Lite mer tanke bakom: Vilken underbar sammanfattning! Tack Erik!Erik_G skrev: xxx som teknik, utan att man har lite mer tanke bakom.
:
:
:
Robin Nilssons "clowner" är ju typiska exempel på detta.
/E
Jag har inget emot att man är kritisk mot slentrianmässig preshading. Det jag brukar reagera på hos kritikerna av tekniken är att de ofta inte har förstått vad det är man vill göra. De bara idogt upprepar "det är ingen mörk färg där på det riktiga flygplanet" eller "man kan inte ens få ner nageln mellan panelerna där", som om att det då är en falsifiering av tekniken.Erik_G skrev:Jo, men en av poängerna med att INTE slentrianmässigt preshada allt är att man kan ge olika panellinjer olika betoning. Ungefär som när jag valde att skriva "inte" med versaler i meningen innan. MAN BLIR INTE TYDLIGARE OM MAN SKRIVER ALLT I VERSALER, DET ENDA SOM HÄNDER ÄR ATT MAN ÖKAR BRUSNIVÅN GENOM ATT SKRIKA.
Håller delvis med dig i diskussionen matt/blankt. Jag skulle inte påstå att allt blir matt, utan att allt får samma lyster på avstånd. Det mattare blir ju mindre matt så att säga. Vet inte om man kan säga att allt blir "halvblankt" heller, men det kanske är närmast sanningen eftersom vi inte kan skala ljuset.
Men då är vi tillbaka till diskussionen realism kontra upplevd realism. Personligen tycker jag det blir mer realistiskt om man arbetar med en varierande lyster så att delar vi "vet" är matta, också framgår som relativt matta, och delar vi vet är blanka är relativt blanka. Sen hur matt som är matt, och hur blankt som blankt är, det kan ju skifta. Bara där finns lite kontraster. Som exempel så tycker jag en modell av en stridsvagn känns mer levande om dammiga partier är matta, partier där damm inte fastnat, eller nötts bort av olika skäl, är mindre matta, och kulsprutor, som fettats in och underhållits, är mer metallblanka.
Samma sak finns ju på flygplan, som är mer eller mindre matta, men ändå har blanka detaljer som pitotrör, kromade stötdämpare, blanklackade hjulhus mm. En grej som många flygbyggare gör, är ju doppa alla huvar i future. Min erfarenhet från verkliga livet är att det på samma flygmaskin kan skilja en del i blankhet på glaspartier. Bland annat för att det inte är glas som använts. Perspexpartier har en något mattare och mjölkigare nyans eftersom dessa repas snabbare och åldras på ett annat sätt än rent glas. På hkp 9, som jag var vpl mek på, så är t.ex frontrutan i glas, och den var man tvungen att polera med stor försiktighet. Den upplevde jag som blankare och mer ljusgenomsläpplig än sidorutorna, som var i plexiglas. På en modell kanske man kan representera detta genom att doppa glaspartierna i future, men låta plexipartierna vara, eller rent av "polera" dem med micromesh, om de är för blanka, så de blir något mattare - just för att få till en kontrast. Skulle vilja testa detta på något lämpligt projekt.
/E
Måla helmatt och sen en massa hantering Just problematiken med hur bisarr verkligheten kan vara är en av anledningarna att jag brukar glädjas åt att se byggen med många olika vädrings och accentueringstekniker blandade. Hellre 10 olika subtila tekniker (inklusive torrborstningErik_G skrev:Ja, vi är nog helt enkelt väldigt överens. Oftast är man ju mer överens än vad som framgår av diskussionen.
Som förhoppningsvis framgick av bilderna i tidigare inlägg är det ju dessutom i hög grad varierande beroende på förebild. På vissa flygplan syns varenda panellinje, på andra så syns de knappt alls. Det behöver ju inte ens vara likartat på samma flygplanstyp, eller likartat höger respektive vänster sida - något som kan vara lite problematiskt i modellbyggarsammanhang, eftersom det skulle se konstigt ut med washade panellinjer på ena vingen, men inte andra. "-Ojämn wash, ja då ryker ett poäng, preshade bara på vissa panellinjer, det måste gå under ojämn detaljering va? Ett poäng till bort"
Vad jag skulle vilja bli bättre på, är att se på en bild, och instinktivt kunna koppla ihop det jag ser med passande vädringstekniker. Jag har ju tagit upp pre-shade med exempel på var den tekniken kan vara riktigt effektfull. Det finns en byggare på ARC som kör med saltchipping på hela sina 1/32-flygplan på ett effektfullt och, för just de förebilderna, trovärdigt och relevant sätt.
Kort sagt, jag skulle vilja kunna se bilder som dessa och instinktivt veta precis hur jag uppnår detta i 1/48:
Snip! (tog bort de fina bilderna)
Denna maskinen är som en veritabel lekplats, eller prototyp för vädring, här finns något för alla tekniker tror jag. Precis exakt så vill jag bygga Tarangus J32a, när den dyker upp.
/E
) än en överdriven trendriktig teknik. Jag gillar verkligen all form av vädring, men jag tycker det är tragiskt att se byggare anamma den senaste tekniken med hull och hår, där kanske någon av de äldre hade passat lika bra, bättre, eller kanske t.o.m. hade förstärkt totalintrycket. Ett exempel är t.ex. preshade och wash. Det finns inget som säger att man bara kan använda den ena tekniken. Det går bra att blanda. Samma sak med torrborstning, chippning, colour modulation o.s.v. Den bästa modellen är ofta den som lyckats använda lite av alla, men med ett väldigt subtilt handlag.Tack! / RobinMagnus Berggren skrev:...... Den bästa modellen är ofta den som lyckats använda lite av alla, men med ett väldigt subtilt handlag.
Man ska iofs fundera om vad du och jag tycker är subtilt. Jag misstänker att det inte riktigt är samma sak...Robin Nilsson skrev:Tack! / RobinMagnus Berggren skrev:...... Den bästa modellen är ofta den som lyckats använda lite av alla, men med ett väldigt subtilt handlag.
