streck även mitt på undersidan, där man kan fästa en balk om man nöjer sig med en extradunk. I verkligheten sitter likadana markeringar även under de monterade balkarna. Men det kändes som överkurs att sätta dit dem.

De dekalerna kommer faktiskt från Revells och är i 1/72. Men funkar hyfsat ändå, tror att de är lite överdimensionerade.

Förtjusande Blir en riktig läckerbit det där!

Efter dekaleringen upplyste folk som kan mer om F 10:s 35:or än jag att den där vita symbolen på fenan inte var något vidare på Hasegawas ark. Och de har rätt, jag trodde att det var en björn eller järv, det visade sig vara ett vildsvin! Försök få till det av denna bild om ni kan...



Sedan Drakarnas konung kyrkis erbjudit sig att skicka mer korrekta dekaler, kom jag på att jag faktiskt hade det själv! De finns på det Eurodecalsark som jag mentalt skrotat sedan alla dekaler var uselt tryckta utan vitt undertryck. Men just det vita var liksom vitt ändå, så de funkade utmärkt. Och vips, hade vi något som man faktiskt kan tolka som ett vildsvin på fenan!



Värt att tänka på för den som bygger denna individ är dessutom att Hasegawa vill ha det till att det ska vara ett svin (eller var deras dekal nu ser ut som) på båda sidorna. Men i verkligheten ska det vara en bevingad dödskalle. Lyckligtvis finns denna med på arket i lådan, dessutom betydligt mer porträttlikt. Fast när jag ändå var igång med Eurodecals, tog jag det därifrån. Någon nytta ska man väl ha av de slantar som det kostade.

Om någon undrar över bubblorna i femtiotvåan på den nedre bilden, beror det på att fotot är taget mitt i en Microsolsession. Verkligheten ser betydligt bättre ut nu.

För att få bort känslan av att det inte händer något med den här, slänger jag ut några bilder. Egentligen är det ett jädrans lackande, bättringsmålande och småpillande, men inget som direkt syns. Men ett par landningsstrålkastare med ets har jag ändå fått till. Plus lite fler kablar på ställen.



Och sedan ett stort tack till Janne för tipset om hur man får dit den där lilla givaren från Master på nosen. Annars hade jag garanterat försökt med pincett och lyckats skicka den all världens väg. Vilket jag för övrigt gjorde med ena strålkastaren. Men på något oförklarligt sätt lyckades jag faktiskt hitta den. Ibland har man mer tur än man förtjänar.