IPMS Stockholm

Fick under dagen en förfrågan om att åka på ett par evenemang under sommaren.
Dels flyguppvisning och dels bil och MC-tävling. Kanske blir det något museum också.
Jag kunde ju frågat på t.ex. Fotosidan, men jag vet att många här ser med andra ögon på foto. Kanske lite mindre artsy farsty, och mer detaljorienterat.
Så till frågorna. För att få bra detaljbilder av den typ vi modellbyggare vill ha, vad ska man tänka på, och vilken utrustning är lämplig?
Flyg i luften och parkerat på marken? I hangarer?
Bilar på bana och i depå?
Museer?
Tips om placering vid evenemang, vad som anses vara rätt eller fel, och så vidare.
Borde tagits några miljoner bilder av oss, så det borde kunna finnas gott om goda råd.

Några lösa tankar:
Gärna bilder i räta vinklar (rakt från sidan, inte snett framifrån) och gärna på lite avstånd om det går (tänk målningsschema i bygganvisningar). Närbilder "förvrider" perspektiven .... fast macro-bilder kan vara användbara
om man har andra bilder som ger rätt "form" på objektet (om man vet att det ska vara insidan av en kub så kan
man "räkna baklänges" och ha nytta av en fisheye-bild också, insidan av hjulhus på flygplan t.ex ....)
Därefter översiktsbilder i sneda vinklar för att kunna orientera sig och kunna placera in detaljbilderna. Det behövs kanske inte närbilder av alla detaljer ur alla vinklar, en bild kan ju ge "just den vinkeln" för flera detaljer.
Bilder av "allt" som kan ses utifrån (dito för "lucköppnare").

Inte motljus, en svart silhuett blir nästan ingen glad av, flyg i luften kan bli svårt om man inte får bra ljus
från rätt håll, det behövs nästan solljus, mulen himmel kan betraktas som motljus. Det kan bli väldigt vackra
bilder men kanske inte så användbara för detaljering.

Skärpedjup! Så slipper man ta flera bilder om motivet är "djupt", tänk lastbilschassi från sidan med hjul,
kanten av flaket, lådor, rambalk och drivaxel.

Jag hoppas att andra kommer med fler och bättre tips ...

Tack Robin. Bra tankar.
Någon mer?

Det är vanskligt att för modellbyggande fotografera museiobjekt. De kan ju vara sakna detaljer eller vara felaktigt renoverade. Målning ska vi inte tala om.. Men min erfarenhet är att man alltid kommer hem med 700+ bilder, men det är ALLTID någonting man missat. Ofta något självklart som funnits framför näsan hela tiden, men som man missade. Tänk därför efter innan du plåtar, vad som är intressant, udda och viktigt att få med. Är det något som ska scratchbyggas så kan det vara viktigt att få med undersidan av bandhyllorna eller insidan av pendelarmarna på t.ex stridsfordon. På flygplan så är ju cockpit intressant, men cockpit består av mer än instrumentbrädan. Området bakom raketstolen kan vara nog så intressant för en modellbyggare, och sidokonsolerna bakåt mot bakre väggen.
Jag själv använder ett "allt-i-allo" objektiv när jag plåtar fordon som är statiskt uppställda. Jag försöker, med hänsyn till vidvinkelförvrängning ha lite avstånd mellan mig och objektet, men man har inte alltid den lyxen, så då är det bra med lite vidvinkel.

När det gäller placering på flugdagar så finns det ju för och nackdelar med olika placeringar. Uppvisningen är ju tänkt mot en viss punkt, oftast VIP-läktare om sådan finnes, eller en mittpunkt på publikområdet. Därför finns det en poäng med att stå där. Å andra sidan kanske man då missar riktigt snygga bilder på startande och landande flygplan, som man kan få närmre banändorna.
Av någon anledning tenderar vädret vara mulet på flygdagar, och är det inte mulet, så har man motljus. I båda fallen blir flygplanen svarta silhuetter mot grå eller blå bakgrund..
Men hur som helst, när du plåtar propellerflyg eller helikoptrar kan det vara bra att tänka på att använda lite längre slutartider. Lite motsägelsefullt eftersom de rackarna rör på sig hela tiden, men orsaken är att om man kör på riktigt korta slutartider så får man stillastående propellrar och rotorer, vilket ser konstigt ut.
När man plåtar flugtagar är det givetvis bra med ett bra (läs: dyrt) teleobjektiv, så att man kommer närmre och så att man ändå kan få så korta slutartider att det blir någorlunda skarpt. De där moderna stridsflygplanen är rätt snabba ändå.


Här hade jag egentligen velat haft längre slutartid för att få oskarpare rotorblad - notera kondensstrimmorna efter rotorbladen


Här hade jag justerat inställningarna i kameran lite. Notera det riktigt dåliga vädret på lördagsförmiddagen på förra årets RIAT


Hade gärna haft ännu suddigare propellrar, men man får kompromissa, för längre slutartid ger större risk för rörelseoskärpa.

Ett annat tillfälle där lite längre slutartider kan vara välkomna är starter när man ser marken i bakgrunden.
Jämför denna:


med denna:


Flugplanet "lyfter" från bakgrunden, ordvitsen avsiktlig.. när bakgrunden blir suddig. Man får ju även känslan av fart.

Vissa objekt kan vara svåra att plåta utan vidvinkel..

Hej Erik,
Du har möjligen inte sett YouTube klippet med nån rysk hkp där rotorns
varvtal stämmer med videokamerans bildfrekvens så att rotorbladen
alltid lyckas vara i exakt samma vinkel mot hkp längdaxel på varenda
bildruta och därför ser ut att inte rotera alls. Även om man vet varför
så ser det bra sjukt ut när den flyger som ett "fixed wing aircraft" ....

Denna menar du?
http://www.youtube.com/watch?v=w7m6BnwXFcc

Jo, den är kul!

Vad är nödvändig brännvidd för flyguppvisning? Jag menar, ska man ner på riktigt korta slutartider, och med zoomar på plus 300mm, så lär det kosta rejält, eller så får man acceptera höga ISO.
Hur pass kinkigt är det med autofokus?
Hur mycket kan man rimligen planera för när det t.ex. gäller placeringen?

Faktum är att man inte behöver så komplicerade grejor som det kan verka. Hemligheten med att bli en bra flygfotograf handlar mycket om att öva upp sin förmåga och våga ta många bakslag innan det börjar se bra ut, snarare än avancerad utrustning.

Lämplig brännvidd beror lite på omständigheterna men runt 300 mm är "normalt" och de 70-300 telezoomar som i stort sett alla tillverkare erbjuder duger gott och de kostar heller inte så mycket. Dock med en reservation för att kameratillverkarens egen brukar vara några strån vassare än tredjeparts, speciellt i fråga om autofokus. Det finns relativt billiga objektiv med längre brännvidder också, t.ex. Sigma 120-400 mm och 150-500 som kostar någon tusing mer än 300:orna. Sen har Canon sitt utmärkta 100-400 som kostar en slant nytt men brukar gå att hitta begagnat för 8-9000. Riktigt långa brännvidder är faktiskt overkill, inte bara för att de kostar massor av pengar utan framförallt för att det finns få tillfällen när de gör verklig nytta. Gripen på toppen av en looping kommer att se ut som en liten plutt oavsett om du har 400 eller 600mm!
Att använda enklare superzoomar, t.ex 18-200 som brukar följa med kameran är något jag bestämt avråder från. De är hopplöst långsamma på långa brännvidder och lämnar en del övrigt att önska rent optiskt.
Autofokus är givetvis viktigt. Med dagens kameror blir den sällan ett problem så länge optiken är okej. Men det förutsätts att du som fotograf tar dig tid att sätta dig in i hur den ska användas effektivt, annars är det lätt att man börjar jaga sin egen svans.

Så länge det inte är väldigt (väääldigt!) dåligt ljus klarar man sig bra på ISO-tal runt 100, 200 eller kanske 400 i extrema fall. Det hänger förstås lite på hur bekväm man är. Återigen så är dagens kameror inte speciellt känsliga, du kan gå upp till ISO 800 på de flesta utan att få nämnvärt brus. Korta slutartider är inte heller det viktigaste utan snarare att man håller i grejorna på ett bra sätt, även vid 1/1000 sekund kan det bli skakigt om man gör fel samtidigt som det är fullt möjligt att ta knivskarpa bilder vi 1/30 sekund med bra teknik.

Per Börjeson skrev:Faktum är att man inte behöver så komplicerade grejor som det kan verka. Hemligheten med att bli en bra flygfotograf handlar mycket om att öva upp sin förmåga och våga ta många bakslag innan det börjar se bra ut, snarare än avancerad utrustning.

Lämplig brännvidd beror lite på omständigheterna men runt 300 mm är "normalt" och de 70-300 telezoomar som i stort sett alla tillverkare erbjuder duger gott och de kostar heller inte så mycket. Dock med en reservation för att kameratillverkarens egen brukar vara några strån vassare än tredjeparts, speciellt i fråga om autofokus. Det finns relativt billiga objektiv med längre brännvidder också, t.ex. Sigma 120-400 mm och 150-500 som kostar någon tusing mer än 300:orna. Sen har Canon sitt utmärkta 100-400 som kostar en slant nytt men brukar gå att hitta begagnat för 8-9000. Riktigt långa brännvidder är faktiskt overkill, inte bara för att de kostar massor av pengar utan framförallt för att det finns få tillfällen när de gör verklig nytta. Gripen på toppen av en looping kommer att se ut som en liten plutt oavsett om du har 400 eller 600mm!
Att använda enklare superzoomar, t.ex 18-200 som brukar följa med kameran är något jag bestämt avråder från. De är hopplöst långsamma på långa brännvidder och lämnar en del övrigt att önska rent optiskt.
Autofokus är givetvis viktigt. Med dagens kameror blir den sällan ett problem så länge optiken är okej. Men det förutsätts att du som fotograf tar dig tid att sätta dig in i hur den ska användas effektivt, annars är det lätt att man börjar jaga sin egen svans.

Så länge det inte är väldigt (väääldigt!) dåligt ljus klarar man sig bra på ISO-tal runt 100, 200 eller kanske 400 i extrema fall. Det hänger förstås lite på hur bekväm man är. Återigen så är dagens kameror inte speciellt känsliga, du kan gå upp till ISO 800 på de flesta utan att få nämnvärt brus. Korta slutartider är inte heller det viktigaste utan snarare att man håller i grejorna på ett bra sätt, även vid 1/1000 sekund kan det bli skakigt om man gör fel samtidigt som det är fullt möjligt att ta knivskarpa bilder vi 1/30 sekund med bra teknik.

Jag har tittat och klämt på 100-400, men gillar inte push-pull. Har funderingar på extender till mitt 70-200, men vet inte hur bra autofokusen klarar förlängningen.
Hur är Sigmas 120-400 och 150-500? De ser ju imponerande ut både på bild och papper, men hur är de kvalitetsmässigt?

Jag har en 1,7x förlängare på mitt Nikon 70-200 f/2,8, som jag tycker funkar hyfsat. Jag har också ett Sigma 50-500 jag fick köpa loss från en polare för en billig peng. Det använder jag när ljuset tillåter, då största bländare blir f/6,5 eller nåt åt det hållet på 500mm. Dock bör man blända ner det något eftersom det inte är jätteskarpast i världen. Hade jag haft råd hade jag önskat mig själv ett Nikon 200-400 f/4, eller varför inte ett 400 f/2,8.

När det gäller brännvidder vet jag inte om jag håller med Per, antar att det beror på vilka flygdagar man är på. Men säkerhetsavstånden har blivit väldigt stora på de större flygdagarna att jag tycker man behöver kikare bara för att se något.
Jag kikade igenom bilder jag tog på RIAT förra året och kollade vilken brännvidd jag använt, och det varierade mellan ca 250mm med enstaka bild under 200mm, till 500mm som ju är mitt maximala.
Längre brännvidder ger ju också möjligheten att ta lite roliga närbilder, som gör att man i alla fall i efterhand kan komma nära objektet:

WAH 64 Apache, f:500mm, ISO 200, f/16 1/200 sek, Ej beskuren.

Hur Per bär sig åt för att ta stabila bilder med brännvidd 300mm med en slutartid på 1/30 sek får han gärna tala om. Tumregeln är ju att man ej bör gå under 1/brännvidden i tid, alltså 1/300 sek för 300mm. Det går givetvis att gå lägre om man är stadig på handen, och ännu lägre om man har bildstabilisering i objektivet. Ovanstående är skjutet med objektiv utan stabilisering, på en stillastående (nästan) helikopter, och i originalet kan man se lite skak- eller rörelseoskärpa.

När det gäller autofokus så brukar ju den försämras vid sämre ljusförhållanden. Om bländaröppningen blir för liten på grund av att man har satt en förlängare på ett redan innan ljussvagt tele så kan det bli problem också har jag hört. Har aldrig testat själv dock. Vad jag HAR testat är att fota flyguppvisning med mitt första telezoom, ett Nikon 70-300 f/4,5-5,6. Det objektivet har ingen inbyggd fokusmotor, utan är beroende av att det finns en liten motor i kameran (objektivet är förra generationens modell, och finns inte längre i Nikons utbud, det nu motsvarande objektivet har inbyggd motor och stabilisering). Kopplat till min D70 upplevde jag att det var för långsamt. Man hamnade gärna i en loop när man missade flygplanet med fokuspunkten så började kameran jaga fokus genom att gå mellan ändlägena, och då tappade man ju helt målet, varpå man hade mycket svårt att jaga igen och hitta tillbaka till objektet. Var objektet då ett stridsflygplan på väg att göra en snabb förbiflygning så missade man helt tillfället. Alltså så blev det till att köra manuell fokus istället, vilket gick rätt bra det med. Moderna objektiv har ju så gott som alla inbyggda fokusmotorer i objektiven, (Canonägare undrar nog vad jag snackar om nu, eftersom EOS-systemet haft fokusmotorerna i optiken sedan dag 1 någon gång på 80-talet). Men även de senare objektiven varierar ju i hastighet.
När det gäller AF kan det också vara värt att påpeka att kamerorna idag har ju femtioelva settings för hur autofokusen ska jobba. Som jag ser det, så har man tre alternativ, antingen lär man sig hur de fungerar, och använder dem på bästa sätt, och får bara skarpa bilder, eller så använder man en av de många fokuspunkter kameran har, gärna mittenpunkten, och kör på den, eller så hittar man nåt autoläge som kameran föreslår så hoppas man på det bästa.. ja, fjärde alternativet är givetvis helt manuellt, men då är vi utanför ämnet "AUTO fokus". Själv brukar jag köra med "continous" dvs, kameran fokuserar om helt tiden som jag håller nere fokusknappen (slutarens halvläge på de flesta kameror, separat fokusknapp på en del), och har AF-områdesval inställt på ett läge där AF främst använder vald fokuspunkt (mitten) men även försöker lista ut om objektet jag är intresserad av hamnar utanför, varpå den använder annan lämplig fokuspunkt. Åtminstone tror jag det är så det funkar
Värt att notera är att när man fokuserar så jobbar även objektivets stabilisering, och både AF och stabilisering drar batterikraft, så även riktigt batterisnåla kameror, som D70an jag nästan aldrig behövde ladda, drar slut på ett batteri på ett par timmar. Att man tar hundratals kort en flygdag hjälper förstås också till.

Lycka till med din fotosommar Magnus, själv hoppas jag kunna återkomma med lite bilder på polsk Mig-29, MV-22 Osprey och annat smått och gott om ett par månader.

/E