(Som parantes ska nämnas att mitt stackars tangentbord håller på att ge upp så försök ha överseende om där är fler "typos" än vanligt som jag inte upptäckt innan jag postat inlägget)...
Hur som helst kan det ju bli spännande att faktiskt lägga ut bilder under pågående skulptering istället för att bara göra en sammanställning efter att allt är klart.
Och om man nu ska börja skulptera sina egna figurer, var är då lämpligt att börja? Tja, som jag ser det är väl det bästa att börja med en förebild man som byggare känner väldigt väl och har stenkoll på (då har man dessutom bara sig själv att skylla på sen när man sitter och svär över målning av slipsmönster etc.... *mummel*....). I mitt fall blir det därför en av mina egna seriefigurer för då är ju risken ganska liten att jag kommer att sakna referensmaterial med tanke på att det ju faktiskt bara är att ta fram pennan om det problemet skulle inträffa.
Hur som hur, det kändes väl rätt lämpligt att faktiskt påbörja det här projektet med tanke på att jag haft tankar på att skulptera från det här serieprojektet sedan en si sådär 5 år eller mer vid det här laget.
Sen ska väl sägas att det tar emot lite för min del att lägga upp bilder från "ful-stadiet" av skulpteringen, dvs. den där tiden när allt ser konstigt och "uschigt" ut innan det börjar bli stil på det hela


Jag tänker inte tråka ut er med några detaljer om vem det här är för den plågan och uppsatsen innehållandes typ 10 års historik reserverar jag för personer som olyckligt nog råkar fråga utan att veta vad de ger sig in på muahahaha!


Och vi kan väl redan nu etablera att det inte blir några pippigula eller radioaktivt gröna färger när det väl blir dags för målning om en si sådär 100 år (vi får ju spara neonfärgerna till andra projektet från samma serie.... *vissla oskyldigt*)
Sen var det ju det där med skulpterandet.
Eftersom ansikten är smått besvärliga så brukar det ju vara en bra idé att börja där. Och första steget blir att få till en bra profil som faktiskt ser ut som förebilden. Lämpligt i det sammanhanget är att se till att ha referensmaterial rakt från sidan och rakt framifrån. Peta ihop detta skalenligt, skriv ut och misshandla utskriften med sax. Kan också vara lämpligt att trimma ner frisyren lite så vilket kommer att underlätta livet senare när den ska på plats.
Tips: Använd inget bildmaterial som är av värde och som ska användas till annat i det här steget för pappret kommer med största sannolikhet att fastna och det kommer inte gå att få loss utan våld (om man inte tar loss det innan skulpteringsmaterialet härdat vill säga - se senare bild).

Sen nyttjas lämpligen en bra kniv för att skära ut formen på ansiktet i skulpteringsmaterialet:

Resultatet kommer att bli en hyfsat bra kopia av två av måtten som behövs för att få ihop ansiktet:

Sen kan det vara lämpligt att bygga ihop de där platta skivorna till något som sen går att jobba vidare med. Samtidigt kan man börja fundera på att fixa lösa ögon för även om det blir omständligt så är det så mycket smidigare än att sitta ock försöka skulptera dem på plats.

Och sen börjar nästa steg som kommer att pågå i ungefär en halv evighet: Nämligen att börja bygga upp ansiktet. Det jag gör är att jag börjar på ena sidan för att klura ut hur jag ska göra, sen får andra sidan följa efter och så att säga alltid ligga något efter i arbetet.



Och sen vid lämpligt tillfälle petar man ögonen på plats och hoppas på det bästa.

Och sen är det bara att fortsätta med föregående punkt att bygga på bit för bit.



Och här ser ni det där jag pratade om att ena sidan på ansiktet ligger en bit efter i skulpterandet.


Och i skrivande stund är jag såhär pass långt:

Där är myyyyycket kvar att göra men det börjar se ut som någon jag känner igen nu och det är faktiskt rätt coolt att se att de där 2D teckningarna funkar och går att plocka ihop till en 3D figur trots de enorma panorama ögonen och sådära.
/Emma