Musée Royal de l’Armée et d’Histoire Militaire/Koninklijk Museum van het Leger en de Krijgsgeschiedenis


När Joakim och Kai åkte till Scale Modelworld i höstas, passade vi på att göra lite avstickare till diverse sevärdheter på vägen. Eftersom vi ändå behövde övernatta i Bryssel, så skulle vi besöka det kungliga belgiska militärmuseet. Kai hade tidigare sett flygvapendelen av den, men Joakim ville naturligtvis också se markmålen.

Museet ligger i den byggnad som står som en fondvägg i Parque du Cinquantenaire/Jubelpark, ett stenkast från EU-kvarteren. Förutom militärmuseet finns i samma byggnad också konst- och historiemuseet samt bilmuseet Autoworld.

Med tunnelbana åker man till antingen Schuman eller Merode som ligger på ömse sidor om parken, men om man inte har bråttom och vädret tillåter finns ingen anledning att inte ta en promenad genom Bryssel.

Kai ser belåtet ut över hallen från sydvästra änden.

Under vårt besök tog vi flygvapenavdelningen först. Det första vi möttes av var en tillfällig utställning om Dieppe-räden, men vi var mera intresserade av att se de fysiska planen, så vi snirklade oss fram mellan utställningsskärmarna in i Hall de l’Aviation – en 170 meter lång och 70 meter bred hall, vilket är så stort att inte ens en i taket upphängd Caravelle blir särskilt dominant i rummet. Mindre flygplan, framförallt från första världskriget, finns på en hylla som går runt hela hallen. På ”golvet” finns en inte helt tematiskt organiserad blandning av stridsflyg från 50-talet och framåt, några medeltunga bombplan från andra världskriget (jaktflyget från samma period befinner sig i ett hörn som vid vårt besök var avstängt för renovering) och lite annat plock. Allt är inte heller belgiskt, eller ens flygplan, utan det finns också franska, brittiska, amerikanska, sovjetiska, och svenska flygplan samt en del luftvärnspjäser för att illustrera militärflygets utveckling i allmänhet. Det finns också diverse små specialutställningar, bl a om belgiska fallskärmsjägare, men också om SABENA, som ju ändå är väldigt belgiskt, trots det civila.

Vi passerade en inspelning av någon sorts ungdomsfilm uppe på ”hyllan”, där ett allvarligt samtal mellan huvudpersonerna utspelade sig med museet som bakgrund. Vackert så.

Motsvarande utsikt från norra änden av hallen. Vi har en Fairchild Packet precis under oss. Ni ser hur den där Caravellen nästan försvinner i rymden.

Den här bilden är tagen för Hasses räkning. Det är såna där apparater som ger ljus och värme i cockpit.

En Storch består av massor med rör och stag och sömmar och annat sånt som man behöver närbilder på.

Det här är det första belgiska flygplanet – César Battailles triplan från 1911. Det lär ska ha flugit, men framförallt är det ju väldigt snyggt.

Museet har en mycket intressant samling plan från första världskriget, omfattande bl a denna SPAD XIII. En del av samlingen har dock gått förlorad pga dåligt underhåll genom åren.

Det här är nog nästan unikt – en försiktigt avtagen originaldukklädsel från en Halberstadt C.V. Så här såg det ut!

Det finns ett hörn med diverse flygskrot uppgrävt ur belgiska åkrar. Det här verkar vara en del av huven på en Ju 88.

Den stora hallen är inte uppvärmd och i november så var det lite kyligt, så framåt lunchdags drog vi oss in i SkyCafé, den lilla restaurangen som ligger mitt inne i museet. De hade en väldigt personlig tolkning av spaghetti Bolognese, men den var varm, god och prisvärd.

När vi fyllt på energidepåerna, drog vi oss mot armédelen av museet, för att studera tidiga stridsvagnar i noggrann detalj.

Det första som mötte oss i avdelningen för markfordon var dels ett något behagligare klimat, men desto mer anmärkningsvärt museets lilla samling av stridsvagnar från första världskriget. Världsunika, eftersom de sägs vara bevarade i originalfärgerna!

En brittisk Mark IV dominerar utrymmet. Stålmonstret är över hundra år gammalt vid det här laget, och färgernas kulör har säkert påverkats trots att den stått inomhus hela tiden, men den tycktes ändå bekräfta vad experterna på Bovington hävdar: Tunga brittiska stridsvagnar var oftast brunmålade.

Brittiska kavalleristridsvagnen Mark A Whippet var betydligt snabbare än sina rombformade kusiner, och förväntades utnyttja de bräscher som de tunga stridsvagnarna slog upp i fiendens försvarslinjer.

Fransmännen kan ha konstruerat de sämsta stridsvagnarna under kriget. Men de byggde även krigets kanske bästa stridsvagn: Renault FT.

Vilket fantastiskt fynd! En s.k. Fahrpanzer; en tysk semi-mobil befästningspjäs som tyskarna anlade små spår för i de mer seriösa skyttegravslinjerna, så att den lilla bepansrade kanonen kunde knuffas fram längsmed försvarslinjen till den position där den behövdes allra mest för stunden. Vid längre förflyttningar kunde man montera på ett par större hjul och dra den med ett hästspann.

Av allt att döma började museet sina dagar delvis som en slags trofékammare för erövrad tysk materiel, för det fanns många tyska artilleripjäser av alla möjliga slag att beskåda. Notera trädet mitt inne bland kanonerna – det är en maskerad spaningsposition för att komma upp en bit från skyttegravarna och få en bättre överblick.

Nästan längst bort i hallen stod denna relativt nytillverkade kopia av en belgisk Minerva-pansarbil från 1914. Även tyskarna använde erövrade exemplar av Minerva, men monterade då gärna på tyngre pansar, vilket var mindre bra för fordonets rörlighet. En del exemplar skickades för att slåss i Rumänien 1916.

Vi gick vidare och betraktade utställningen med uniformer och personlig utrustning från alla de länder som deltagit i första världskriget och fick tidvis en känsla av att höga vederbörande struntade i om det var fienden eller de egna soldaterna som dog, bara det var tillräckligt heroiskt.

Vid sidan av fanns en specialutställning med tsarryskt lullull, som smugglats ut i samband med revolutionen – gigantiska silverpokaler, statyetter, tavlor m m, men där gav kamerorna upp.

På väg ut ur museet passerade vi en gigantisk utställning med handeldvapen, många draperade i konstfärdiga formationer längs väggarna.

Strategiskt nog är utgången placerad i museibutiken där vi ägnade en god stund åt att studera sortimentet av modeller, böcker (där man fick fundera över hur pass lättförståeligt flamländska skulle kunna vara) och diverse pryttlar. Entrébiljetten gav dessutom rabatt på inköpspriset. Dock blev det till slut bara små ting som var lätta att stoppa ner i bagaget som fick åka med, även om en historik över alla plan i SABENA:s tjänst var lockande.

Den här boken var ju högst relevant för Open-temat ”Räddningen”.