Vår förra utflykt till Riga gav blodad tand, så nu när det var dags för Golden Model 2015, var det inte mindre än tio medlemmar (en fjärdedel av föreningen!) som bestämde sig för att åka och visa flaggan i Österland, förstärkta med Öken-Erik från söder om söder om Söder. Detta år var tävlingen förlagd till sommaren, för att sammanfalla med firandet av stadens 815-årsjubileum.

De flesta av oss for över med färjan, som seglade ut över ett silverblankt hav. Som vanligt skrattade vi oss igenom en gemensam middag. På fredagsmorgonen anlände vi till ett festsmyckat Riga, blänkande i solen. De tyngsta kollina fick åka taxi till Krigsmuseet medan vi andra valde kvarten promenad genom staden.

Kruttornet, den äldsta (väldigt äldsta) delen av Krigsmuseet.

I kansliet fann vi modellappar och namnskyltar för oss själva och lirkade in våra alster på de redan dignande borden. Årets tävling hade temat Första och Andra Världskriget, och alla modeller med förebilder som såg ut som om de kunde varit med i någondera kriget sorterades in i temaklasserna, och med kännedom om modellbyggares favoritämnen är det inte svårt att inse att det blev stora klasser.

Det här dioramat föreställer uppenbarligen ltn Culley som tar upp jakten på tyska luftskeppet L.53.

En del av verken kände vi igen från tidigare år, men det fanns gott om nytt med bl a hela serier av Spitfires, en försvarlig mängd sedvanligt välmålade Warhammer-bataljoner, ett antal dioraman med medeltida teman och naturligtvis pansar, mycket pansar. Och pappersmodeller.

Pappersplan!

Inga uppgifter finns om att USMC skulle flugit Criquet, så jag utgår ifrån att det här är en What if, en av flera.

Det fanns ett halvdussin handlare; mest framträdande i utställningshallen var Iva Hoňková, med akvareller av flygplan i heroiska poser i form av planscher, vykort, T-shirts, mm. Prisnivån gjorde en extremt köpsugen.

Lunch för under 40 spänn, helt oslagbart!

Dags för fika i källarkaféet. ­ Trots euroanslutningen var priserna lika plånbokssnälla som förr. Tyvärr höll de detta år inte öppet under helgen ­– att besökarantalet på museet tiodubblades denna helg ansågs inte av fiket som tillräckligt lönsamt för att det skulle vara värt att ha öppet.

En kort promenad till hotellet, där vi snabbt installerade oss på rummen, och sen var det dags för en (mycket) sen lunch. Kvarteret snett över gatan visade sig bestå i princip enbart av kebaberior, och vi fastnade för ”Kebabish”.
Deras tolkning av kebab var mycket riktigt lite annorlunda jämfört med Stockholmsvarianten, men tillfredsställande god. Sen var det dags att introducera nykomlingarna till stan för Kurts Konstiga Kiosk i Källaren: bokkiosken i gångarna under den stora vägkorsningen framför järnvägsstationen med mängder av böcker och tidningar om flyg och pansar –­ på ryska. Denna gång fann vi inget med tillräckligt mycket bilder för att motivera ett inköp även om innehavaren nogsamt gick igenom deras innehåll för oss –­ på ryska.

Sen var det dags för Zeppelinarhangarerna! De lätt begagnade hangarerna på den ursprungligen tyska flygbasen i Vaiņode demonterades på 1920-talet och delar av dem blev tak på Centralmarknadens saluhallar som stod färdiga 1930.

De fyra mindre saluhallarna.

Grönsaker

Blåbär.

Ägg

Fisk.

Kring saluhallarna finns en minst lika stor utomhusmarknad och kring dem basarbyggnader med framförallt klädförsäljning. Gruppen splittrades för att vi helt enkelt inte kunde hålla reda på varandra i myllret. Vi vandrade runt i timtal och tittade på charkuterier, fisk, gigantiska grönsaker, bröd och kakor och allt man kan tänka sig, till betydligt lägre priser än i Östermalmshallen. (Prisnivån verkar vara ett återkommande tema…) Några i sällskapet lyckades hitta intressanta exsovjetiska reliker till sina samlingar på loppmarknaden.

Det mest intressanta med den här sovjetiska dunken är att priset – 3.90 rubel – är inpräglat direkt i metallen. Enhetspris för alla, ingen (officiell) inflation.

Det blev middag och det blev läggdags den första dagen.

Efter frukost vandrade vi igenom morgonstaden till Krigsmuseet, där det dykt upp ännu fler modeller sedan dagen innan, och ytterligare packades upp medan vi såg oss omkring.

Oväntad svensk anknytning: en Flygande Fästning i SILA-tjänst.

Vi hade hört att det skulle finnas en massa gamla sovjetiska plan på stadens flygmuseum, men förvirrade fann vi på turistkartan att det finns inte mindre än två flygmuseer i staden. Vi gissade att den nere vid den internationella flygplatsen skulle vara den större, men enligt uppgift skulle den vara stängd på helgerna. Stellan bestämde sig för att detta inte skulle hindra honom utan tog bussen till flygplatsen och lutade sig mot ringklockan på museet tills någon kom och öppnade. Sen gick han runt där och fotograferade.

De av oss andra som varken dömde på tävlingen eller trodde på vår goda fé gick runt på staden och tittade på gamla hus och stadsfestivalen med täta vätskekontroller, påkallade av värmen (och av alla fiken). Det pågick aktiviteter i snart sagt samtliga av de mångtaliga parkerna, men det verkade som den stora scenen var nere vid floden, där vi också hittade mattält och marknadsstånd.

Som taget ur Söderkåkar.

Till slut var vi framme vid Centralmarknaden igen och hittade fler prylar att inhandla. Kai fick för sig att köpa tio kg lettisk honung som vi sen fick släpa runt på.

Vetenskapsakademin, för högre vetande.

En liten bit från Centralmarknaden står den Lettiska vetenskapsakademiens hus, en klassisk Stalinkrokan. Från dess topp kan man se ut över staden, så vi åkte upp och betraktade den milsvida utsikten. På väggarna satt informationstavlor som förklarade de mest ögonfångande sevärdheterna i blickriktningen.

Marknadsområdet.

På kvällen blev det gemensam middag för hugade deltagare på Golden Model. Tyvärr tappade vi bort halva gruppen under den kanske väl raska promenaden till den utvalda krogen, men de som hann med fann sig i en stor och slingrig källarlokal med en ungdomlig publik och ganska hög ljudnivå. Vi provade på lettiska specialiteter, dock ledde det till viss förvirring när en beställning av tranbärsjuice resulterade i tranbärsbärs. Jocke gjorde tappra försök att dricka ölen, men gjorde så äcklade miner att han säkert blir en viral succé på YouTube inom kort.

Vi fick tips om en hobbybutik bara några hundra meter från vårt hotell och sökte upp den efter maten. Den fanns minsann där, men var inte öppen på helgerna.

Historia överallt.

Kvällen avslutades med lite stillsam samvaro på fiket framför vårt hotell medan solen gick ned.

På söndagen var så utcheckning. På museet föreföll det ha dykt upp ytterligare fler modeller under gårdagen och allt var inte helt färdigdömt. Olle gick metodiskt med kameran och fotograferade alla modellerna, medan andra tog tillfället i akt att ta ytterligare en tur på staden och bese t ex en dragkamp mellan det ena laget och det andra laget, påhejade av varsin blåsorkester. Vi hittade också en utställning av fantastiskt välpolerade veteranbilar.

Rubelgrin.

Dollargrin.

I god tid innan annonserad prisutdelning samlades alla på museet, några sista-minuten-inköp gjordes och sen var det bara att invänta ceremonierna.

Alla svenskar i en lång rad på sidan som en extra jury, vad tänkte vi egentligen?

Nik var vänlig nog att inleda prisutdelningen med oss, och inte minst lät han oss utdela vårt Pris först. Vi hade fascinerats av tre scratchbyggda Orc-pansartåg för Warhammer 40000 byggda av Andrej Semenov från Ryssland, så han fick motta en Svettdroppe, en pappmodell av Kungliga slottet och ett diplom.

Man upptäckte allt fler märkliga detaljer ju längre man studerade pansartågen.

Därefter steg Öken-Erik fram för att dela ut C4 Opens Pris. Han inledde med att påpeka att Malmö ligger väldigt långt från Stockholm och att han inte pratat med stockholmarna, men icke desto mindre ville han dela ut ett pris till…Andrej Semenov för hans tre scratchbyggda Orc-pansartåg för Warhammer 40000. (De fick sedan två silver och ett brons i den officiella tävlingen ­– guldet i klassen kneps av en Stellan Schroeder Englund…)

Så blev det då ett medaljregn över IPMS Stockholm:

Stellan Schroeder Englund
5 guld, 6 silver, och IPMS Litauens pokal

Janne Nilsson
2 guld, 2 brons, och Best in Show

Lisa Stråhle
1 guld, 3 silver, 1 brons

Ulf Lundberg
3 guld

Joakim Hultman
1 guld, 2 silver, 1 brons

Björns Kågners
1 guld, 2 silver, 3 Golden Like

Mats Stråhle
1 silver, 2 brons

Olle Lindau
1 guld

Mikael Byström
1 silver, 1 brons

Kai-Mikael Jää-Aro
1 Golden Like (för en modell som inte ens deltog i tävlingen!)

Något kutryggiga av all denna metall rusade vi sedan mot färjeterminalen.

Ulf och Björns tog flyget och kunde inte vara med på gruppfotot.

Dagen avslutades med en lång och avslappnad middag med alla medaljerna på och när vi seglade in i Stockholm nästa morgon var det fortfarande varmt och soligt.