Kalle! Tack
Till slut står den på hjulen. Och eftersom jag aldrig byggt en FW-190 förr (OK då, en prototyp för länge sedan) så gick jag naturligtvis på hjul-niten... Jag hade limmat hjulen mot landställsbenen och de hamnar då parallellt med dessa, monterade på modellen så pekar hjulen då sedan all världens väg (inga fotobevis, riktigt så dum är jag inte...). Som tur var hade jag använt superlim så jag kunde lätt knäcka av dem och återmontera dem vinkelrätt mot marken utan att sabba något annat i processen...

Observera fiffigt val av fotovinkel: det är mycket möjligt att något är lite snett (det var inte helt lätt att få dit ställen) men det kan ni knappast bevisa om jag inte fotar rakt framifrån. Som Snurre Sprätt säger på danska: "Er jeg ikke slem"!
Naturligtvis köpte jag ett bautaark med fotoets. Som jag kommer att använda 1,7% av men som kostade mig 200 spänn. Det fanns dock några bitar som kan vara användabara, däribland ett snyggt huvudpansar.

Jag hatar fotoets. Det är det värsta jag vet (inom rimliga gränser i alla fall...) Jag avskyr att hålla på med det, och jag blir urförbannad på fem röda när jag försöker limma ihop skiten. Och allt detta dåliga humör hade varit helt överflödigt om bitarna varit det minsta intelligent designade. De här var som vanligt rena förolämpningen. Huvudpansaret och strukturen bakom kunde lämpligen varit gjorda i ett stycke som man sedan viker till rätt form. Så var det inte, naturligtvis... Stukturen bakom var naturligtvis en separat bit som skulle limmas mot pansaret, limyta stor som en knappnålsspets. Den här biten tuggade i sig i stort sett hela morgonens modellbyggartid och mer än hela det goda humöret. Jag var sur ända tills ungarna kom studsande, som tur är så jagar de all fotoetsblues på flykten i ett grisblink!
Bortsett från detta så ser inte strukturen i den riktiga flygmaskinen ut så som jag limmat ihop den heller. Pansar och stödstrukturen sitter fast i huven och inte i kroppen. Men den lätta går jag inte på: det här kommer att se rätt ut när det väl är monterat och så riskerar jag inte att sabba huven! Ha!
Hälsningar
Magnus