IPMS Stockholm

Var igår och lyssnade på Ulf Edlund, tidigare medarbetare på Saab och en av de ledande i projektet B3LA när han berättade på en SFF-träff om nämnda projekt. Vi har ju tidigare diskuterat på detta forum vilka stolar som var tänkta för B3LA. Mockupen hade ju Drakenstolar, men vissa självutnämnda experter (jag) har envist hävdat att det hade varit troligare med Martin Baker-stolar á la Hawk än att man skulle peta in en stol med nästan tjugo år på nacken i en ny konstruktion.

Passade på att fråga honom och det visade sig självklart att jag hade dunderfel. Visst hade det blivit Drakenstolar om projektet blivit verklighet! De var visserligen lite till åren, men de var lagom i storlek (Viggenstolen var för stor) och väl beprövade. Dessutom låg tydligen Saab och Martin-Baker lite i luven på varandra i slutet på sjuttiotalet (oklart varför, och det gick ju uppenbarligen över tills dess att Gripenprojektet drog igång). Så om det nu är någon mer än jag som är intresserad av denna lite... ja, lätt nischade, fråga, så vet ni nu.

Tack för att du frågade. Jag har alltid tvekat att ta upp detta ämne på middagar för att bryta isen. Man vill ju inte verka okunnig

Då stämmer uppgifterna i den "uppsats" om Saabs räddningssystem i SAAB-minnen varifrån jag hämtade uppgiften att B3LA skulle ha 35-stolar.

Stellan skrev:Tack för att du frågade. Jag har alltid tvekat att ta upp detta ämne på middagar för att bryta isen. Man vill ju inte verka okunnig

Ja, visst är det så. Jag menar, när man snackat om de olika landställsalternativen i en halvtimme vill ju ens bordsdam ofta veta mer. Och att då komma dragande med en massa obekräftat dillande om Martin Baker-stolar brukar inte vara särskilt populärt.

Björn Fransson skrev:

Stellan skrev:Tack för att du frågade. Jag har alltid tvekat att ta upp detta ämne på middagar för att bryta isen. Man vill ju inte verka okunnig

Ja, visst är det så. Jag menar, när man snackat om de olika landställsalternativen i en halvtimme vill ju ens bordsdam ofta veta mer. Och att då komma dragande med en massa obekräftat dillande om Martin Baker-stolar brukar inte vara särskilt populärt.

Precis. Hittills har jag alltid lyckats få in samtalet på de olika jerrycans som producerats. Roligast är att se den förvånade minen när man berättar att den ursprungliga modellen sedemera kopierades och är fortfarande i bruk. Då är det bara att lämna över en lapp med telefonnumret lite diskret.