So here we go!
Först ut var den här Airfixbjässen, Canberra PR.9 i 1/48. Ett praktexempel på den typen av modell som legat länge på hyllan utan att bli byggd och där jag haft massor av idéer hur jag skulle bygga den, hitta nya dekaler etc. Men där jag till slut bestämde mig för att helt enkelt bygga den rakt ur lådan. Nu blev det ju inte så till slut, lite extra detaljer och några nya dekaler blev det trots allt. Men ett bygge utan andra ambitioner än att få den klar. Så det var minst sagt oväntat att den skulle ta hem 1/48 jet-klassen på AIM i höstas!
Nästa bygge blev ett härligt-härligt-men-farligt-farligt-bygge: Kinetics Mirage IIIRS i 1/48. Usel passform och jättedekaler nästan garanterade fiasko. Men på något sätt fick jag ihop den hyggligt till slut:
Tredje bygget för året blev det första "out of comfort zone"-bygget. Hela vår familj är F1-fantaster och 2023 fick jag Tamiyas Tyrell P34 i 1/24 julklapp av sonen. Och bara några månade senare hamnade den faktiskt på byggbordet och resulterade i Ronnie Petersons kärra från 1977:
Pilot Replicas nya Vampire Trainer i 1/48 har fått mycket stryk på brittiska forum. Mycket är orättvist, men vissa delar av modellen har viss förbättringspotential. Framför allt vingarna som inte är helt korrekta. För att visa på hur enkelt det går att fixa till, byggde jag den här på några veckor. Vingarna slipades ner i framkant och justerades i bakkant och vid spetsarna.
Sedan var det dags att lämna komfortzonen på nytt. I ett plötsligt infall köpte jag Italeris Vespa i skala 1/9. Lika bra att bygga den direkt, tänkte jag och smällde ihop den i somras. Helt okunnig om motorcyklar som jag är, gjorde jag bäst i att skippa vädringen och bygga den som om den vore fabriksny:
Efter alla dessa utmanande byggen stack jag emellan med Airfix Spitfire XIV med dekaler från Exito. Passformen var något sämre än andra nya Airfixreleaser, men i övrigt var det inga större problem att få ihop den:
När AIM närmade sig, var det dags att ta tag i ett bygge som legat halvfärdigt sedan 2023, Hasegawas Sea King med Flightpaths konverteringsset till AEW2A-versionen:
En helikopter gör ingen sommar. Inte en surdeg heller, så strax efter Sea Kingen passade jag på att äntligen avsluta min HKP 4C i 1/72. Modellen är en lätt modifierad Hobbycraft CH-113 Labrador med Moose Republics dekaler.
När hösten kom, hade Britmodeller ett "Classic Airfix"-gruppbygge. Ett utmärkt tillfälle att äntligen våga sig på den klassiska svävaren BHC SRN4 i 1/144. Årets mest utmanande bygge som till slut ändå blev acceptabelt med tanke på förutsättningarna:
Årets sista bygge blev också det mest krävande. När vintern kom tittade jag i min spåkula som sade mig att Airfix nog kommer att släppa en Jaguar 2025. Så i likhet med Sea Kingen, blev det ett "nu eller aldrig"-bygge av min Kittyhawk-Jagga. Förutom att den här är ökänd för sin bristande passform, hade jag bara den franska men ville bygga en brittisk. Så en gammal Airfix fick släppa till några delar och Xtradecals dekaler fullbordade verket. Och bara några veckor efter att den var klar, basunerade Airfix mycket riktigt ut att de släpper exakt en sådan här om några månader. Så ni som tänker bygga en sådan, nu vet ni vem ni ska tacka.
Som sagt, tio byggda blev det. Förutom några udda förebilder var det ett ovanligt år i och med att samtliga modeller utom helikoptrarna faktiskt byggdes i ett svep utan att jag började med något annat under tiden. 2025 däremot, har redan börjat med att jag dragit igång tre olika byggen.