IPMS Stockholm

De flesta av oss hör ha rnog byggt modeller sedan 70-talet tror jag. Och jag tycker det är roligt att se att det dyker om människor som precis börjat bygga och känner att det är en meningsfill hobby och sysselsättning. Det är fruktanvärt roligt att se hur en del modeller växer fram från några plastbilar till något man läst om, sett på bild eller kanske till och med sett i verkligheten!

Men hur tacklar ni det där med att få energin att räcka till? Fins den alltid där eller tvingar ni er ibland att sätta er ner vid byggbordet och fortsätta det där bygget... ...eller väntar ni in det där tillfället där lusten och möjligheten infaller? Har era byggvanor förändrats genom åren? Eller har intresset breddats så att själva byggandet inte är så viktigt längre utan det är andra delar i hobbyn som tagit över och som ger mer?

//André

Det där med energin är jättekonstigt. Den värsta perioden för mig tycker jag är när jag är "mitt emellan". Det vill säga när jag byggt klart en modell och ska börja på en ny. Jag har så otroligt svårt att välja vilken jag ska starta med. Får ångest nästan. Energin tar slut av att välja objekt.. Men när jag väl fått tummen ur och bygget startar så har jag 100% energi att bygga!!. Skumt!

Jag säger att tricket är att sätta sig och börja pilla. Det är nästan alltid roligt när man väl har börjat och ofta sitter man längre och får mer gjort än vad man trodde. Men även jag själv har svårt att sätta mig ibland, det är lättare sagt än gjort.

Janne Nilsson

Håller med Janne, när jag väl lyckas sätta mig vid byggbordet, blir det oftast en del gjort, men med heltidsjobb och två små barn så blir det väldigt sällan något, och inte blir det värre att man istället hela tiden fastnar vid datorn istället.

Det jag känner är svårt idag är att jag i den livsituation jag nu lever i inte har möjlighet att ha "grejorna" framme och lätt tillgängliga. Det gör att själva kringarbetet för att bara kunna sätta mig ner och börja göra någonting med en viss modell blir så mycket större än själva byggandet. Det gör att jag kanske inte hittar just de färgerna, det limmet, spacklet, det slippappret eller den tejpen om jag behöver för stunden. Det förtar liksom mycket av energin och lusten. Sedan är det andra saker med som arbetljus, en vettig arbetsplatts som saknas...

Istället så har det vuxit fram andra saker istället. Som den sociala kontakten via internet i brist på andra möjligheter att träffa människor. När jag började bygga modeller en gång i tiden så byggde alla grabbar modeller. Det fanns inte ett hem där det fanns en modell av Bismark eller HMS Hood. Var man sedan fartygsintresserad så fanns det modeller av l'Avenir, Benledi, Mauretania, United States förutom bogserbåtar och nordsjötrålare. Nästan alla flygintresserade hade byggt en Lancaster, en flygande fästning eller en Short Sunderland för att inte tala om Spitfire, Mustang och Messerschmitt. De flesta hade figurer från Airfix hemma och det kunde röra sig om allt från Napoleons "Old Guard" vid Waterloo till tyskar och engelsmän från El Alamein.

Men så kom den där "svarta måndagen" där ett antal TV-journalister gjorde ett reportage om limsniffning, krigsleksaker med mera. Helt plötsligt tog man närmast död på en hobby som för många samtidigt var lärande. Min uppfattning idag är att ungar inte alls är lika historiekunniga. Och det tror jag beror mycket på att idag så lär man sig inte lika mycket via sina hobbys/fritidsintressen som datorspel med mera som vi somväxte upp då gjorde. Där vi läste om Waterloo, Normandie, Pearl Harbour och jakten på Bismark så läser dagens ungdomar om fantasy och håller på med Warhammerspel...

Efter den där måndagen så försvann mycket av det social utbytet. Jag var en av som det kändes "väldigt få" som fortsatte bygga modeller. Det blev även svårt att hitta modeller. Från över en natt där det fanns modeller över allt, i varje affär - Epa, Tempo, Konsum och Pressbyrån utöver de tre välförsedda leksaks och hobbybutikerna så försvann modellerna från hyllorna. Det var först när internet kom till nära trettio år senare som det sociala utbytet kom tillbaka. Hade det inte varit för serietidningen Pilot (som nog även dog av följderna av "modellbyggardöden") och Richard's hobbyhörna i AoH så hade man nog inte haft en aning om IPMS och andra modellbyggare.

Så på det sättet har nog datorn, IPMs och ni alla här fått en allt större betydelse i hobbyn. Själva modellbygget utgör grunden i hobbyn. Men jag kan nog inte säga att det utgör själva huvudsaken längre. Att kunna lära sig nya saker, se andras "byggen" växa fram och det sociala utbytet i det betyder nog lika mycket, kanske mer som själva byggandet i sig...

Så tack ni alla som gör den här "sidan" så levande och öppet varmt välkomnande i ett samhälle som idag blivit väldigt hårt ekonomiskt, socialt med mera. Det betyder väldigt mycket. Synd att inte fler känner till det här och får möjligheten att dela det vi har...

Vänligast / André

Jag var inte ens född på sjuttiotalet, men modellbyggare har jag varit i ungefär tjugo år sedan dagen då jag knåpade ihop Revells 1/144 Junkers Ju 87 Stuka på köksbordet hemma hos farmor och farfar. Inte en del satt rakt, och det tjocka lagret färg täckte alla detaljer som inte limkluttarna redan utplånat. "Klistermärkena" som jag fick med gick ju inte att ta loss från arket, så jag målade egna Balkenkreuz på vingarna.
Hur nöjd som helst var jag. Modellen har jag kvar än idag.

Men visst har jag utvecklats i min hobby, och engagemanget i modellbygget har fluktuerat under åren.
Inledningsvis förpassades modellbyggandet till farmor och farfars köksbord. När tonåren stod för dörren så hade jag flera etablerade byggstationer i mitt eget rum, med olika projekt på gång samtidigt. Byggstationen som förvarades på golvet under sängen var jag så småningom tvungen att överge då det var alltför dammigt där. Airfix och Revell var det som gällde!

Nåväl. Idag har jag ett helt litet rum i min lägenhet reserverat för byggandet. Vitrinskåpen med de färdiga alstren står i vardagsrummet.
Jag brukar bygga en halvtimme på morgonen innan jag går till jobbet, då det känns skönt att få göra något helt eget innan arbetsdagen börjar. Inte sällan bidrar det till att jag går och tänker på modeller och stridsvagnar på jobbet, men det är ju bara trevligt.
Sedan bygger jag ungefär en halvtimme till på kvällen innan jag lägger mig. Helt klart hjälper det att jag har så lätt att bara sätta mig ned och bygga en liten stund, med alla verktyg och sådant inom räckhåll och pågående projekt utfläkta på byggbordet. Vissa dagar har jag inte lust eller tid att sitta mer än tio minuter, eller alls. Andra dagar, när jag är ledig, händer det att timmar passerar i byggrummet.

Om jag ska försöka identifiera vad som ger mig extra energi till att bygga, utöver allmänt intresse, så är det nog tre saker:
1) Bygghörnan är oftast ren, organiserad, och redo att användas närhelst jag vill. Det gör det så lätt att påbörja och avsluta en stund vid byggbordet.
2) Emellanåt bygger jag en relativt enkel modell, som jag ändå kan känna mig nöjd med. Även om resan är målet i vår hobby, så är det mycket tillfredställande att färdigställa något med jämna mellanrum.
3) Föreningslivet med IPMS är fan toppen, och väl anknutet till hobbyn. Alla aktiviterna vi utför, vare sig det är bygg- eller månadsmöte, tävling eller studieresa, bidrar starkt till att hobbyn känns rolig, och sporrar bygglusten rejält.

En bra regel , är att lägga en stund på modellbygge varje dag, 5-10 minuter, även om man har mycket att göra. Jag sätter mig alltid några minuter innan jag går till jobbet, det gör att man aldrig tappa fart, man får åtminstone något gjort, och risken att fastna helt, minskar. Det där med 70-talet....då gjorde jag mitt första scratchbygge, det har blivit sju till sedan dess, och utan den lilla morgonstunden varje dag tror jag inte att det blivit några alls.
Mvh. Neil (som byggde redan på 50-talet)

Andre B. skrev:Min uppfattning idag är att ungar inte alls är lika historiekunniga. Och det tror jag beror mycket på att idag så lär man sig inte lika mycket via sina hobbys/fritidsintressen som datorspel med mera som vi somväxte upp då gjorde. Där vi läste om Waterloo, Normandie, Pearl Harbour och jakten på Bismark så läser dagens ungdomar om fantasy och håller på med Warhammerspel...

Det där tror jag är lite generaliserande. De ungar som tidigare skulle byggt modeller kanske istället spelar Civilization eller Europa Universalis (som lär en mer om världshistorien från renässansen och framåt än vad man egentligen vill veta). De som förr spelade fotboll... spelar fortfarande fotboll. Jag tror det är mer personlighetsberoende.