IPMS Stockholm

Som omväxling så blev det en klassisk engelsk sportvagn den här gången.
Ska man ha upplevt bilägandets alla sidor så ska man ha ägt en italienare, en jänkare och en engelsk kärra. Jag har gjort nästan allt av detta, dock inte en engelsman!
Denna bil köptes för att förära min gode vän Chris Watts och hans tålmodiga hustru och tanken var att den skulle överräckas förra sommaren till dem men så kom det ett litet kryp i vägen så vi får se när det kan bli av.
En väldigt trevlig modell, mycket skarp och fin i gjutning och passform.
Det är en ”curbside” så underredet är inte så viktigt att detaljera. Det medföljer ets för emblemen, mycket fint gjutna däck och allmänt enkel att bygga.
Nu byggde jag faktiskt bilen rakt ur lådan utan några modifieringar.
Rekommenderas varmt.

Oh, fler snygga bilar! Vet inte hur tekniskt bra de var (helt ok, speciellt jämfört med andra brittiska bilar från den tiden eller?) men rent formgivningsmässigt så är de väldigt fina i all sin enkelhet! Tror jag ska skaffa ekerhjul till Volvon, helt plötsligt tycker jag inte fälgarna på den är lika snygga längre...

Hälsningar

Magnus

Fint byggd modell av en klassisk sportbil!

Anders E

magnusf skrev: ↑08 apr 2021, 20:38 Oh, fler snygga bilar! Vet inte hur tekniskt bra de var (helt ok, speciellt jämfört med andra brittiska bilar från den tiden eller?) men rent formgivningsmässigt så är de väldigt fina i all sin enkelhet! Tror jag ska skaffa ekerhjul till Volvon, helt plötsligt tycker jag inte fälgarna på den är lika snygga längre...

Hälsningar

Magnus

Som stolt ägare till tre stycken MG (två MGB:er) så kan jag intyga att de är tämligen tillförlitliga och väldigt lättmekade. Har aldrig blivit stående trots flera långresor, möjligtvis några kortare oplanerade stopp. Med sufletten uppe regnar det bara in lite grann ibland och som alla civiliserade fordon så har den plusjord och ett elsystem med hela två (2) säkringar.

De är litegrann som gamla Volvo med en B16 eller B18.
Mycket lättmekade, går nästan alltid att få igång och snudd på ta sig hem.
Det enda som är lite underligt med engelska bilar är att de troligtvis byggs av minst två olika team som överhuvudtaget inte kommunicerar med varandra om vare sig karosspassning, eldragning eller tätningslister (i den mån någon i teamet hittade några i förrådet).
Sen hjälper det inte att teamen byter plats mellan skiften så att det de eventuellt påbörjade och inte avslutade passet innan fortsätter någon annan med:)

Snygg kärra och jättefin modell. Min kompis köpte en MGB på 70-talet och körde någon sommar och fick sedan för sig att renovera den. När han började plocka sönder bilen så uppdagades ROST!,ROST! och ROST! och kilovis med spackel på karossen. Men det slutade med att han fick till den så att den blev i strålande skick och snyggt lackerad i vitt med svart cab.

Göran

De var väl inte lika rostbenägna som Opel Rekord eller Simca 1100 men närapå.
Sen var man nog inte så rädd om dessa bilar då, det var mer en kul bil att köra tills det tog stopp.

I verkligheten föraktar jag allt i bilväg från den där ön men som modell är den ju kanon! Det beror väl mycket på byggaren. Ett toppenjobb och tjusigt val av färg på lacken!

Tackar för berömmet!
En sak kan man säga om denna tidsåldern på engelska bilar: de var lättmekade! Vilket behövdes då de hade (har) en tendens till att få eldavbrott på de mest olämpliga ställen:)