
- Påsmodellerna, eller snarare de som låg i kartongerna med genomskinlig plast på pappskivor. Kostade väl runt en femma och jag köpte dem i massor. Som så många andra.
- 1/24:orna. Raka motsatsen. Snälla föräldrar gav mig dem på jul och födelsedagar utom Harriern som jag sparade ihop till själv. Byggde alla utom Stukan och Fw 190:an. Eländigt förstås, men vad gjorde väl det?
- Draken. Ett snabbt överslag resulterade i att jag nog byggt en tjugo- tjugofem Airfixdrakar genom åren. Den med rutorna hade något magiskt över sig, så magiskt att jag var tvungen att bygga just en sådan i 1/48 förra året.
- Boxarten. Ingen tillverkare någonsin har skapat så mycket magi genom fantastiska boxarts. Man byggde inte en modell, man byggde en dröm.
Sammanfattningsvis kan sägas att det finns få tillverkare som gjort så mycket för modellhobbyn som Airfix – åtminstone vad gäller flyg. Om inte de hade funnits, tror jag inte att hobbyn hade varit så stor som den trots allt fortfarande är. Desto roligare då att de fortfarande är en i högsta grad aktiv spelare på marknaden. Det är inte av nostalgiskäl som jag just nu njuter för fulla muggar av deras Javelin. Jo, lite, förresten.
