Tyvärr innebar detta att vissa högljudda röster i sedvanligt brittiskt manér klassade modellen som värdelös. Synd, tyckte jag eftersom det dels inte såg ogörligt ut att justera det mest iögonfallande, dessutom synd då modellen i övrigt såg jättefin ut. Så jag beslöt mig för att se hur svårt det egentligen vara att fixa till den.
Jag utgick från Airfix Vampira FB.5 som är scannad och som därför borde vara korrekt. Här syns tydligt skillnaden vad gäller vingarnas bakkant och spetsar:
Dock var det inga större problem att justera det:
Nästa större grej är vingens bakre infästning i kroppen:
Lyckligtvis är plasten tillräckligt tjock för att det alltför stora partiet ska kunna karvas bort:
Vingen behövde spetsas till lite i bakkant, men inget större. Och vips var det fixat:
Cockpit behöver däremot inte justeras alls, här ser det så bra ut, så:
Passformen är som alltid vad gäller PR:s modeller alldeles utmärkt, så bygget gick undan värre:
Lite spackel gick åt vid vingroten, men det ser värre ut på bilden än det var. Jag beslöt mig också för att vässa vingarnas framkant något. De är lite för rundade. Ett försök att visa skillnaden med blyertsstreck:
Före slipning:
Och efter:
Vindrutan behöver justeras något i form. Men det löstes med lite spacken:
Byggt och klart! Dags att måla:
Ett försök att visa skillnaden mellan de aluminiummålade partierna och de som är omålad metall:
Dekalerna är briljanta som alltid. Det blev rakt ur lådan, förutom att jag ändrade individnumret från 93 till 91 (plus det lilla numret på bommen). Orsaken är att en byggkollega en gång av misstag fick med min modell på en tävling, då våra byggen var identiska och identiskt märkta. Så numera försöker jag undvika rakt-ur-lådan-individer på populära objekt. Dayglowfälten blir av någon anledning lite för orange på bilderna, men är perfekta i verkligheten.
Och här är slutresultatet:
Det var det! Nu blir det faktiskt flygbyggepaus för en tid framöver. Andra spännande objekt väntar och är redan i full gång.
Rapporter kommer.