Mosonresan ur ”Johan Röds” (Tor Netterby) perspektiv



Text och Foto av Tor Netterby

Det hela började nog för min del med att någon (Erik A?) i vintras ställde frågan på ett byggmöte: Hur blir det med Moson i år? Jag för min del kunde väl tänka mig att åka. Jag kom också på att det faktiskt var fem år sedan jag var där. Jag funderade lite, pratade med några andra och sedan nappade Rickard Andersson på det. Min hustru ville gärna se Budapest, eftersom där hade vi inte varit tidigare. Kunde Moson-tävlingen kombineras med Budapest? Ja, varför inte…
Vi flög ner till Budapest och det gick smidigt från Köpenhamn på ca 1 ½ timme. Jag och min hustru åkte några dagar i förväg innan tävlingen (som var 21-22 april) och hade några fina dagar med sommarvärme i Budapest.

Liszt Ferenc Budapest.

Vi hade rum på ett bra hotell i centrala Budapest på Andrássy Utca. Denna stora gata är enormt trafikerad, men eftersom vi hade rum inåt gården märktes det inte så mycket. Jag tittade vid en promenad uppåt husen och fann att jag en kunde ta, en i mitt tycke, underbar bild. Ett äldre par med lägenhet och balkong i centrala Budapest och vid en av Budapests mest trafikerade gator. Man kan kalla bilden: ”I kväll ska vi minsann njuta på balkongen!”

Andrássy Budapest

Förutom några vanliga turistgrejor så hittade vi ett historiska museet samt ett militärmuseum, båda nära det stora slottet i Buda.

 

Det historiska museet upplevde vi båda som ganska rörigt med ö h t ingen röd tråd i samlingarna. Hittade dock en för svenskt vidkommande intressant grej, ett s k Schutzpass som svenska legationen och Wallenberg utfärdade och därmed räddade många judar under andra världskrigets slutskede

Schutzpass Schweden

Militärmuseet hade en stor utställning om WW I. En hel del vapen som var nya för mig fanns där.

 

 

Även modernare materiel från andra världskriget fanns givetvis också. Stora modeller av ungerska pansarfordon fanns i en monter.

 

Intill vårt hotell fanns en enormt stor modelljärnväg ”Miniversum”. Inte så stor som Miniatür Wunderland i Hamburg, men ändå. Tittade runt, och man blev mycket imponerad och plåtade även lite. T o m hustrun var imponerad över den fina anläggningen som avbildade Ungern, men även Tyskland och Österrike.

 

 

Fredag 20 april anlände Rickard Andersson och vi åkte ut till Liszt Ferenc, som flygplatsen heter, och sammanstrålade med Rickard där. Vi hade beställt en hyrbil och vi kunde snabbt åka ut från flygplatsen till stället där vi skulle bo över helgen. Detta var dock en bilresa på ca 16 mil. Hédervár som orten heter ligger ca 20 minuters bilresa från Mosonmagyaróvár. Att vi hamnade där berodde på att när vi väl bestämt oss för att åka, fanns inga hotellrum kvar i Moson. Vi lastade av våra väskor på hästgården där vi skulle bo, och åkte in till Moson för att se hur det såg ut på UFM arenan där tävlingen skulle äga rum.

Arenan fredag

På arenan stötte vi på fler från Malmö och C4-Open. Erik A ”Öken-Erik” fanns på plats tillsammans med Mats Averkvist och Gunnar Fristedt. Erik hade också träffat sin gamle vapendragare Christer Öidne från Stockholm. Alla handlare höll på att lasta ur och få ordning på sina grejor och tävlande höll på att sätta ut sina modeller. Vi stötte på en trevlig figur hos en handlare som av någon outgrundlig anledning liknade en bekant byggare från Stockholm… 🙂

 

”Mats Stråhle”

Ett sådant shoppingens Mecca! Visserligen inte så stort som Telford i UK, men ändå. Enligt listan med anmälda handlare skulle det vara 128 stycken. Mycket imponerande! Alla handlare var inte placerade i samma byggnad som tävlingen, utan fanns även i en angränsande gymnasieskola som var platsen för de flesta handlarna. Fredagen avslutades med middag på restaurang Korzo i Mosonmagyaróvár som har blivit ett stamställe för alla byggare, främst skandinaverna men även en hel del andra nationaliteter. Ölen flödade och stämningen var god. Lika god som mäktig var den Transylvanska Grillplatte som vi åt.

Transylvansk Grillplatte

Lördagen inleddes med bilfärd till UFM arenan i Moson. Det var inte så mycket folk på fredagen, men nu myllrade det av tävlande, senkomna handlare och besökare. Det visade sig att en hel del bord som stod tomma av olika anledningar. Naturligtvis hägrade shoppingen och mycket var förberett genom shoppinglistor. Men, som alltid blir man distraherad av sådant som man inte tänkt på tidigare och då blir det mer än ett avsteg från det man tänkt…
Bland det första Rickard och jag gjorde vara att uppsöka Swords representant. Vi skulle så klart ha med oss hem deras Reggiane Re.2000 (J 20 i Sverige) som var ganska ny. Några J 20 inhandlades för det synnerligen facila priset av €10! Denna dag stannade vi till nästan stängningsdags. Man blev trots allt ganska trött i fötter och knän.

Söndagens Mosontävling ägnades åt mer shopping, men även rejäl titt på alla modellerna. Det fanns lite att titta på eftersom det var anmält 2.300 objekt!!!

Här följer en exposé över en del av objekten.

 

 

Vi från C4-Open skulle även utse ett pris till en förtjänt modell. Och hur gör man det bland alla dessa ”ubercoola” modeller..? Vi fastnade för ett par tänkbara kandidater. Till slut föll valet på en modell med lite karikatyr-stuk. Modellen föreställde en ganska fet ”Röde Baronen-typ” i en WW I flygmaskin. Byggaren Guiseppe de Carolis från Italien blev överlycklig för priset, även om han säkerligen inte hade en susning vad det var för typer från det vilda Norden som ”överföll” honom. Inte heller hade han hört om C4-Open, men vi nämnde att han var hjärtligt välkommen till C4-Open om han hade vägarna förbi s a s.

Guiseppe med C4-pris och Rickard Andersson

 

Guiseppe de Carolis modell

Sedan var det dags för prisutdelningen. En egenhet i Moson är att inga byggare vet vad de ska få för pris (om de får något) eftersom det finns inga plaketter/pokaler på borden vid objekten. Vinnarna avslöjas först vid prisutdelningen! Så OM några svenska byggare fick pris, så ber vi från C4-Open-gänget att gratulera så mycket!

Vi, d v s jag, hustrun och Rickard övervarade inte prisutdelningen, för ett var så väldigt varmt i lokalen. Vi åkte istället och tog en, i vårt tycke välförtjänt fika, på Café Molom, beläget vid floden Lajta som ringlar genom Moson. Sedan var det dags att återvända till hästgården i Hédervár och packa väskorna. Efter frukost på måndagen var det dags för bilfärd till Budapest och flyget hem.

Det var några mycket trevliga dagar i Ungern och tävlingen i Moson som man ser tillbaka med glädje på.