En dryg timmes vacker bilresa öster om Berlin ligger Seelowerhöjderna, tyskarnas sista försvarslinje innan Berlin, berömda för de bittra strider som stod där den 16-19 April 1945. Där står numera ett minnesmärke och ett fint litet museum.

Muséet och minnesmärket är intressanta på två sätt:

För det första för att de beskriver och minner om det som hände där i april 1945.

För det andra därför att minnesmärket och muséet själva är ett stycke tysk efterkrigshistoria, som speglar förändringarna i Tyskland historia efter 1945.

Museibyggnaden är utformad så att den påminner om en sovjetisk bunker från VK2. Utanför står en T34, en Stalinorgel, en 15cm Haubits, en 7,5 cm pansarvärnskanon och en granatkastare. Idel sovjetiska vapen.

Ifrån kullen, där tyskarna låg förskansade, ser man ut över slätten, som Röda Armén och Polska Armen hade att rycka fram över. Numera är det välskött åkermark, men på den tiden var marken delvis sank och korsades av otaliga diken.

På kullens topp står en sovjetisk soldat staty, omgiven av sovjetiska gravar med text med kyrilliska bokstäver. Här ligger inga tyska soldater begravna.

Monumentet som invigdes den 27 november 1945, beskriver striderna som Röda Armens befrielse av Tyskland.

Texten lyder i min amatörmässiga översättning:

’’Evigt oförglömda vare ni sovjetsoldater

Inhuggna i stenen förbli edra namn

Inpräglat i våra minnen lever era dåd

Ni gav edra liv för att befria oss från krig och fascism

Det som brann i er, skall i oss bliva facklor’’

I stridernas inledningsskede försökte ryssarna lysa upp slagfältet med strålkastare. Pga rök och damm ställde detta till mer problem än det löste och försöket avbröts snart. Strålkastaren som står här, är av senare sovjetisk modell.

Muséet och minnesmärket var under DDR-tiden ett standardmål för skolutflykter och här hölls även olika former av sovjetiska manifestationer. Muséets utställning var att betrakta som sovjetpropaganda. Exempelvis omnämndes Polska Arméns deltagande först 1985. Efter Berlinmurens fall och Tysklands återförening gjordes utställningen om, så att den ger en mer neutral bild av striderna. Delar av den ursprungliga utställningen behölls och utgör en ’’utställning i utställningen’’.

Del av den sovjetiska krigföringen var att försöka få den tyska armen, som vid denna tidpunkt i hög grad bestod av illa utbildade 16-åringar och 50-åriga män, att ge sig. Här en granat med flygblad som uppmanar till kapitulation.

Marken kring Seelowerhöjderna är nerlusad med blindgångare, gamla minor och dylikt. Polaren Daniels föräldrar har hus i trakten. När de skulle göra om sin garageuppfart hittade de gammal ammunition och en Panzerfaust.

Mellan 1945 0ch 1986 omkom 275 människor som följd av exploderande blindgångare och gamla minor i trakterna kring Seelow. Årligen röjs här  i delstaten Brandenburg ca 400 ton blindgångare, gammal ammunition och minor.

Sökandet efter stupade pågår fortfarande. I vissa fall kan kvarlevorna identifieras, men oftast är detta omöjligt och de förs då till begravningsplatser för okända stupade.

För historieintresserade som besöker Berlin och vill göra en utflykt kan jag varmt rekommendera Seelowerhöjderna. Även resan dit är värd sin tid, speciellt sista sträckan som går på vackra småvägar och genom alléer.

Ulf Lundberg