Lyckligtvis finns Revells utgåva - den enda vettiga i 1/48 - med dekaler från just basen i Grosseto. Bingo! Trodde jag. Tills jag insåg att den utgåvan var hopplös att få tag på. Desto lättare var det att hitta "Bronze Tiger"-utgåvan som kom häromåret. Och som tur var, lyckades jag få tag i dekalerna från Revells originalutgåva via Tobias Holmbom. Ibland har man tur!
Eurofightern är egentligen inget för mig, den är inget under av skönhet och dessutom lite för modern. Men när man sett den i luften... Ja, ni förstår...
För säkerhets skull drog jag igång bygget direkt när jag kom hem, innan entusiasmen hann lägga sig. Bygget drog igång i mitten av juli, så här kommer en snabb sammanfattning:Vädret gjorde att de första momenten blev ett utomhusbygge på verandan. Kontoret fick duga som det var, huven ska vara stängd denna gång och ambitionsnivån inte den högsta. Ett kul sommarbygge, helt enkelt.
Den som bygger denna ska tänka på en sak: Torrpassa. Allt. Hela. Tiden. Det är tamejtusan knappt en enda del som passar utan att den behöver finjusteras. Men å andra sidan, gör man väl det, drar den i stort sett inget spackel alls. Vissa delar passar som en Frog anno 1958, till exempel luftbromsen som är nästan skrattretande i sin uselhet, annat är betydligt enklare att få ihop. Området runt luftintagen t ex, som är en ganska komplicerad konstruktion men som trots allt gick att få ihop. Men med tålamod, nagelfil, milt och ganska hårt våld och mycket superlim löste sig det mesta:
En annan trevlig överraskning var den grövsta gjutskarv på huven som jag någonsin sett. Jag har dubbelkollat säkert tio gånger att det inte ska vara en linje där, á la Gripen, men nej. Huven ska vara slät. Och det är den INTE. Så det blev till att slipa även den.
Men som sagt, med lite tålamod och svordomar och principen "bygg en kvart om dagen", gick den att få ihop ganska snabbt. Färgsättningen är som en tisdag i oktober, det är grått över hela linjen. Dessutom är de italienska rätt välvårdade. Men lite preshade fick inleda målningen, för att få lite liv i det jämngrå.
Åsså på med det grå:
Om någon undrar över att canarderna verkar åka på och av på mina bilder, stämmer det. De ska slutmonteras efter wash, det blir enklast så.
För att både spara tid, och åstadkomma en mer realistisk effekt, skippade jag washen i hjulhusen. Wash kan ibland ge ett lite smutsigt intryck, och på dessa moderna kärror är det tämligen rent här. Så jag testade en annan teknik för att åstadkomma skuggor, nämligen att först måla allt svart, och sedan försiktigt blåsa på vitt från ett enda håll. Då får man en ganska fin och realistisk effekt.
Och vips, på med typ trehundra småtexter och några ynkliga nations- och flottiljemblem. Dekalerna var sådär vad gällde korrekthet, men väldigt lättarbetade och gled på utan större problem. Och här är vi nu:
Ska försöka avsluta denna och kines-MiGen så snart som möjligt, så att jag kan få tid att avsluta sommarbygge nr 2, mitt egentliga huvudbygge inför AIM. Fokus, fokus...
