Mattias heter jag, bor på landet med sambo och en hopplös katt som för övrigt lystrar till namnet Bismarck. Tyvärr är han inte i skala 1:350 den uslingen men han för mycket oväsen, är randig och tung. Hence the name.
Jag var en hängiven modellbyggare i ungdomsåren men sen händer ju det där som händer alla ynglingar; man måste klippa sig, hitta ett jobb, skaffa någon att bo ihop etc etc. Tog märkligt lång tid att få alla bitar på plats, för övrigt. Nåja, de senaste åren har jag emellanåt börjat pilla lite på något gammalt stash, blivit arg på färgsprutan och gjort något annat. Jag har kollat in lite på detta fora emellanåt också och konstaterat att modellbygge, det är något som utvecklas hela tiden. Alla dessa tekniker. Jag har mycket att lära, märker jag.
Sen fyllde jag år häromsistens och fick på ploj en Bismarck i skala 1:14000 (ungefär) och där tändes lampan igen. Så nu är jag på gång igen. Det bar iväg ut på byn efter färsk plast nu just nu håller jag som bäst på att -i uppvärmingssyfte- fördärva Italeris Volvo FH16, eller ja, de har pajat den ganska bra själva. Det får väl bli en "in the works" tänker jag så att jag får gnälla av mig lite.
Första bygget som blev klart på evigheter är dock en kombo av urblåst hönsägg och lite rester av ngn gammal Gripensats i 1:72. Panikbyggdes på 2 dagar före påsk när sambon lärt mig hur man blåser ur ett ägg. Ber om ursäkt för bildkvaliteten, kändes inte helt värt att rigga stativ för ett ägg.
Bara fortsätta så, och välkommen såklart 
