Trots att jag följt detta forum i snart två år var det först häromdagen som jag upptäckte den här tråden. Fascinerande tråd!
Sedan dess har jag flera gånger kommit på mig själv med att fundera på om fenorna i några fall var blå eller om de alla var gröna. Utifrån en hastig blick på bildmaterialet kan det tyckas omöjligt att avgöra vilket som var fallet. På några bilder är fenorna tydligt gröna medan på andra är de blågröna. Dessa iakttagelser gjorde mig fundersam. Vad skulle möjligtvis kunna orsaka denna variation av nyanser som pendlar mellan grönt och blått? För att kasta ytterligare bränsle i tråden saxar jag in följande text från Wikipedia:
Det allmänna fenomen vi kallar en färg är inte entydigt bestämt av en våglängd. Om vi till exempel tar en viss röd nyans så finns det en oändlig mängd olika infallande kombinationer av våglängder som ger upphov till samma upplevelse av rött. Färg är något som formas i vårt medvetande, och är inte generellt en egenskap hos naturen. Den nyans vi uppfattar att ett objekt har påverkas även av omgivande färger och av spektrum på det infallande ljuset.
Baserat på detta textstycke började jag fundera kring ljusförhållandena vid foto/filmtillfällena. Rådde med- eller motljus? Vilken infallsvinkel hade ljuset jämfört med fenan respektive kameran? Sken solen eller var den dold bakom moln? Hur såg den övriga himlen ut - klarblå eller molnig? Kan vinkeln på det infallande ljuset på fenan ha varierat och därmed reflekterats olika?
Ytterligare en saxning från Wikipedia:
Reflektansen beskriver hur stor del av den infallande strålningen som reflekteras tillbaka. Reflektansen är våglängdsberoende, vilket gör att vi uppfattar att föremål har färg. Generellt så speglas en del av ljuset från ytan och återstoden bryts.
Ännu en saxning från Wikipedia:
Reflektion är en abrupt ändring av riktningen för en vågfront på en yta mellan två olika media så att vågfronten går tillbaka i det medium den kom från. Reflexion av ljus kan vara en spegling (regelbunden reflexion) eller en diffus (oregelbunden) reflexion (som inte ger någon bild men som kastar tillbaka ljuset), beroende på ytans egenskaper.
Dessa teoretiska stickspår fick min experimentella sida att vakna till liv. Till mina försök använde jag en grön bok med ett ganska blankt omslag, datorskärmen (där bakgrundsbilden ändrades till himmelsblått), samt skrivbordslampan. Därefter fixerade jag inställningarna på min kamera och producerade följande fem bilder:
Boken fotograferas stående i medljus. Skärmen är i bakgrunden.
Boken fotograferas liggande med ljuskällan ovanför. Skärmen är i bakgrunden utan att dess ljus kan reflekteras.
Boken fotograferas stående i motljus. Skärmen är i bakgrunden.
Boken fotograferas liggande med ljuskällan ovanför. En del av skärmens ljus reflekteras i boken.
Ännu ett exempel där boken fotograferas liggande med ljuskällan ovanför. Skärmens ljus reflekteras i boken.
Resultaten från mina försök visar att vid fotografering i motljus blir den gröna färgen väldigt mörk. Eventuellt kan den också få en lätt dragning mot blått. När skärmens ljus tillåts reflekteras i bokens yta blir det stört omöjligt att avgöra om boken är grön eller blå. Bäst färgåtergivning erhålls då boken fotograferas i medljus och utan att omgivningens ljus tillåts reflekteras i ytan.
Noteras bör att rött och vitt förblir rött och vitt trots att den gröna färgen övergår i grönblå nyans.
Slutsatsen från mina försök är att ifall omgivningens färg är blå kan en blank/halvblank grön yta i vissa vinklar framstå som blåaktig. Om detta bevisar bu eller bä överlåter jag åt andra att bedöma. Gissar på att mina försök borde upprepas i dagsljus med himlen som bakgrund istället för en blå datorskärm. En inte alltför grov gissning är dock att liknande resultat skulle erhållas.
I fallet med fenornas riktiga färg kvarstår alla övriga fenomen som kan ha påverkat nyansen, såsom färgstick, åldrande fotografier/filmer, samt i vilken utsträckning som färgerna ursprungligen avbildades korrekt.
Till sist håller jag med om att en blå fena är snyggare än en grön dito. Vissa frågetecken mår kanske bäst av att aldrig helt och hållet rätas ut!
Martin
