Vilket kit var livsavgörande, vilken var the turning point ?

[F Porsche]

När jag var 6 år och grannen, en 25 årig mambo hade byggt Tamiyas 1/25 Centurion inkl elmotorn.
Efter att ha visat egna Super8 filmer från lumpen med stridsvagnar tog Kjell fram modellen ur hyllans vitrindel, dämpade belysningen, petade till strömbrytaren. banden knattrade stilla mot linoleummattan när den rörde sin i skalenlig fart över rummet.
Efter det tog det 20 år innan jag konverterade från 1/25 bilar till pansar men helt ärligt var det värt att vänta in branschens utvecklade sig till vad vi har i dag.

[Öken-Erik]

Tamiyas SAS Jeep!

Jag var 8 år och läste Tintin. Tintins äventyr i öknen fascinerade mej otroligt och jag kände igen dom engelska uniformerna som bars med arabiska huvudbonader. Modeller byggde jag, mest 1/72, Airfix, en del flyg men helst pansar.
Då läste jag en tvådelad artikel i storebrors Military Modelling (1970 eller 1971, vi pratar om den första årgången här!) som handlade om SAS och deras kulsprutebestyckade Jeepar.
Jag var helt såld och tyckte inte att det kunde bli häftigare.
Fick Auroras "Rat Patrol" set i 1/87 av brorsan och var superglad
Jag hade byggt ngn Tamiyamodell (eller rättare sagt min bror hade byggt dom åt mej) så jag kände till märket som sådant, annars var det ju Airfix, Frog o heller som gällde.
Plötsligt gav Tamiya ut en SAS Jeep!!!
Sedan var det kört, 1/35 o Brittiskt WW II i öknen har varit det som gäller sedan dess.

Öken-Erik

CU@C4

[Hokey]

Revells Hawaiian Pilot var den första byggsatsen jag fick hjälpa till att bygga själv. Hjälpa till, för pappa ville att den skulle se ut som den båt den var menad att se ut som... Målad med blank beige och svart humbrolfärg med spretig pensel, såg nog förjävlig ut men jag var 6 år och jättestolt. Precis innan dess byggde pappa en Me262 (Revell 1/72) till mig och en Bf109 till brorsan. Jag var sur för jag ville ha 109:an, en sån flögs ju av Erich von Stahlhein i farsans Biggles i Öknen som jag hade läst säkert 5 gånger (det var Biggles som lärde mig läsa...). Många högljudda luftstrider blev det mellan mig och brorsan, (jag tror pappa föredrog dem framför de regelmässigt urartande ultrarapidboxningsmatcher vi brukade ägna oss åt).

Fartyget finns inte kvar, det sänktes av en diabolokula under slaget om Norrviken 1973 men såväl min som brorsans Messar ligger i nån låda nånstans.

[Lurifax]

Jag minns inte exakt vad som var min första modell. (Å andra sidan minns jag inte heller min första kyss eller första gången jag ... nåja strunt samma).

Men det AVGÖRANDE ögonblicket var när farsan köpte Tamiyas PII med DAK figurer till mig på Leksakscity i Malmö. Ett helt nytt koncept som jag sedan den dagen älskat. Något eller några år senare byggde jag Tamiyas 88. Efter den blev det omöjligt att sluta.

Helt off topic, för er stofilgubbar med rost i hörselgångarna kan jag lämna det glädjande beskedet att Budgie numera finns på Spotify. Jag sitter på jobb och lyssnar på Napoleon Bona-part 1 för tillfället. Ser med glädje fram emot Part 2. Kan det bli bättre? Ja, jag kunde sitta hemma och bygga och lyssna på Budgie men i övrigt är det svårslaget.
Och det ÄR fredagskaka på jobb, vilket inne bär två saker:
1. Kaka
2. Fredag.

[Öken-Erik]

Båda modellerna som Holst nämner ligger mej varmt om hjärtat liksom deras Stug III med figgar (konstigt nog inte deras Panzer III med figgar...).
Tror jag byggde fyra st av Tamiyas Panzer IIor då det begav sej.
Lättbyggd samt mycket modell för pengarna (fem figgar plus en strv!) var absolut ett vinnande koncept.
88an var ju kronan på verket liksom. Minns att jag köpte den på Leksakscitys legendariska Februarirea.

Öken-Erik

CU@C4

[denstore]

Vändpunkten var antagligen Horizon Plesiosaurus. Efter den har jag inte fått färdigt en enda modell.....

[Björn B]

Jag har ingen "turning point" utan jag svajar hit och dit i modellerande men jag vet vad som startade det hela. Min första modellbyggsats dök upp i mitt liv när jag var 5-6 år gammal. Det var en Mercedes 1904 från Airfix i plastpåse. Jag vet inte varför den kom in i mitt liv för utom det faktum att jag var bilgalen. Troligen var det tjat från mig som gjorde susen.. Min far fick bygga den och det är nog den enda modell han byggt. Den var ju inte lekvänlig så det blev inga mer byggsatser. När jag var åtta var min moster och kusin och hälsade på oss. Min kusin ville köpa en modell att bygga och min moster undrade om inte jag också ville ha en. Jag valde en DH Heron från Airfix och har byggt i en eller annan form sedan dess. Har det inte varit plastbyggsatser så har det varit modelljärnväg men jag har alltid byggt något.

[Micke A]

Jag byggde Airfix påsmodeller från kanske 8 år och fram till 15... Sedan så såg jag en kompis som byggt en Kûbelwagen från Tamiya och fick reda på att det fanns en "platta" med en scen på en av stadens butiker och kikade på den redan samma helg. Sedan var jag fast i 35 träsket och byggde i den takt som plånboken tillät de modeller som Peter och Erik nämnt och har sedan dess byggt oabrutet i runt 40 år.

Micke A

[Lennart 12]

Mina allra första modeller var Miniatures masterpiece Vilda Västern relaterade prylar" Det fanns diligens , ranch prärievagn m.m. Ursprunget var av Athearns tillverkning, men köptes upp av Revell någon gång under 50 talet ? Fick så en DC-8 tror det var Renvall eller Revell när jag fyllde 7-8 år. Och sedan blev det flyg för hela pengen" förutom någon Airfix stridsvagn och liknande . Efter snart 40 år i modellebyggeriets värld är jag tillbaka till ruta ett, vilda västen Fuskade mycket med Mecano också, älskade att skruva och konstruera olika grejer //Lennart

[Ulf Lundberg]

Som grabb: Airfix Spitfire. Påsbyggsats. 22 delar om jag minns rätt. Min första modell. Drämde ihop den på några timmar. Sen var det kört.
Som vuxen: ICM's König. Min första stora slagskeppsmodell och mitt första riktigt ambitiösa bygge. På OPEN 04 fick den två specialpriser; Mickols Minne och IPMS-Norges pris. Det var en underbar överraskning och uppmuntran precis när jag behövde det. Sen var det kört en gång till.

Uffe