Regia Navale Saetta. Äntligen klar! Sid 18.

[Ulf Lundberg]

Italien ritade och byggde sina fartyg själva. Ingen dålig flotta heller: Tre stora slagskepp, fyra mindre, äldre byggdes om. Sju tunga kryssare, tolv lätta och massvis med jagare. Rätt många ubåtar också. När kriget bröt ut var den italienska flottan, en avgörande maktfaktor i Medelhavet. Den bestod, till skillnad från den brittiska, av övervägande moderna fartyg. Dess svagheter, som kom att visa sig avgörande, var att den inte hade något eget marinflyg och att samarbetet med flygvapnet funkade måttligt bra. De hade heller ingen vettig radar och precisionen i artilleriet var mindre bra. Från och med 42 nån gång led den också av allvarlig bränslebrist, så under Italiens sista krigsår, låg slagskeppen i stort sett för ankar.

Uffe

[Mahatma G]

Nåja, italienska flottans största värde var förmodligen - trots Taranto - som en fleet in being, i synnerhet efter Kap Matapan. Mahans ande vilade tungt över brittisk marinstrategi.

Hur som helst med detta , ska bli intressant att följa bygget.

[Ulf Lundberg]

Nja, de anföll regelbundet konvojerna till Malta och eskorterade egna konvojer till Libyen. De tvekade inte heller att ta strid med Royal Navy, om de fann oddsen fördelaktiga. Ja, de större fartygen låg alltmer för ankar allteftersom kriget gick, men de mindre fartygen, kryssare, jagare, ubåtar osv, var aktiva hela tiden.
Uffe

[Ulf Lundberg]

Sådärja.
Då var det dags att tillkännage byggets första misslyckande.



När jag limmade ihop lamellerna, lade jag dem i den här jiggen. För att hålla lamellerna centrerade, träddes de på 1 mm pianotrådar genom förborrade hål.



Sen limmade jag dem en efter en och drog ihop dem med skruvtvingar.



Det gick åt fanders. Som synes lyckades jag dra hela paketet snett i sidled.
Gör om gör rätt!
Bara att sätta igång att skära till nya lameller och stabilisera hela paketet bättre, genom att dubbla diametern på centreringsstolparna och kanske avstå från att använda skruvtvingar.

Ett annat problem jag upptäckte, var att när jag kopierade linjeritningen så försköt sig måtten. Av ren tur var det i skrovets längsled, vilket i praktiken inte spelade någon roll, men lärdomen är att inte kopiera ritningen. Istället kommer jag att låta skriva ut fler exemplar direkt från PDF-filen.

Som sagt: Det här är ett läroprojekt och detta var de två första lärorika misstagen. Fler kommer säkert.
På återseende,
Uffe

[Mahatma G]

Ja, de större fartygen låg alltmer för ankar allteftersom kriget gick, men de mindre fartygen, kryssare, jagare, ubåtar osv, var aktiva hela tiden.

Exakt. Britterna hade en fixering vid fientliga tyngre fartyg, i synnerhet slagskepp - se bara på de resurser som lades på att jaga Bismarck och Tirpitz. Så länge de tyngre fartygen existerade upplevdes de som ett större hot än de förmodligen var i praktiken. Taranto/Pearl Harbor resp. Prince of Wales/Yamato/Musashi visade att slagskepp framgent enbart var stilla resp. rörliga mål på ytan.

[Lennart 12]

Det funkar bra Ulf om du placerar skrovdelarna mitt på skivan , och lägger en bred skiva över i längd led, så två andra träskivor på tvärs akter och förut
med tvingar i varje kant på det tvärgående träskivorna , som går ända in till mitten av dina skrovdelar. Då får du ett jämt tryck över delarna från alla håll . Men du fixar det säkert //Lennart

[Stellan]

Hur skulle det bli om du limmade en lamell i taget? Mindre press och skikten hinner torka mellan istället för en tjock kloss indränkt i lim.

[Lennart 12]

Fördelen Stellan, med att pressa samman alla bitarna samtidigt, är att det rinner fram plast mellan delarna som blir en form av fogmassa. Den kan man utnyttja när man sedan skall slipa skrovet. Och förhoppningsvis få bort alla synliga markeringar mellan bitarna . Därav anledningen att blaska på med mycket etylacetat //Lennart

[Ulf Lundberg]

Igår och idag ägnade åt att tillverka nya lameller.



För att öka precisionen ristade jag en centrumlinje på varje lamell, som jag sedan noga centrerade varje pappersmall mot.
Överhuvudtaget var jag noggrannare, när jag tillverkade lamellerna.
Därefter limmade jag ihop dem en efter en. Jag avstod från att pressa med skruvtving utan pressade ihop dem för hand och såg till att de inte försköt sig mot varandra.



Den röda missfärgningen är gammal färg som löstes ut ur limpenseln under arbetets gång.



Förstäven ser lite taggig ut, men det beror på att jag tog till lite extra slipmån på lamellerna där.
Nu får det härda över natten och i morgon börjar slipandet.
På återseende,
Uffe

[Stellan]

Lennart, jomen jag tänker att det är så mycket mer lösningsmedel om man har slabb mellan alla samtidigt och att det då måste bli lättare med att det blir inbyggda slagsidor. Fogmassan kan man ju få till även om man bara pressar ihop ett par skikt åt gången.