A summary in English will follow at the end of the swedish text.
Fredagen den 6e juni besökte undertecknad tillsammans med Olle, Lars och Jonas Wilhelmshaven, Tyska Flottans klassiska bas.
Förutom ett allmänt intresse för marinhistoria motiverades besöket för min del av önskan att se de modeller av Tyska Flottans fartyg i skala 1:100 som finns i böckerna ‘‘Vom Original zum Modell‘‘ av Koop och Schmolke. Bilderna i dessa böcker ger intryck av att det i Küstenmuseum skulle finnas en stor sal med modeller i 1:100 av alla större fartyg i Tyska Flottan från VK 1 och VK 2. Väldigt välbyggda modeller dessutom.
Lite sökningar på nätet och snack med modellbyggarkompisar ledde till upptäckten att det finns ytterligare ett museum i Wilhelmshaven, nämligen Deutsches Marinemuseum. Mailväxling med museerna gav dessutom vid handen att bara en del av modellerna var utställda. Här gick drömmen, att se en hel sal med modeller av alla större fartyg i Tyska Flottan från VK 1 och VK 2, i kras. Å andra sidan var det helt OK att fota modellerna med stativ.
Vi började med att besöka Deutsches Marinemuseum som visade sig vara ett fint museum med en fast utställning som visade Tyska Flottans utveckling, en tillfällig utställning om besättningarna på tyska flottans fartyg under VK1 baserad på nyligen funna dagböcker och tre välskötta museifartyg.
Den första riktigt stora modellen var en modell av pansarkryssaren Scharnhorst, amiral Graf Spees och Tyska Stillahavseskaderns flaggskepp. Första november 1914 besegrade de en en underlägsen brittisk styrka under Slaget vid Coronel untanför Chiles kust, bara för att drygt en månad senare sänkas av en överlägsen brittisk styrka under Slaget vid Falklandsöarna.
Sen fick jag syn på den modell jag länge velat se.
Modellen av Lützow, amiral Hippers flaggskepp under Skagerakslaget. Hon fick minst tio svåra träffar och en torpedträff under slaget och detacherades hem för reparation. Fartyget gick inte att rädda och hon sänktes av sina egna, efter att besättningen lämnat fartyget i god ordning; sårade först och fartygschefen sist.
Tittar man noga hittar man man dock några mindre byggmissar och man ser även vissa tecken på att modellen åldrats. Sammantaget får man dock säga att det här är traditionellt modellbygge av högsta klass. En vacker modell av ett av de vackraste krigsfartyg som byggts.
Därefter kom en modell av Bismarck, tyvärr behäftad med några formfel, t:ex förstäven och några andra felaktigheter. I bakgrunden en 38 cm granat.
Den följdes av en fin modell av Graf Spee.
Utställningen om flottans besättningar under VK1 byggde på dagböcker och täckte hela kriget, från den entusiastiska början via Skagerakslaget och den därefter gradvisa demoraliseringen, fram till och med myteriet som inledde Tyska Revolutionen och kejsarens avsättande. Även här fanns en vacker modell i 1:100
Slagskeppet SMS Ostfriesland.
Efter noggrann besiktning och fotografering var det dags att gå ut och kliva ombord på muséefartygen.
Först och störst var jagaren Mölders, en av tre i Lütjensklassen. Hon är en typisk jagare från kalla kriget byggd i USA.
Namnen på de tre fartygen i klassen, Mölders, efter flygaresset Werner Mölders, Rommel och Lütjens, efter amiralen som gick under med Bismarck, Günther Lütjens, föranledde en diskussion om namnskicket i Bundesmarine. Frågorna besvarades av en genomgång på en skylt ombord som redogjorde för hur namnskicket i Bundesmarine växlat över tid. Alla tre officerarna utmärkte sig som skickliga och hade dessutom på olika sätt yttrat sig kritiskt om nazismen. Mölders yttrande har senare visat sig vara förfalskat. Numera är det uteslutet att döpa ett fartyg i Bundesmarine efter någon som tjänat nazistregimen och de tre namnen på fartygen i denna klass kommer inte att föras vidare i flottan.
Vid det här laget kom vissa av gruppmedlemmarna på den häpnadsväckande idén att ta det lugnt en stund!
Sen gick vi ombord på minsveparen M 107
Notera färgen på teakdäcket. Inga ”trädäck” som finns att köpa på eftermarknaden är i närheten av denna färg. Därför använder jag dem inte.
Ulf Lundberg
English summary.
On the 6th of June myself and three pals from IPMS-Stockholm visited Wilhelmshaven, the legendary german naval base.
Apart from a general interest in maritime history the visit was prompted by a wish to see the magnificent models in scale 1:100 that appear in the books ‘‘ Vom Original zum Modell‘‘ by Koop and Schmolke. They had given me the impression, that there was a large room in the Küstenmuseum, where models in 1:100 of all the major ships of the german navy were to be seen.
I later gathered that there was also another museum in Wilhelmshaven, the Deutsches Marinemuseum. After e-mailing the museums I learned that only a few of the models were exhibited. My dream of seeing models of all the major ships of the german navy in one room was shattered. On the other hand I was very welcome to photograph the exhibited models.
We started out with the Deutsches Marinemuseum, where I immediately hit pay dirt in the form of a model of the armoured cruiser Scharnhorst, Admiral Spees flagship at the battles of Coronel and the Falklands.
It got even better when I found a magnificent model of the Lützow, Admiral Hippers flagship at the Battle of Jutland. My critical modellers eye found some small flaws on the model and some signs of ageing could also be seen, but on the whole the model is a great example of traditional ship modelling. A beautiful model of a beautiful ship.
The model of the Bismarck was slightly incorrect in shape and had some other faults as well, but the model of the Graf Spee next to it was very good.
There was a temporary exhibition about the crews of the Hochseeflotte during WW1 based on newly found diaries and in it I found yet another fine model, the Ostfriesland, another example of traditional ship modelling of the highest order.
Having looked at and photographed the models it was time to go aboard the destroyer Mölders, moored just outside, a typical destroyer from the cold war era.
The names of her and her sisters Rommel and Lütjens caused some discussion among us. The name giving practice of the Bundesmarine was exlplained inside the ship. Apparently there had been some controversy about this and it had been decided, that their names would not give rise to a tradition in the Bundesmarine.
Having roamed all over the Mölders, my friends got the inconcievable idea of sitting down for a while!
Then we went aboard the minesweeper M107. Note the colour of the bleached teak deck. No aftermarket decks look like this. That’s why I don’t use them.